När Cannes började förvandlas från ett fattigt fiskeläge till ett populärt turistmål fanns det ett stort problem: bristen på färskvatten. Även den växande parfymindustrin i Grasse led av samma problem. Under mitten av 1800-talet diskuterades därför olika lösningar, med en engelsman; lord Brougham, som drivande i projektet. 1866 påbörjades byggandet av en kanal som avledde vatten från floden Siagne, och redan 1868 stod den klar och invigdes under hurrarop från tusentals åskådare i Cannes!

Kanalen är cirka 4,3 mil lång, och rinner från Saint-Cezaire via Grasse, Moans-Sartoux och Mougins till ett reningsverk i Le Cannet. Vattnet används alltså fortfarande till dricksvatten i Cannes. På några ställen går kanalen på akvedukt, på några ner i tunnel. Under slutet av 1900-talet var planen att gräva ner kulvertar och få ner allt vatten under jord istället, men protester ledde till att kanalen blev kvar, som ett skyddsvärt byggnadsminne i landskapet.

Det verkar gå bra för kanalen nu! Den har en egen bevarandeförening: Association de Sauvegarde Canal de la Siagne. Den har en egen festival, som hålls årligen, med aktiviteter utmed kanalen. SICASIL, kommunalförbundet som ansvarar för vattendriften jobbar nu på en interkommunal park, med skyltning, picknickbänkar och förbättringar av promenadvägarna utmed kanalen.

Kanalen rinner förbi huset i Mougins, och det är så skönt att gå utmed den; det är som i en oas; skuggigt, grönt och lummigt. Via kanalpromenaden kommer jag till kapellet Notre-Dame de Vie, lotusdammen l’Etang de Fontmerle och med en kort avstickare till närmsta bageri!