Onda till Vizzavona

uppåt 670 m och nedåt 1180 m

Sista dagen. Det ger mig blandade känslor av lättnad och sorg. Det har varit en fantastisk vandring och upplevelse, men jag är trött i benen och längtar efter en säng, en varm dusch och rena kläder. GR20 känner oss på pulsen en sista gång; dagen börjar med en brant uppstigning, och det är dimmigt, blåsigt och kallt. Vi gör en toppbestigning till Punta Muratellu på 2020 meter över havet, och förevigar oss själva där med hjälp av självutlösare på kameran.

När vi vänder neråt lättar dimman, och solen skiner fram. Leden går utmed Cascade des Anglais, ett antal pooler förbundna med vattenfall, och vi hör tjut och plask från badande människor. Det märks att vi närmar oss civiliserade trakter, för vi möter fler och fler vandrare som är ute på en promenad utan packning, på slutet både barnfamiljer och pensionärer. I slutet av fallen ligger La Cascade Bar, som gjort för ett mellanmål. Sista biten är dryg, på grusväg, men till slut når vi Vizzavona, ett litet samhälle med några restauranger och en tågstation. I stationshuset finns en väntsal med träbänkar och en livs levande biljettförsäljare bakom en glaslucka; som ett eko från min ungdom. Vi köper biljetter till Bastia och försäkrar oss om avgångstiden, och beställer sedan varsin varm ostfylld panini på restaurangen. Vi är i mål!!! Frodo kan omöjligt ha känt sig mer lättad och stolt än så här, efter att ha slutfört sitt uppdrag vid Domedagsberget.

Tågresan som vindlar genom bergsmassiven tar cirka två timmar, och vi anländer till Bastia vid sjutiden på kvällen. Här har min noggranna planering brustit, och vi får leta boende på frihand med hjälp av mobilen och booking.com. Vi får napp på första stället, Hotell Voyageurs, och checkar in i sviten; ett lyxigt trebäddsrum med marmorkaklat badrum och fritt wifi. Våra två extradagar behövde inte tas till för att vänta ut ovädersdagar, utan kan spenderas på en välförtjänt semester i värmen vid havet!

26 september 2017

Målbild i Vizzavona