Det finns ett antal anledningar att vara avundsjuk på norrmännen. Deras folkdräkter, eller bunader som de kallas i Norge, är en av dem. De är inte bara otroligt vackra, utan används också relativt flitigt av alla åldrar; naturligtvis på 17:e maj, men också vid andra högtider som konfirmation, bröllop, dop och födelsedagar. Jag har läst siffror från 2013 som säger att 66 procent av de norska kvinnorna och 18 procent av männen äger en folkdräkt.
Dräkterna ser olika ut beroende på var i Norge de kommer från, de är handsydda, utsmyckade med broderier och band och dyra i inköp, men de ses som en livstidsinvestering och även ett arvegods. Till dräkten hör även vackra silversmycken och dräktspännen. Folkdräkternas sammansättning och utsmyckning är reglerad; de har ett eget institut som heter ”Norsk institutt for bunad og folkedrakt” som håller ordning och reda!
Vid mitt besök i Bergen i höstas passerade jag tre butiker som sålde folkdräkter med tillbehör och inget annat! Så tråkigt att det inte var för mig, lika lite som en vacker kimono skulle vara. Utan sitt rätta sammanhang blir den bara en maskeraddräkt, för en Norge-wannabee utan anknytning. Men titta och njuta kan jag göra!
Min mormor broderade dukar i hardangersöm. Här på folkdräkt från Hardanger.
Lämna en kommentar