The Lost Gardens of Heligan

I trygg förvissning om att alla engelska städer är välförsedda med Bed & Breakfast-boenden anländer jag med tåg till St Austell i Cornwall, utan att ha bokat boende i förväg. Klockan är sju på kvällen och det börjar mörkna… Jag går en sväng på stan, men hittar ingenstans att bo. Lite nedslagen och orolig återvänder jag till stationen, och frågar damen i kiosken om hon har något tips. Ett telefonsamtal och tre minuters promenad senare, och allt är fixat! Jag får ett sovrum med himmelssäng, havsutsikt och egen toalett med heltäckningsmatta.

På morgonen vankas det engelsk frukost med te, rostat bröd, juice, ost, marmelad, bacon, korv, äggröra, potatisplättar och vita bönor i tomatsås. Farbrorn som driver boendet har fått på sig ett förkläde, steker bacon på löpande band till sina fyra gäster, och uttrycker sin oro över att jag inte äter tillräckligt. Jag vankar iväg från frukosten proppmätt, och blir inte hungrig igen förrän framåt eftermiddagen. Första målet i Cornwall är trädgården The Lost Garden of Heligan, och för att ta mig dit äntrar jag lokalbussen från St Austell mot Mevagissey, en mil bort.

Har du, liksom jag, troget följt alla sex säsongerna av Downton Abbey, den fantastiska TV-serien som utspelar sig från första världskriget och några år framåt? Heligans historia har likheter med det fiktiva godsets historia, även om Heligan ”gick förlorat” under en period. Godset har anor ända från 1200-talet, och var i familjen Tremaynes ägo i över 400 år. Under hela 1800-talet ägnade sig familjen Tremayne åt den tidens trend; att samla växter från världens alla hörn och att bygga upp en spektakulär trädgård. Samtidigt var det självklart att odla och framställa allt som hushållet behövde i form av grönsaker, frukt, kött, mejerivaror och ägg.

När första världskriget bröt ut togs både trädgårdsarbetare och herrskapsfolk ut i krig, och många av dem återvände aldrig. Heligan användes som konvalescenthem (som Downton Abbey) och senare, under andra världskriget, som bas för amerikanska trupper. Under tiden förföll trädgården och togs över av ogräs och murgröna. Huvudbyggnaden styckades upp till lägenheter. Först 1990 återupptäcktes trädgården av några entusiaster, varav en ättling till familjen Tremayne, och de påbörjade arbetet med att restaurera den.

Nu är trädgården en fröjd att besöka! Här finns tuktade fruktträd, frodiga hortensior, grönsaker i långa rader och ett duvslag med vita duvor. I en vidare omkrets kan man hitta en djungelravin med trädormbunkar och andra exotiska växter, en stram italiensk trädgård och spännande trädgårdsskulpturer som ”the Mud Lady” som sover sin skönhetssömn i skogsbrynet, eller ett troll som tittar upp ur marken med sin punkfrisyr av gräs. I den välförsedda butiken finns fröer, plantor och allt en trädgårdsnörd kan önska sig i sina vildaste drömmar.

England kanske inte kan briljera med sitt kök, och inte heller med sina soltimmar. Men när det gäller trädgårdar är det resmål nummer ett på listan!