Säg Skåne, och jag har sett bilden av böljande, stora fält framför mig, varvat med rosor och korsvirkeshus. Skog och berg är liksom förbehållet landskapen norrut, från Småland och uppåt.

Så fel av mig! Under min lilla semestertripp till Skåne får jag se både lummiga skogar, porlande vattendrag, djupa raviner och dramatiska klippor. Jag börjar min upptäcktsfärd i Söderåsens nationalpark, strax söder om Ljungbyhed och cirka fem mil öster om Helsingborg.

Söderåsens nationalpark

Söderåsen blev nationalpark 2001, och omfattar 1625 hektar. Jag parkerar vid huvudentrén vid Skäralid. Här finns informationstavlor och broschyrer och jag bestämmer mig för att den gulmarkerade Kopparhattsrundan; med en längd på fyra kilometer och angiven tid 90 minuter blir den lagom före lunch och eftermiddagens aktiviteter. Rundan går in i Skäralidsdalen, till en början mycket lättpromenerat. Så härligt, trots den riktigt varma dagen är det svalt och friskt i skuggan under träden. Det enda som hörs är bäckens porlande och fågelkvitter, och strax reser sig klippor och höga rasbranter utmed dalgångens sidor.

Här kan jag alltså se en del av effekten av en forntida krock mellan kontinentalplattorna, som skapade en spricka diagonalt över Skåne. I senare kontinentalrörelser bildades bergåsar, sprickdalar och rasbranter i sprickan; de vi nu kallar Hallandsåsen, Kullaberg, Söderåsen, Romeleåsen och Linderödsåsen. Häftig geologisk action, under en tid av 400 miljoner år!

Efter halva vägen vänder stigen upp på diagonalen utmed höjden, och jag kommer upp till Kopparhatten, utsiktsplatsen cirka 90 meter ovanför dalgångens botten. En dramatisk milsvid utsikt över skog och ravin gör att jag måste revidera min Skånebild för alltid! Kopparhatten är en av Skånes högsta punkter, men den allra högsta: Magleröd på 212 meter över havet ligger i en annan del av parken.

Efter Kopparhatten är det nerförsbacke tillbaka till utgångspunkten. Vid huvudentrén ligger Skärdammen, där en svanfamilj glider runt i en pastoral idyll. Jag tar en titt i parkens Naturum, men får intrycket att det främst är avsett för barn (vilket i och för sig kan vara bra) och går istället runt hörnet till restaurangen för att beställa en matig sallad att äta på uteserveringen.

Fin natur, fint ställe! Jag har bara ett klagomål: det är ganska välbesökt just vid huvudentrén innan folk spritt ut sig, och de enda sanitära faciliteterna som finns att tillgå är några bajamajor utan tvättmöjligheter. Detta gäller även för restaurangen, är det ens tillåtet? Kanske är det en speciallösning i coronatider, men fel tänkt i så fall. Jag hittar en kran som är avsedd att fylla vattenflaskor med utanför en byggnad, där sköljer jag av mig och kompletterar sedan med våtservetter.

Söderåsens Turridning

Efter lunch är det dags för ridning! Jag har bokat en tur med Söderåsens Turridning, som ligger strax utanför nationalparken. De är hårt uppbokade, men jag har hittat en restplats på en tur med bara två dagars varsel. Här bedrivs verksamheten mestadels med hästar av den vackra österrikiska rasen Haflinger samt några nordsvenskar, och med westernsadlar. Jag räknar alltså med premiärtur med både westernsadel och Haflinger!

Jag är på plats en halvtimme före utsatt tid, och samtidigt rullar det in flera bilar. Populärt ställe. Jag reagerar på att det är många karlar i lågskor som ska rida, vanligtvis brukar turridning locka minst 95% kvinnor men här är karlarna faktiskt i majoritet. Jag gör mitt bästa för att smälta in bland alla skåningar; vi blir uppdelade i fyra grupper med fyra-fem i varje efter ridvana och jag ser till att hamna i den mest ridvana gruppen som garanterat ska få galoppera. Hästen jag ska rida heter Alice och är en ganska tung och bastant dam.

Det blir en riktigt fin ridtur på grusvägar och skogsvägar i de vackra lövskogarna, i utkanten av nationalparken. Några härliga galopper i den bekväma westernsadeln, med en cool cowboy-feeling. Först efter en timme upptäcker jag ett missat samtal och ett sms på telefonen: ”Var är du?” Det visar sig att jag hamnat i en helabonnerad företagsgrupp, istället för den grupp jag skulle varit i! Hon som ledde ridturen hade reagerat på att det var en mer än avtalat, jag hade reagerat på mängden karlar och företagsfolket hade naturligtvis undrat vem jag var, men dragit slutsatsen att de fyllt upp med en utomstående ryttare. Så det kan bli! Ingens fel och ingen större skada skedd; jag fick några fina galopper men en något kortare ridtur än jag beställt, och pengar tillbaka för det. Ett bra ställe med trevliga och välskötta hästar!