Nyligen var jag i Funäsdalen, för femte gången på drygt tio år: 2010, 2011, 2014, 2016 och 2020.  Det är ett ställe jag längtar tillbaka till! Jag har ingen stor erfarenhet av andra skidorter; jag var några gånger i Idre som ung och har sedan varit tre gånger i Sälen som vuxen. Men Funäsdalen är speciellt för mig. Det är riktiga fjällen, genuint och exotiskt. Det är absolut inget partyställe, utan mer ett friluftsdestination för barnfamiljer, pensionärer och naturälskare.

Själva byn, som heter Bienjedaelie på samiska, har cirka tusen invånare och lever mycket på turismen. Det finns en ICA-butik och en COOP-butik, ett systembolag och ett fjällmuseum, några butiker, hotell och restauranger. Funäsdalen är centralort för andra byar och skidanläggningar i området som Ramundberget, Tänndalen, Tännäs, Kappruet och Fjällnäs.

Funäsdalens kyrka (bild från tidigare år, i år var det mer snö!)

Genom byn, med fjällen Lillskarven och Storskarven i sikte (bild från tidigare år)

Längdskidåkning

Området är känt för sin fantastiska längdskidåkning. Sammanlagt 30 mil preparerade spår ska det finnas, plus många mil högfjällsspår som är öppna när vädret tillåter. Här har jag svettats och kämpat, men också upplevt euforiska lyckostunder med perfekta spår i skarsnö, solens värmande strålar och rymden i det stora vita. Det allra bästa är att komma ut på vidderna!

Ett spårkort för vuxen kostar 100 kr/1 dag, 195 kr/2 dagar, 270 kr/ 3 dagar och så vidare.

Nypistat på morgonkvisten, vilken härlig syn!

Himmel och snö smälter samman.

Det behöver inte vara soligt för att vara härligt. Visst ser det ut som Lars Lerin varit framme med sin akvarellpensel!?

Utförsåkning

Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det som att jag har lagt ner utförsåkningen för gott. Först lägga mycket pengar på att hyra skidor och köpa liftkort,  vara stel i benen, få in lite flyt i åkningen och sedan få ont i fötterna. Med åren har den där stunden då det funkar, mellan stelheten och ont i fötterna, blivit kortare och kortare. Det är helt enkelt inte värt det, och jag tycker att det är roligare med längdskidåkning. Så – det kan ha varit mitt livs sista åk som jag gjorde där i Ramundberget 2016. Extra glad är jag för att jag fick äta lunch i restaurang Tusen då, dit man bara tar sig med skidor eller skoter.

För er som fortfarande gillar utförsåkning finns det sex bra anläggningar i området, och man kan köpa ett skidpass som gäller för dem alla.

Ramundberget

Restaurang Tusen

Funäsdalsberget

Funäsgondolen

Gondolen invigdes julen 2014, och tar dig direkt från byn brant upp till Funäsdalsbergets topp, som högst 977 meter över havet, och till toppstugan som ligger där.

Utsikt över byn och Funäsdalssjön

Toppstugan med servering

Hotell Funäsdalen

Vid mina tre första besök bodde vi på Hotell Funäsdalen, med halvpension: frukostbuffé och tvårätters middag på kvällen. Riktigt lyxigt, med fina rum och tillgång till pool. Hotellet har en vandrarhemsdel också, till lägre pris.

Hemsida: Funäsdalen Berg & Hotell

Hotellets foajé

Vandrarhemmet Grönländaren

De sista två besöken har vi bott lite billigare, på vandrarhemmet Grönländaren en kilometer utanför byn. Enkelt men gemytligt med allt man behöver, som till exempel bastu i källaren. Frukost och mat finns att beställa, men vi har kört självhushåll. Vid vårt förra besök 2016 bestod köket av ett pentry och ett bord för fyra personer, där vi fick äta i skift med de andra gästerna. Nu fanns ett fint nybyggt och rymligt kök, med plats för många.

Hemsida: Grönländaren

Grönländarens huvudbyggnad

Nytt kök

Ja, inget designhotell precis, men så gott vi sov i dessa sängar! I rummet fanns också handfat och garderob, medan toaletterna var i korridoren och duschen i källaren.

Det finns bara en enda nackdel med Funäsdalen för min del: det är långt dit. 70 mil hemifrån. Jag hoppas ändå på fler besök!