Sweden Rock Festival – only the strong survive!

Sweden Rock Festival – only the strong survive!

Nu är det nog! Helgens festival i Norje, Blekinge, slog rekord med 35 000 besökare, och tredagarsbiljetterna tog slut redan i december förra året. Det har aldrig hänt förut, först framme i maj har de sinat något enstaka år. Eftersom jag var utomlands när signalerna kom om att de skulle ta slut, så fick jag lägga ut extra pengar på att köpa två endagarsbiljetter istället. Köp två till priset av tre, inte den bästa deal jag fått. Så nu tar jag chansen att berätta varför ni gör bäst i att stanna hemma.

Hårdrocksfestival, ni hör… Det är ett fasligt oväsen tretton-fjorton timmar om dagen i tre dagar, plus lite tjuvstart på onsdagskvällen för de allra galnaste. Efter tre dagar känns det som om någon kört en flaskborste i hörselgångarna på er, och det tar flera dagar att återhämta sig.

Det är trångt. 35 000 människor samlas på ett dammtorrt gärde i en liten by i Blekinge. Sedan ska alla bo, parkera, äta och gå på toa. Har ni besökt en ”toalettby” med femtio bajamajor någon gång? Nej, tänkte väl det. Bäst att ni stannar hemma. Det är gott om köer också. En vanlig morgon på Rosenlunds camping (där jag brukar bo) får man stå i ladda telefonen-kö, köpa duschpollett-kö, toalettkö, duschkö och köpa kaffe-kö. Det var den förmiddagen det.

Rockfestival är inget för de renliga. Efter en dag på det snustorra gärdet och den lika torra campingen ligger det en grå hinna över huden, man snyter svart snor och fötterna måste rengöras med svinto. Glömde jag att nämna att risken att bränna sig i solen är tvåhundra procent? Ofta ojämnt också, med ena ansiktshalvan i skugga och den andra i sol, när man står framför en scen. Åsynen av alla brända grisskära kroppar med tatueringar gör ont i ögonen.

Det är nästan alltid jobbigt mycket sol under festivalen, men det har hänt att det kommit någon regnskur. Då störs man av alla positiva festivalbesökare som drar en svart sopsäck över nitvästen och festar vidare som inget har hänt. Folk är orimligt positiva och öppna. Vilt främmande människor tilltalar dig. De säger sådant som: ” Kom över till oss och ta en öl”, eller drar till med en omotiverad komplimang. Vad har de i baktanke?

Många festivalbesökare lever ut alla sina drömmar; syr upp kostymer i sanslöst fula tyger, köper en gammal bokbuss eller ett militärfordon att åka och bo i, färgar håret i allsköns färger eller slänger med sin långa hårman och visar upp sina enorma tatueringar. Vi andra fegisar känner oss som grå små möss, upprörda över mänsklighetens förfall. Hur ser de ut egentligen? De allra läskigaste typerna står på scen. De kommer att hemsöka dig i dina drömmar, med sitt growlande och sin hemska uppsyn.

Är du över 30 år kommer dina vänner att fråga dig, eller tänka i tysthet: ”Är inte du för gammal för att gå på rockfestival?” De vet nämligen inte att festivalens medelålder ligger på cirka 40 år, med en spännvidd från barn till pensionärer. Inte heller har de koll på att Ozzy Osbourne är 69 år, sångaren i Judas Priest 67 och frontfigurerna i Yes 69 och 73. Förresten, ta dig en funderare på om du verkligen vill fylla på de gamla rockarnas plånböcker mer, när svenska pensionärer får nöja sig med att spela boule!?

OK, är vi överens då? Du stannar hemma nästa år, och jag gör min plikt och rockar vidare.

”What do you wanna do with your life? I Wanna Rock!”

Överdrivna glädjeyttringar (Skindred 2018)

Trångt och mörkt (Judas Priest 2018)

Ingen personlig sfär (2015)

Sitta på taket? Vad liknar det? (2013)

Bad Taste. Very bad taste. (2016)

Tidskrävande frisyrer (2016)

Kostsamma pojkdrömmar (2016)

Regn är bäst? Överdriven positivism (2016)

Buh! (Lacuna Coil 2018)

2018-06-14T20:06:05+00:00 10 Jun 2018|2 Comments

2 Kommentarer

  1. Eva på rucksack 2018-06-13 vid 22:16 - Svara

    Underbart skrivet! Rock on – jag lovar att inte köpa biljetter nästa år! 🙂

    • Eva 2018-06-14 vid 20:08 - Svara

      Tack! Gott, en färre då 🙂

Lämna en kommentar