I min inventering av traktens vandringsleder har jag nu hamnat i Fåglavik i Herrljunga kommun. Urstensleden är cirka fem kilometer lång och det går att parkera bilen och starta antingen från Björsbo gård eller från Fåglaviks kapell (med drygt 500 meters avstånd). Vi startar vid Björsbo gård, via skogsstigar och skogsvägar som bitvis går parallellt med Västra stambanan där ett tåg dundrar förbi på sin väg mot Herrljunga. I skogen ligger stenmurar som nu ramar in granskog istället för åkermark.

Efter en bit på skogsväg vänder leden in i ett stiftsreservat, en skog på 5,7 hektar som Skara stift avsatt som reservat. Riktigt fint med kuperad terräng och en liten tjärn, och helt plötsligt tornar ”urstenen” själv upp sig. Fantasieggande och imponerande, det största flyttblock jag någonsin sett! Leden går vidare genom den mossbevuxna skogsmarken, med ytterligare stenblock utplacerade här och där. På blocket som kallas ”Svarebo kôrka” klättrar vi upp -jag med viss möda- och äter matsäck. Sedan vandrar vi vidare genom skogen, bitvis på långsträckta bergskammar som även de är spår av inlandsisens framfart. Sista biten går på en mindre grusväg ner till samhället, förbi Fåglaviks kapell.

Länk till broschyr med karta: Urstensleden

Granskog har tagit över åkerlapparna

In i stiftsreservatet

”Urstenen”

…där det till och med går att gå in

Svarebo kôrka, betydligt mindre

En bra fikaplats

Nedsidan av stenen ser ut att vara byggd – Machu Picchu västgöta-style?

Fåglaviks Glasbruk

Nere vid den större vägen passar vi på att besöka minnesmärket över ortens glasbruk, som var i drift 1874-1980. Historien började med att tåget fick stopp i en snödriva i Fåglavik, och tågpassagerarna fick kliva av. En av dem var Grosshandlare A. M. Andersson som hade planer på att starta ett glasbruk, och han insåg fördelarna med platsen. Här fanns tågförbindelser och här fanns torvmossar med bränsle till hyttan . I Fåglavik byggdes glasbruket upp, med Tyska hyttan, Franska hyttan och Reservhyttan, och man producerade bland annat  flaskor till brännvin, parfym och medicin samt servis- och hushållsglas. Utifrån modets växlingar producerades under en period mycket målat glas, och en annan populär produkt var lampglas, som senare växlades över till glas för elektiska armaturer. Under 60- till 70-talet var glasbruket ett av de större i Sverige med 300 anställda och en produktion på 2 ton glas om dagen. Det är svårt att läsa sig till exakt vad som hände sedan; ökad konkurrens, ökade råvarukostnader? Fåglaviks glasbruk drabbades av samma öde som flera andra. Verksamheten lades ner 1980 och byggnaderna revs 2007. Den vackra bruksvillan från 1875 finns dock fortfarande kvar, renoverad och omskött.

Jag är född och bodde mina första år drygt två mil från Fåglavik, och har vaga minnen av ett besök på fabriksförsäljningen, troligen runt 1970. Men ett konkret minne finns kvar, ett litet glastroll som jag fick vid besöket. Alldeles nyligen köpte jag en underbar orange glaslampa på Tradera, gjord i Fåglavik.

Minnesmärke över glasbrukets epok

Heliga Elisabeth Hesselblad

Fåglavik har också kopplingar till en märkvärdighet av sällan skådat slag. Här föddes nämligen ett helgon! Maria Elisabeth Hesselblad föddes i Fåglavik 1870, och dog i Rom 1957. Hon helgonförklarades av påve Fransiskus i juni 2016, och blev därmed det första svenska helgonet sedan heliga Birgitta som helgonförklarats 600 år tidigare. I Elisabeth Hesselblads helgonmeriter står att hon verkade för att sprida den katolska tron, hon grundade Birgittinorden och återinförde den i bland annat Sverige. Hon hjälpte också socialt utsatta och hon skyddade förföljda judar i Rom under andra världskriget.

För att återknyta till vandringen så sammanfaller Urstensleden i två sträckor med Elisabeth Hesselbladsleden, en två mil lång pilgrimsled mellan Herrljunga och Fåglavik, och tillbaka. Den vandringen får det bli en annan gång!

Här föddes Elisabeth Hesselblad år 1870