Dags för besök nummer två i min Stockholmstriss: nationalparkerna Tyresta och Ängsö, och världsarvet Drottningholm. Ängsö är precis som namnet antyder en ö, och på nationalparkens hemsida länkas till Waxholmsbolaget som kör turtrafik från Strömkajen i centrala Stockholm. Vid mitt besök en onsdag i mitten av juli finns en ditresa klockan 08.30 och en hemresa klockan 14.00, så valet blir lätt. Jag går upp tidigt, packar matsäck och badkläder och ger mig iväg till Strömkajen. Biljetterna säljs på plats, och jag vill ju vara säker på att komma med.

Vid min ankomst en dryg halvtimme före avgång är det bara jag och en till där. Det finns tid att köpa en mugg kaffe på Pressbyrån, och sätta sig en stund. Snart strömmar skärgårdsturisterna till, fullastade med picknickkorgar, SUP-brädor, hundar och barn, och fördelar sig i köer till båtarna med olika destinationer. Cirka tio minuter före avgång släpps vi på båten Sjögull som sedan avgår punktligt.

Båtresan till Ängsö tar två timmar och en kvart, och jag konstaterar snart att den är ett äventyr i sig för en inlandsbo som jag. Jag sätter mig uppe på däck och det första spännande jag får se är Ostindiefararen Götheborg, som ligger vid Skeppsbrokajen, ett stopp på dess resa som så småningom ska gå till Shanghai. Sedan alla vackra trävillor i Stockholms skärgård, och pittoreska Vaxholm där vi lägger till någon minut. Båten har servering med allt från frukostmat till fika och lunch. På slutet är det byte vid Siaröfortet, och den mindre båten Skraken tar oss sex som ska till Ängsö sista biten med ankomst till bryggan klockan 10.45.

Götheborg i Stockholm!

Sjömack, har jag inte sett sedan Saltkråkan på tv

Skraken byter av vid Siaröfortet

Ängsö blev nationalpark redan 1909, och var en av de första nationalparkerna som inrättades i Sverige. Parken omfattar 190 hektar men det mesta av det är vatten, själva ön är bara 73 hektar. Ängsö är kulturmark som brukats genom slåtter och bete under lång tid, och ön fick sina första bofasta 1725 då det byggdes ett torpställe på ön.  Intressant är att då Ängsö blev nationalpark ansåg samtida botaniker att växtligheten skulle ”skyddas” från slåtter och bete, med den följd att marker växte igen och gran, sly och höga örter tog över. Det tog trettio år innan myndigheterna insåg sitt misstag och tog fram åtgärder. Nu brukas Ängsö på gammalt vis igen, med slåtter och betesdjur som skapat den unika miljön.

Båten angör bryggan i öns sydligaste del, där torpet ligger och där det också finns raststuga och toaletter. Därifrån går en liten grusväg utmed hela ön till dess norra del, genom ängslandskapet och med Västerskogen, Österskogen och Norrskogen på respektive sida. Från söder till norr är det cirka en och en halv kilometer, snabbt avklarat även med stopp för naturstudier och fotografering. Tre timmar är alltså väl tilltagen tid för ett besök, men jag har packat med fika, en bra bok och badkläder, och njuter i solen på klipporna vid Adamsudden i norr. Det är inte helt lätt att komma i för att bada. Klipporna är snorhala av grönt slem men jag hittar ett ställe med några skrevor och stenar att få fäste i, hasar på rumpan i och kravlar sedan mycket ograciöst upp igen. I vilket fall, badet är mycket skönt och jag är alldeles ensam och kan kravla runt bäst jag vill.

Ladugården vid Hemudden

Orkidéerna vid Norrängen var överblommade, men Natt och dag (eller lundkovall) är fin den också

Bad vid Adamsudden

På tillbakavägen tar jag stigen utmed öns västra sida, förbi Norrudden, Tjuvudden, Sandudden och Strömsudden. Den vägen känns betydligt längre och skogen förvånansvärt vild, men med en och annan koblaja att kliva över. Nere vid Strömsudden står de, de fyrbenta landskapsvårdarna, i en välbehövlig siesta i värmen. Skraken avgår punktligt klockan 14.00, denna gång ytterligare norrut mot Furusund där vi byter till Sjögull tillbaka mot Strömskajen. Jag beställer räkmacka med rosévin i båtens cafeteria, och med lite elstrul i Vaxholm tar resan nästan fyra timmar innan vi ankommer Stockholm igen.

Lågväxta tallar

Siesta vid havet

Midsommarråg, en äldre rågsort

Sjögull

Sammanfattning

Jag är medveten om att jag var lite för sent ute. Ängsös vackraste tid är försommaren, då majviva, gullviva, ramslök och orkidéer såsom Adam och Eva blommar, och fram till midsommar ges också guidade turer fem dagar i veckan. Efter midsommar ges enligt hemsidan guidade turer onsdagarna 29 juni samt 6, 13 och 27 juli (2022). Jag var redo att gå all-in som nationalparksturist och anpassade mitt besök efter detta, för att pricka in den guidade turen 13 juli. Men… på båten meddelades att det blivit ett ”missförstånd” och att ingen guidad tur erbjöds av länsstyrelsens naturbevakare på plats. Så en viss besvikelse infann sig över detta.

I övrigt var jag mycket nöjd med mitt besök. Gott om plats på ön; tio besökare som anlänt med färjan (förutom oss sex en familj som tältat och sovit över från dagen före) plus någon enstaka fritidsbåt som lagt till. Här fanns fin natur av en typ som jag inte sett så mycket av förut, och det blev ännu en dag med strålande sol och svalkande bris!