Gjirokastra - stad av sten i södra Albanien

Gjirokastra brukar kallas så – Staden av sten – med sina vackra hus i ottomansk arkitektur och tak av kalkstensskivor, de stenlagda gatorna, och ett bastant fort av sten som övervakar staden från dess högsta punkt. Kommunistregimen utnämnde Gjirokastra till ”museum-stad” 1961, och Unesco följde upp med att utnämna den till världsarv 2005, men ingen av de här utnämningarna medförde några underhållspengar med automatik. Förfallet fick pågå ostört under Albaniens oroliga och ekonomiskt svåra perioder, som efter den ekonomiska kraschen 1997, då det i princip rådde inbördeskrig i området och staden var belägrad. Nu pågår omfattande renoveringar och det märks en stor stolthet över den unika stadskärnan.

Gjirokastra är en liten stad, kanske cirka 20 000 invånare. Vi bodde i de nyare delarna av staden, med endast fem minuters promenad till gamla stan, men mitt besök var allt för kort. Jag hann inte med några detaljstudier av sevärdheterna, utan vandrade mest runt för att titta på hus och insupa atmosfären.

Fortet

Fortet, slottet eller citadellet om man föredrar det, ligger längst upp i de gamla stadsdelarna, och är öppet för besökare men stänger klockan 16.00. Jag kom för sent, och fick titta på utsikten från utsidan av portarna. Några andra i gruppen som var inne sa att det var fint, men som ett fort är mest; lite kanoner och sådant. Fortet har anor från 1100-talet, det byggdes om under tidigt 1800-tal av Ali Pasha och under kommunisttiden fungerade det som fängelse för politiska fångar. Nu är det muntrare tider, och på slottets borggård hålls en albansk folklorefestival var femte år.

Bazaaren

Bazaaren utgör själva kärnan i gamla stan, med sina små souvenirbutiker, hantverksbutiker, restauranger och caféer. Många butiker sålde vackra mattor i de färgstarka geometriska kelimmönstren, och längs den lilla tvärgatan upp mot fortet låg några hantverksbutiker där det snidades trä och hackades sten så att flisorna rök. Det kändes som genuina souvenirer, ”Made in Gjirokastër”, även om de illustrerade stenplattorna fick vara små för bagageviktens skull.

Ett av bazaarens signum, de stensatta gatorna med vackra geometriska mönster i vitt, var under renovering och varenda sten var upplockad. Lite synd att jag inte fick se dem, men det blir nog bra när det är klart. Personaltätheten i arbetslaget var hög, och jag räknade till tretton gubbar som lade sten i en gränd. Stensatta gator utan mönster fanns det, lättvrickat och inget för höga klackar, men de gav bra fäste i de branta backarna.

Nära bazaaren ligger en moské. När Albanien utropades till ateistisk stat 1967 fanns det tretton stycken i Gjirokastra, men alla förstördes utom en, som sparades som kulturmonument.

Gjirokastras hus och berömda invånare

Runt den gamla stadskärnan ligger flera extra vackra 1800-talshus i ottomansk arkitektur som namngetts efter de familjer som äger eller har ägt dem: Skenduli-, Zekate- och Fico-huset. Husen är öppna för besökare vissa tider, men jag hade tyvärr inte möjlighet att se någon av interiörerna.

Enver Hoxha, Albaniens diktator i över fyrtio år, föddes i Gjirokastra, och hans födelsehem fungerar nu som etnografiskt museum. En annan av Albaniens mest kända personer, med mer positiva förtecken, är författaren Ismaïl Kadaré. Han har varit på tal som nobelpristagare i litteratur, men hade gått mig helt förbi tills hans namn nämndes i tv-programmet ”På Spåret”. Jag drog snabbt till biblioteket och lånade tre böcker av honom, att läsa före min resa. I ”Krönika i sten” från 1971 berättar han om sin barndom i Gjirokastra, där han föddes 1936. Boken var bra och lättillgänglig, och mycket givande att ha läst innan man själv vandrar på stadens gator. Familjen Kadarés hus brann ner 1997 (under upploppen kanske?), men har nu återuppbyggts, och en gata i staden bär hans namn.

Länk till turistinfo om Gjirokastra