Såken runt är en vandringsled som startar utanför Hillared i Svenljunga kommun, bara tre mil sydväst om min bostadsort men helt outforskad mark för mig. I den vandringsboom som uppstått har leden poppat upp i mitt flöde i sociala medier, och den lät både lockande och utmanande; en vandring på hela 1,8 mil runt en sjö. Det går att söka fram startpunkten ”Såken runt” på Google maps, och för den som vill ha mer handfast vägbeskrivning så svänger man av genomfartsvägen norrut, i ortens enda rondell. Efter en kilometer finns en liten parkering vid starten av leden, som går att gå åt båda hållen.
Vandringen
Vi startade norrut för att gå leden motsols. Jo, jag hade läst att leden var kuperad men som den obotlige optimisten började jag genast resonera om det lyckosamma i att vi tog de värsta backarna i början, medan orken var på topp. Nej, nej, och åter nej. Leden är kuperad från början till slut. Det gör den vacker och varierad , men också ganska ansträngande. Jag hade kunnat svära på att det var mer uppför än nerför, tvärtemot alla naturlagar.
Vandringen går omväxlande på fina skogsvägar, knastriga grusvägar, mjuka skogsstigar och en kort bit över ett kalhygge. Ibland nära sjön och ibland en bra bit ifrån. Vi går genom blandskogar, förbi mossmarker och genom uppvuxna granskogar med en smaragdgrön mossmatta som underlag. Förra sommaren utforskade jag Tiveden, och jag hittar många likheter här; enorma stenblock huller om buller i skogen och branta klippväggar som stupar ner i sjön. Utmed vägen passerar vi några gamla torp och en och annan sommarstuga av nyare modell, rester av odlingslandskap och mäktiga stenmurar mitt ute i hôle skogen, som det heter på västgötska (: i djupaste skogen).
Leden är mycket väl skyltad, den mest ambitiösa skyltning jag upplevt. I varje vägskäl eller där stigen delar sig finns tydliga röda pilar i ledens riktningar. Med ganska täta mellanrum finns också kartor uppsatta, av typen på ingressbilden, där man kan se var på leden man befinner sig. Så pass tätt att jag i början undvek att titta, för jag hade gått och gått men pricken hade knappast flyttat sig! Men ett steg efter det andra, och till slut var de arton kilometrarna avklarade.
Omdöme
Den här vandringsleden är en fullpoängare när det gäller vacker natur och olika naturtyper; både vildmarkskänsla och kulturmark. Den är också mycket väl underhållen och skyltad. Den var en utmaning för mig; en mil brukar vara lagom för att jag ska känna mig nöjd och genom-motionerad, så arton kilometer i rejält kuperad terräng var ett snäpp upp. Men utmaningar är kul! Hela turen tog mig fyra timmar, inklusive naturstudier och fikapaus. Under den tiden stötte vi på sammanlagt tio personer på leden, en skapligt fin dag i maj.
En förbättring skulle vara om lämpliga rastplatser märktes ut på kartan, någonstans kring halva sträckan. Nu finns inget sådant, jag fick hitta någon slags kravprofil mellan ”jag orkar inte gå ett steg till om jag inte får kaffe och macka” till ”jag ska se sjön där jag tar rast”. Jo, jag hittade en bra stubbe med utsikt över sjön.
En härlig dag och en fin vandringsled, och bra jobbat av Hillareds byalag som håller den i ordning!
Vilken fin led och tänk vad mycket det finns i närområdet som helt plötsligt blivit riktigt populärt. Hoppas naturtrenden håller i sig även när vi får börja umgås på andra sätt.
Ja, utflykter i relativa närområden som jag tänkt på ett tag (redan före c) har nu blivit av. Jag tror faktiskt att naturtrenden är här för att stanna!
Hahaha,
Stark igenkänning på det där med ”vad skönt att vi tog alla backarna i början”. 18 kilometer låter helt ok just nu men det är för att jag fortfarande är inne på vinterspåret. Och 18 kilometer på skidor är något heeelt annat (mkt mkt enklare) än fot om fot.
Dina bilder lockar verkligen så jag får sätta upp den på kanske-göra-listan. Någon gång när jag känner att jag pallar att gå så långt. Tack för tipset.
Visst är det bra att tänka positivt! 🙂 Hoppas turen avancerar upp på din göra-listan, det är den värd!