På sistone har jag besökt några städer som marknadsfört sig som historiska, gamla, rentav äldst… eller något mer ödmjukt ”en av de äldsta”. Om Jerevan sas till exempel att staden är 29 år äldre än Rom – en precision vars sanningshalt kan ifrågasättas. I själva verket handlar det ju om vilka arkeologiska fynd och vilken dokumentation som hittats för att styrka och fastställa en ålder. Folk har ju alltid bott någonstans, och efter hand grupperat sig i byar och städer.

Med detta sagt; när jag läste att Plovdiv anses vara Europas äldsta stad så tänkte jag att den staden vill jag se. Chansen till ett kort besök öppnade sig under min tågluff till Istanbul. Historia är spännande, och jag blev inte besviken!

Plovdiv

Plovdiv ligger cirka fjorton mil sydost om huvudstaden Sofia, och här finns lämningar från bosättningar ända tillbaka till år 6 000 f.Kr. Åttatusen år av historia alltså! Genom åren har härskare och folkgrupper kommit och gått: thraker, makedonier, romare, slaver, osmaner och bulgarer. Det första stadsnamnet som dyker upp i historien är Eumolpia, år 342 f.Kr. då staden erövras av Filip II av Makedonien. Han ville göra sitt avtryck och bytte namnet till Filippopolis. Ytterligare erövringar och namnbyten skedde under årens lopp, men från 1400-talet och framåt är namnet Plovdiv. Nu är Plovdiv Bulgariens näst största stad, med sina 350 000 invånare.

Jag rullade in med tåget till stationen, och gick mot stadens centrum. Ganska snart dök de upp, nedsänkningar med antika murar och kolonner, lämningar från antiken. En titt rakt ner i historiens lager. Jag stretade vidare uppför backen mot det som Google maps benämnde Staria Grad: Gamla stan. Mitt första mål var Filippopolis antika romerska teater, byggd under det första århundradet e.Kr., då med plats för upp emot 7000 åskådare. Under tidens gång har den skadats av jordbävningar och bränder, men stora delar har återställts och teatern är nu i bruk igen (dock utan gladiatorer)!

Lämningar av romerskt forum

Filippopolis antika teater

I Staria Grads vindlande gränder fanns vackra hus i ottomansk stil, något jag kände igen från exempelvis Gjirokastër i Albanien. Det vackraste huset är numera plats för Etnografiska museet, men jag hade för kort tid på mig och fick nöja mig med att titta på utsidan. Allra längst upp på kullen ligger Nebet Tepe, med rester av ett fort och med stadens äldsta lämningar.

Klianti-huset, från mitten av 1700-talet

Mavridi-huset, byggt 1830 i suterräng

Vackrast av alla: Kuyumdzhioglus hus från 1847, numera Plovdivs etnografiska museum

Nebet Tebe: fin utsikt från en av Plovdivs kullar

På vägen tillbaka gick jag en bit genom den mysiga stadsdelen Kapana, känd som ett bohemiskt och kreativt center. En ny öppning i den modernare staden visade sig vara en rest av den antika stadion som ska ha rymt hela 30 000 åskådare; vi talar OS-kvaliteter! Här börjar nu Knyaz Alexander I:s gata, en gågata kantad av butiker och restauranger, och jag beställde en grillad macka till lunch inför min bussresa till Istanbul.

Dekorativ gavel i Kapana

En del av den antika stadion finns kvar, byggd av kejsaren Hadrianus på 90-talet. Det allra första 90-talet e.Kr. alltså!

Lite julmarknad fanns kvar 30 december

Mer romanskt forum mot en fond av socialistisk arkitektur: Posthuset från 1977

Mitt besök var bara två och en halv timme långt, och på den tiden hade jag sett flera tusen år av lager i historien: från antikens ruiner och ottomanska 1800-talshus till socialistisk arkitektur från 70-talet. Plovdiv hade helt klart varit värt ett längre besök, och vi får se om jag kommer tillbaka någon gång.

Dimitrovgrad

Natten före mitt besök i Plovdiv sov jag över i Dimitrovgrad, nio mil öster om Plovdiv. Det finns minst två städer med samma namn, en i Serbien och en i Ryssland, men just denna har fått namn från Folkrepubliken Bulgariens grundare och första premiärminister Georgi Dimitrov.

Dimitrovgrad har en helt annan historia än Plovdiv. Här fanns ingen stad alls före 1947. Då, efter andra världskrigets slut, beslöt Folkrepubliken Bulgarien att just här skulle det byggas ett industricentrum och en socialistisk modellstad. Stadsplanen drogs upp och staden byggdes, som ett Simcity* i full skala.

Dimitrovgrad har nog haft sin peak som industristad, och befolkningssiffran har dalat något de senaste åren till nuvarande cirka 32 000 invånare. Turisterna här lär vara få, men låt mig säga att jag gillade staden. Ett prydligt och välordnat centrum, med öppna gator, arkader, parker och fin arkitektur. Ett annat lager i historien, också intressant!

Stadshuset i Dimitrovgrad

Boulevard Bulgaria

Ett av ”tvillinghusen” där boulevarden startar

Gaveldekorationer på en rad bostadshus

*Simcity är ett datorspel från 1989. Bland arbetsuppgifterna finns att bygga en stad och se till att invånarna trivs.