Sköna maj, så fort du kom och försvann! Innan man märker ordet av har den skira grönskan mognat och mörknat flera nyanser, och de första vårblommorna fällt sina blomblad och dragit sig tillbaka.

Förra helgen, på Mors dag, var jag på utflykt tillsammans med min mor, far och son, till bokskogen vid Stora Mollungen i Herrljunga kommun. Skogen är en av Sveriges nordligaste bokskogar, och ingår i ett naturreservat som bildades 1997 och omfattar 171 hektar.

Bokskogen var ett givet utflyktsmål under hela min barndom, och jag har fortsatt att besöka dem med jämna mellanrum genom åren. Ibland missar jag den där allra skiraste lövsprickningen, men bokskogen fungerar faktiskt utmärkt året om. Den bjuder alltid på en unik miljö, där lavar, mossor, speciella växter och djur trivs. Naturreservatet gränsar till sjön Sandsken, och runt sjön finns det en vandringsled på 1,3 mil, där en bra bit går genom bokskogen och annan gammelskog.

I en av hagarna nedanför det gamla säteriet Stora Mollungen har det stått en gigantisk ek i kanske närmre tusen år, och trots sin skröplighet har den grönskat varje vår. Det hör till traditionen att besöka den också, under mina bokskogsutflykter. Vilken chock att se att den gamla bjässen hade fallit till marken… Tiden går, även för en gammal ek.

Harsyra- Oxalis acetosella

Den gamla eken 2014

… och 2019

Bokskogen i november

Novembersol