Båtflykting på Indiska oceanen

Pangani på Tanzanias kust var en mycket trevlig liten by, där vi kände oss välkomnade av ortsbefolkningen. När vi gick i byn ropade folk ”Karibu” (välkommen) till oss, och vi svarade ”Asante sana” (tack så mycket). Eller så frågade de ”Habari?” (hur står det till?) varpå vi med gott samvete kunde svara ”Nzuri” (bra). Jag slog följe med det ungerska paret till marknaden där man kunde köpa mango, bananer och en kokosnöt som var uppborrad så att man kunde dricka den friska vätskan direkt ur nöten. Allt var väldigt ”Pole pole” (lugnt), och vi hade det bra.

Det fanns bara ett problem. Det gick inte att få tag i några kontanter i byn. Det fanns inga bankomater, och Western Union-kontoret var stängt. Även om allt var otroligt billigt, så minskade vår pengakassa dag för dag. Vi övervägde olika alternativ. Åka tillbaka till Tanga och ta ut pengar, dra vidare till Dar es-Salaam för att ta båten över till Zanzibar. Det skulle bli en lång omväg och vi ville undvika storstäderna, som var påfrestande och mer otrygga.

Byns fixare Kassim hade lösningen. Han kunde erbjuda en båtresa över till Zanzibar på kredit. Väl där skulle vi bli upphämtade, körda till en bankomat i Stone Town och betala ett överenskommet pris. Ett med tanzaniska mått högt pris, men billigare än en lång omväg som skulle kräva en övernattning i Dar es-Salaam. Vi accepterade, och ungrarna som också skulle vidare hängde på. Klockan 6 på morgonen var vi i hamnen, där fiskebåtarna lossade nattens fångst, och efter en timme dök vår båt upp; en gammal gisten träbåt med motor och ett soltak av presenning. Det var inte läge att backa ur, så vi tog plats och började färden över havet.

Fyra och en halv timme. Så lång tid tog resan, och jag hann tänka en hel del på den tiden, samtidigt som jag stirrade stint på horisonten för att undvika sjösjuka. Trots att det var förhållandevis lugnt på havet så åkte båten upp och ner, upp och ner i dyningarna. Vad händer om det blåser upp till storm? Vad händer om bensinen tar slut? På slutet av resan blåste det upp lite mer, och när båten kom i otakt med vågorna uppstod en Flume ride-effekt och vi blev översköljda av havsvatten.

Känslan av att se fast mark var befriande! Det var palmer, vit sand och turkosblått vatten, samt en och annan turist som tittade storögt när vi anlände i vår träbåt. Angjorde vi en brygga där vi kunde kliva av med stil? Nej då, det var bara att hålla i kjolen, plumsa i till midjan och vada i land. Vi var på Zanzibar!