GR20 - Dag 3 - Leva Som Eva

Carozzu till Ascu Stagnu

uppåt 860 m och nedåt 710 m

Träningsvärken hinner aldrig ikapp mig, för varje morgon är det dags att sätta sig i rörelse igen. Efter en grötfrukost kommer vi iväg strax efter åtta, och dagens första prövning blir en hängbro à la Indiana Jones, över den forsande strömmen. Inte farligt alls. Det blir däremot stopp för en fransman från Montpellier som vandrar leden med sin hund; en Siberian Husky. Hunden brukar skutta obehindrat bland klippor och språng, väldigt lik en varg, men här tvärvägrar den och får bäras över bron.

Idag har vi sällskap av en fransk skolklass, som ska vandra tre dagar på leden med sina två militäriska lärare. Alla eleverna säger artigt Bonjour när de passerar, men de tar många raster och strax är vi förbi igen. Vi går lite om varandra ett tag, men sedan hittar ungdomarna mobiltäckning på en bergstopp och vi drar ifrån. Dagens högsta punkt är Bocca Muvrella på 1980 meter över havet. Det är tuff terräng, men sträckan är den kortaste under hela vandringen; bara sex kilometer. Det dröjer inte allt för länge innan vi ser anläggningen där vi ska övernatta, men den är djupt nere i en dalgång, och det tar lång tid att ta sig ner i branterna.

Ascu Stagnu är en gammal skidort, med en hotellbyggnad, en camping och vägförbindelse. Leden gick ursprungligen till en hytta uppe i bergen, men hyttan brann ned på ett oförklarligt sätt, och det sägs att det var den korsikanska maffian som ville ha sommarintäkter på sin skidanläggning. Hur som helst, det känns trevligt att komma till något som liknar civilisation. Jag avnjuter en dusch inomhus, i vatten som åtminstone är ljummet. Campingvärden har en liten servicebutik där vi köper färsk frukt, yogis, juice och korsikansk korv. Vi köper till och med varsitt mål mat; tomat och mozzarellasallad för 7 euro, och en halvliter rödvin att dela på för samma pris, och avnjuter det hela i den stora samlingssalen. Vilken fest! Men någon hotellsäng blir det inte, alla hardcore-vandrare sover i tält!