La Paz ligger på Lonely Planets topp tio-lista över besöksvärda städer i världen, år 2020. Så vad tyckte jag?

Det här är ingen stad som stryker en medhårs med pittoreska och bildsköna miljöer. Det är stökigt, ruffigt och högljutt. Den höga höjden på 3640 meter över havet känns av, och gör varje steg lite extra ansträngande. Men såklart – jag gillar La Paz! Det är genuint, det är annorlunda och det är äventyrligt. Vid mitt besök var jag sliten efter tre veckors resa, jag hade bara en heldag på plats och känner kanske att La Paz inte fick den tid och uppmärksamhet som den var värd. Å andra sidan; det hade varit ansträngande och en kulturchock att börja resan här, utan att vara tillvand vare sig vid höjden eller den sydamerikanska pulsen.

Lördagseftermiddag i La Paz

Efter förmiddagens tur med den hypermoderna linbanan i La Paz är det dags för en rundtur i stadens gamla centrum. Utmed Avenida Illampu nära mitt hostel sker försäljning av grönsaker, frukt och mycket annat. Så många spännande potatisar och rotfrukter! Att ta in sådana till Sverige är dock Big no-no, på grund av risken för växtsjukdomar och skadegörare, så jag låter bli. Och den käcka lilla portabla woken (?) går inte ner i bagaget.

Mercado de las Brujas

Några hundra meter längre bort, vid en tvärgata, ligger kvarteret “Häxornas marknad”. Jag tyckte faktiskt att det mest liknade vanliga souvenirbutiker, förutom de stackars torkade lamafostren som hängde i stånden. Men om man vet vad man letar efter kan man tydligen hitta både amuletter, talismaner och örtmediciner här, bli spådd, få hjälp med att trollbinda en käraste eller att sätta en förbannelse över en otrogen make!

San Francisco-kyrkan är pampig, men ligger inklämd med en trafikled snett över det forna torget utanför. Vid hörnet av torget såldes brödkakor i stora travar.

Bussterminalen dit jag anlände kvällen innan – vilken vacker byggnad! Den är designad av den berömde Gustave Eiffel och ursprungligen tänkt som tågstation, men fungerar nu som nav för busstrafiken till och från La Paz. Långdistansbussarna är av modern typ, men många av “lokalbussarna” ser ut som den blåa bussen nedan.

I en gränd grejar några telecomarbetare med en trissa i kablarna. Lycka till! Hur vet de vilken av kablarna de ska ge sig på?

… och längst nere i staden går ett modernt stråk, utmed Avenida Mariscal Santa Cruz.

Pepparkakshus!