Att besöka Fårö när man turistar på Gotland är ju inte precis att uppfinna hjulet, speciellt inte när jag kör varvet runt och besöker de mest kända platserna under endast ett dygn. Ändå, för mig var det första besöket och jag blev helt betagen. Så vackert, storslaget och genuint! På något sätt gläds jag åt att jag inte blivit blasé, att en sådan wow-känsla går att uppbringa och dessutom inom rikets gränser. Gotland och speciellt Fårö är sannerligen något av ett rike för sig!

Från Visby tar det bara knappt en timme att ta sig till Fårösund, och där går den lilla färjan i skytteltrafik över sundet. Mitt mål var att titta på raukar och efter några kilometer, vid Fårö kyrka, är det skyltat vänster mot “Raukområde”. Utmed en smal asfalterad väg ligger platserna med Fårös förmodligen mest besökta och instagrammade raukar, men tidig lördags- och söndagsförmiddag i september är jag så gott som ensam vid sevärdheterna.

Gamla Hamn

Först ut i högervarv är naturreservatet Gamla hamn. Som namnet antyder fanns här en hamn under vikingatid och tidig medeltid, men landhöjningen har nu skurit av den från havet. Här finns också en stengrund av en kyrka från 1000-talet, föga imponerande i sig men en länk till historien. Jag är här för att se en av de mest välkända raukarna: “Hunden”, även kallad “Kaffepannan”.

Digerhuvud

Digerhuvud är ett långsmalt naturreservat utmed havet, 3,5 kilometer långt. Här finns inte de mest uppseendeväckande och fotogeniska enskilda raukarna, utan det är mängden som gör det. Sveriges största sammanhängande raukområde. Och lämningar från ett 430 miljoner år gammalt korallrev. Jag är mållös!

Helgumannen

Norrut i naturreservatet Digerhuvud ligger fiskeläget Helgumannen, som användes främst under 1800-tal och tidigt 1900-tal. Nu pittoreskt, då en kamp för överlevnad.

Langhammars

Langhammar är en halvö på norra Fårö,  nu naturreservat som innefattar gårdarna Langhammars och Bondans. Allra längst ut ligger raukområdet vid Klajvika, och det är lite som att komma till en annan planet. Speciellt som jag är helt ensam där klockan 9 på söndag morgon, sånär som på en fotograf som riggat upp ett stativ på avstånd uppe på klinten. Jag kryssar mellan raukarna nere på stranden, fotograferar med min mobil och fylls av en sakral känsla.

Kutens Bensin

Kutens Bensin är utan tvekan Fårös mest kända hak, och omöjligt att missa där det ligger utmed “huvudleden” genom ön. Ja, det är ett roligt ställe och det är ett koncept; med sina rostiga reliker från dess forna tid som bensinmack. Nu huserar Crêperie Tati där, och det skulle kunna varit så illa att det var en turistfälla. Men nej, servisen är snabb och trevlig och den galette jag beställer är verkligen fantastisk: Brando Jr med emmentaler, chèvre, roquefort och valnötter… mums! Alla gäster verkar mycket nöjda med sina måltider utom damen som plötsligt kommer på att getost, det äter hon inte. Personalen fixar en ny utan att protestera.

Sudersand

Sudersands camping är platsen där jag ska tillbringa natten, och den vackra långsträckta bukten och sandstranden ligger kanske femtio meter från min tältplats. Hela dagen har jag haft en tanke i bakhuvudet; att det är läge för sommarens sista bad. Jag ser några andra som ska bada, och går snabbt till bilen för att hämta min bikini som packats ner “ifall att”.  Kvinnan som badat kommer upp med en termometer i nypan, och berättar att det är femton grader i vattnet. Hon ser inte allt för medtagen ut, så jag är beredd att testa. Jodå, det är uthärdligt, men här och där syns maneter i vattnet. Min medbadare upplyser mig om att det inte finns några brännmaneter i Östersjön, så jag slappnar av och tar till och med några simtag!