September är av tradition en resmånad för mig. Så inte undra på att det började locka med en liten tur, samtidigt som jag ville krama ur de allra sista dropparna av sommaren. Mina resor sträcker sig för tillfället så långt som jag och min lilla bil orkar ta oss, men varför inte ta hjälp av en färja också? Gotland har funnits med i mina tankar rätt länge, och nu var det dags!

Jag har varit på Gotland en gång tidigare, hösten 1991. Jag kan i korthet berätta hur det besöket gick till: färja, buss till Tofta Strandpensionat, en stormig konferens i två dagar, buss tillbaka till färjan och hem. Inte ens en liten glimt av ringmuren såg jag, det enda gotländska jag fick till mig var saffranspannkaka med salmbärssylt och en promenad till havet och tillbaka.

Utrymme för förbättringar alltså. Med en semesterdag på fredagen fick jag två och en halv dag att utforska ön, och beslöt att begränsa mig till Visby och Fårö, samt resan där emellan. Jag ville se ringmuren och raukarna, och fick rosor, ruiner, fin natur och god mat på köpet.

Det här är en övergripande sammanställning av känslorna som Gotland gav mig:

Ringmuren

Imponerande! Den är så komplett… tack snälla gotlänningar och visbyiter genom tiderna, för att ni bevarat den. Cirka 3,4 kilometer lång, och så var jag ju tvungen att kolla in båda sidor.

Muren från det område som kallas Östergravar

Norderport. Det finns också en Österport, en Söderport och ett antal andra portar och torn.

Raukar

På Fårö beskådade jag naturens under: raukarna, omgivna av Östersjöns vågor och undersköna stränder. Den storslagna känslan förstärktes av att jag mestadels var helt ensam med raukarna. Eftersäsong har sina fördelar.

”Kaffepannan” eller ”Hunden” vid Gamla hamn. Jag ser bara en hund, vad ser ni?

De ståtliga raukarna vid Langhammars. Påskön-känsla!

Rosor

I Rosornas stad blommade rosorna fortfarande rikligt, utmed husväggarna och i den vackra botaniska trädgården. Skönhet.

Ruiner

Samma som med ringmuren; det är fantastiskt att ruinerna i Visbys innerstad fått vara kvar, och inte fallit offer för någon klåfingrig markexploatör. Och att de står där fortfarande, med sina till synes spröda valvbågar.

Ruinen av Sankta Karins klosterkyrka, byggd under 1200- till 1300-tal

Kyrkoruinen vid Roma kloster, 1200-tal och en mer bastant konstruktion

Gotland i september

Nu har jag ju inte besökt Gotland annat än på hösten, men jag har alltid haft känslan av att det är jobbigt mycket folk på sommaren. Framförallt under Almedalsveckan och Medeltidsveckan såklart. Jag är mycket nöjd med mitt septemberbesök! I min research fick jag slopa några ställen som stängt för säsongen, men merparten var fortfarande öppet och antalet turister var alldeles lagom både ur Corona-synpunkt och Eva-synpunkt. Vädret sträckte sig från lite blåsigt och jacka på – till möjligt att sitta och njuta i solen på uteservering, tälta och bada. En typisk svensk sommar alltså!