Vandringarna i Kristi Himmelfärdshelgen gick lite längre hemifrån än vanligt. Ja – faktiskt så långt bort att det krävdes en resa med övernattning! Jag gjorde ett återbesök i Tivedens nationalpark med boende på Stenkällegårdens camping, likt förra sommaren.

Stenkällerundan

När jag och barnen anlände till Stenkällegården på onsdag kväll hade vi egentligen bara tänkt att installera oss i stugan och duka fram kvällsmat. Men det var en underbar kväll, varm och solig, och klockan var bara 17.30. Vi slängde in packningen i stugan och körde sedan vidare några kilometer till nationalparkens huvudentré för att gå en sväng. Det blev Stenkällerundan, den kortaste leden. Samma som jag och dottern vandrade förra året, men nytt för min son.

Leden utgör en fin sammanfattning av Tiveden. Trolska skogssjöar, slätslipade berghällar, fuktiga passager med vitmossor och skvattram, tallskog med blåbärsris och så de gigantiska stenblocken som lämnats huller om buller efter inlandsisens framfart. Denna gång tittade vi närmre på själva stenkällan, som gett namn till både leden och campingen vi bor på!

Jag blev medveten om hur väl tilltagna de angivna tiderna för lederna är. Stenkällerundan är 2,2 kilometer lång och den uppges ta två timmar. Jo, det är kuperat, stenigt och gott om tallrötter och förra året gjorde vi åt två timmar, men då var vi även uppe på Stenkälleklack och tittade på utsikten, åt matsäck och badade i sjön. Denna gång hoppade vi över både matsäck och bad plus att sonen drog upp tempot något, och vi gick rundan på under timmen.

En vik av Trehörningen

Trollkyrkorundan

På torsdagen var det dags för vandring nummer två. Solen lyste från en klarblå himmel, och göken gol outtröttligt sitt ko-ko. Klockan 10.00 var vi redo, och parkeringen vid huvudentrén var redan så gott som fullsatt. Den här gången skulle vi gå den något längre Trollkyrkorundan; 4,6 kilometer och angiven tid tre och en halv timme.

Vi gick leden medsols, och första delen gick på lättframkomliga stigar i gammelskogen, över spänger i fuktiga områden och på berghällar utmed sjöarna Metesjön och Trollkyrkesjön, där vi åt matsäck. Sedan var det dags att ge sig upp i stenrösena och bestiga Stora Trollkyrkan. Det var ett rejält stenblock, men skogen runtomkring var ännu högre och utsikten var obefintlig. Leden ändrade karaktär och blev betydligt mer kuperad, och efter cirka en kilometer kom vi fram till Lilla Trollkyrkan. Förväntningarna var inte så höga efter Stora Trollkyrkan, men den här platsen var mycket mer imponerande. Stora, släta berghällar med små vackra knotiga tallar och utsikt ända till Vättern! Leden fortsatte sedan i det kuperade landskapet som kallas sprickdalslandskap, skapat av inlandsisen, tills vi var tillbaka vid utgångspunkten.

Leden var välbesökt, en vacker dag som denna och i hemmasemester-tider, men det var aldrig trångt. Tiveden rymmer många! Trångt var det däremot på parkeringen, den var fylld och bilarna hade fyllt på i långa rader utmed vägen. Vår tid blev två timmar och en kvart, och då hade vi både ätit matsäck och tagit oss tid att titta på naturen.  En fantastiskt fin vandring!

Metesjön

Trollkyrkesjön

Mot Stora Trollkyrkan

Harsyra

Stenkällegården

Förra sommaren tältade vi, men denna gång lyxade jag till det och hyrde en stuga på området: Trollebo, omgiven av blommande körsbärsträd och med utsikt över sjön! Stugan hade fullt utrustat kök, storstuga med bäddsoffa, två stycken tvåbäddsrum och sist men inte minst: helkaklad toa och dusch med golvvärme. Ett riktigt trevligt ställe, hela anläggningen med personal.

Trollebo

Utsikt till frukosten

Nere vid Bocksjön

Gränstrakter

När jag detaljstuderar kartan ser jag att landskapsgränsen mellan Västergötland och Närke korsar parken någonstans vid huvudentrén. Stenkällerundan går således i Västergötland och Trollkyrkorundan i Närke, om jag sett rätt. Större delen av Tivedens nationalpark ligger i Närke och Örebro län, och det är den länsstyrelsen som ansvarar för skötseln.