Trakai - En spännande historia

Orten Trakai ligger några mil väster om Vilnius. Där finns ett medeltida slott, från den tid då Trakai var huvudstad i Litauen, och detta slott är en av Litauens mest berömda sevärdheter.

Detta -och varken mer eller mindre- är vad jag vet om Trakai när jag traskar iväg till busstationen i Vilnius. En utflykt utanför staden är en bra idé för att få se lite mer av Litauen, tänker jag. Bussen är väl uppmärkt med destinationen, biljetten kostar 1,80 euro och resan genom förorten och flacka skogsmarker tar knappt en timme. Väl framme öppnar landskapet upp sig, där Trakai ligger omringad av sjöar.

Trakai har cirka sextusen invånare och många ruffiga hyreshus, men även en hel del äldre trähusbebyggelse. Ju längre ut på näset jag går, desto fler pittoreska trähus. En utifrån ortens storlek groteskt stor kyrka från 1400-talet tronar på en höjd, och några medeltida tegeltorn skymtar mellan husen. Och så slottet…

TRAKAI SLOTT

Slottet (eller snarare försvarsborgen) på en ö i sjön Galvés började byggas i slutet av 1300-talet av Kęstutis, och arbetet slutfördes sedan av hans son med det imponerande titeln och namnet Storhertig Vytautas den Store. Slottets storhetstid blev ganska kort. Efter att Vytautas dog 1430 så minskade dess betydelse, och när det stormades av illasinnade ryssar och svenskar år 1655 så förstördes slottet till stora delar. Förfallet påskyndades av pragmatiska litauer som återanvände byggmaterialet i nya hus, och först i början av 1900-talet påbörjades en restaurering och rekonstruktion, som stod klar 1961.

Slutresultatet är imponerande, en helt autentisk miljö som har massor av besökare även en råkall januaridag. Byggnaden utmed norra muren hyser en museisamling med prylar som inte engagerar så mycket, men i den centrala byggnaden innanför den inre vallgraven finns intressanta föremål och utställningar från slottets historia, i vackra rum och salar med blyinfattade fönster och gotiska valv. Särskilt intressant tycker jag att en tavla är, som visar att det ursprungligen funnits två försvarsborgar; en stor på halvön på fastlandet, varav det bara återstår några hörntorn, och en mindre ute på ön; den som nu är restaurerad.

Innergården

Området på 1300-talet, med två borgar

I gästabudssalen

KARAIMER

Slott i all ära, men nu till det riktigt intressanta! Storhertigen Vytautas den Store var flitigt ute på krigarstråt (förmodligen för att förtjäna sitt epitet). Efter ett krig mot mongolerna år 1397 så tog han hem 380 karaimska familjer från Krim-området, för att de skulle arbeta åt honom som slottsvakter. Ända sedan dess har karaimerna levt i Trakai, runt den centrala gatan Karaimų Gatvé, och genom historien har de bevarat sitt språk, sina seder och sin religion. Religionen är en uråldrig form av judendom, men den var tillräckligt svårdefinierad för att hamna under nazisternas radar under andra världskriget.

Nu finns det högst ett par tusen karaimer kvar i världen, de flesta i Litauen, Polen och Ukraina. Av dessa är det bara ett fåtal som fortfarande talar språket, men insatser görs för att bevara det, bland annat genom språkskolor i deras kulturella centrum Trakai. Här finns också en Kenesa, en slags synagoga eller helgedom. Mitt språkintresse vaknar till: judisk Kenesa, Knesset… Ja, ordstammen från arameiska är densamma: samling. Karaimernas närvaro i Trakai är påtaglig, förutom kenesan så finns det ett etnografiskt museum, hantverksbutiker och flera restauranger som bland annat serverar deras traditionella piroger: Kybynlar.

Kenesan i Trakai

Kybynlar

Karaimų Gatvé

HUS

De vackra färgglada husen utmed Karaimų Gatvé, med tre fönster åt gatan, är traditionella karaimska hus. En del trähus i Trakai är omålade med utsmyckade fönsterfoder, och somliga är i skriande behov av underhåll. Ett intressant och iögonfallande hus är det blåa ”Ryska imperiets postkontor”. Huset byggdes 1810 av dominikanska munkar, gick 1864 över till att bli polisstation, fortsatte 1887 som postkontor och används i nutid av nationalparksförvaltningen.