Lyx är relativt, det är viktigt att komma ihåg. Den fjärde dagen i sadeln, efter tre tältnätter, har vi blivit utlovade bad i varma källor, och tanken på detta har länge lyst som en klar stjärna över min försummade lekamen. Ridturen dit är lång och mestadels på grusväg, till skillnad från de tidigare dagarna i bergen. Det passerar till och med lite trafik; ett tiotal bilar susar förbi och försvinner bort i ett dammoln. Ravinen kantas av röda sandstensberg, och utmed vägen rinner en brusande fors.

Till slut når vi anläggningen, och parkerar våra hästar efter raden med bilar. En nyfiken ko terroriserar de bilburna, och undersöker öppna bagageutrymmen på jakt efter något ätbart. Själva badhuset är en jurta i cement, det är förvånansvärt många badgäster på plats och vi får vänta länge på vår tur i den lilla paviljongen. Det finns områden att utveckla i turistbranschen i  Kirgizistan; får man föreslå en glasskiosk!? Kylda drycker!? Snacks!? Några herrar kommer ut och lägger sig raklånga i den iskalla forsen mellan de heta baden, men kvinnorna håller sig inne i sin halva av badjurtan.

Till slut är det vår tur, och vi svenska tjejer får den ena halvan av badanläggningen för oss själva. Oh, ljuva känsla, att stiga ner i det heta svavelhaltiga vattnet och känna de stela lederna mjukas upp! Med hjälp av hinkar och plastskopor kan man tvaga sig och tvätta håret vid sidan om själva bassängen. Väggarna är täckta av mosaiker, och vi kan urskilja jurtor, hästar, granskog och skepp. Det är så vackert; en positiv överraskning och en upplevelse. Den lyxiga känslan av att vara ren och fräsch förtas bara marginellt av det faktum att vi efteråt får hoppa i samma kläder som vi kom dit i!

juli 2017

Nyfiken ko på parkeringen

Väntsalen

Tvättrum

Omklädningsrum

I forsen vid badet