Det är något speciellt med öar. Ven, Visingsö, Korsika… ja, till och med Nya Zeelands stora öar. Vattnet runt omkring naturligtvis och ofta även naturen, men också en speciell karaktär, mentalitet och vi-känsla. Kanske är det för att naturen satt så definierade och odiskutabla gränser, gränser som annars är ganska diffusa och konstruerade på fasta land.

Öland är en av mina öfavoriter, lättillgänglig med broförbindelse, men ändå lite som att komma till ett annat land. Mina besök sträcker sig från barndomens husvagnssemestrar med mormor och morfar, fram till en utflykt med dottern för några år sedan, under tiden hon bodde i Nybro. Vi besökte Capellagården, en pärla för de som är intresserade av växter och konsthantverk, och gick sedan på orkidéjakt på Alvaret. Lite tidigt på säsongen, men till slut fick vi napp och siktade några Sankt Pers nycklar, med en exotisk framtoning i det i övrigt karga landskapet.

Kejsarkronor på Capellagården

Sankt Pers nycklar

Några år tidigare var jag på studieresa till Ottenby Kungsgård, Ottenby fågelstation och Eketorps fornborg. Fågelstationen var den mest positiva överraskningen, med guidning av en fågelfantast som fick även oss skeptiker fullständigt fascinerade. 377 arter har setts vid Ottenby enligt mina anteckningar från besöket, kanske är de några till nu. Jag hade aldrig tänkt tanken, att små flyttfåglar flyger över haven utan att få vila vingarna en enda gång! Med ringmärkningarna har de konstaterat att en del fåglar besökt både Sverige och Nya Zeeland för egen maskin, med lite frön eller insekter som bränsle… Så energieffektivt, tänk om det kunnat tillämpas för människor.

Eketorp

Vallmo

Ölands främsta symbol?