Den här pilgrimsleden startar egentligen vid S:t Olofs kyrka inne i Falköping, och är beräknad för tre dagar. För mig var två dagar lagom, både utifrån tidsaspekten och sträckan, och jag valde att börja vid Gudhem.
Dag 1: Gudhem till Hornborgasjön, ca 19 km
Strax före 12.00 på lördagen blir jag avsläppt vid Gudhems kyrka och ruinen av klostret som grundades 1160. Ryggsäcken väger 8-9 kilo och är packad med tält, liggunderlag, sovsäck, primuskök, mat för ett dygn och minsta möjliga smått och gott. Leden börjar utmed små grusvägar och skogsvägar, och det är överjordiskt vackert. Nyutsprungna björklöv, vårblommor och blommande körsbärsträd, röda stugor och blå himmel. Ibland känner jag att den här tiden passerar förbi för snabbt, men nu har jag prickat rätt och ska intensivnjuta hela helgen!
Efter skogsvägen kommer en ganska lång sträcka på asfalt. Vacker omgivning och lite trafik men ändå – den tråkigaste biten. Det känns genast bättre när jag får svänga höger in på en grusväg. Jag träffar på ett gäng tjejer som startat i Falköping dagen innan och övernattat på ett Bed & breakfast. Strax är jag framme vid platsen jag valt ut till fikastopp: Ekornavallen, med fornlämningar från sten-, brons- och järnålder. En slags Absolute Fornlämning! Jag har sett det förut, så jag sparar på krafterna och nöjer mig med att sitta ner vid en bänk och inta saft och macka.
Färden går vidare genom det vackra landskapet, mestadels på mindre grusvägar. Jag stannar till vid Bankestugan med vasstak och inser sambandet: i den här trakten finns en hel del vasstak på gamla byggnader, och det beror såklart på tillgången till vass vid Hornborgasjön. Efter en strävsam sträcka med våldsam motvind är jag framme vid Hornborgasjön: Ytterberg. Sedan vänder leden inåt igen, och norrut på Vässtorpsåsen; som Körsbärsdalen i Nangijala, med backsippor som blommar utmed stigen. Jag passerar också Ängsladan, och hittar vackra fågelägg där den inneboende har pickat ett hål och givit sig ut i världen.
Klockan 17.00 är jag framme vid Naturum Hornborgasjön och Café Doppingen. Bådas öppettider är tyvärr 10.00-16.00 under denna period, men jag sörjer inte utan gläds över dagens målgång!
Övernattning vid Hornborgasjön
Alltså, det finns inga skyltar om att det är tillåtet att campa ute på Fågeludden utanför Naturrum, men inte heller några förbudsskyltar. Jag har läst på ledens interaktiva webbkarta att det är tillåtet att tälta här mellan kl. 17.00 på kvällen och 10.00 på morgonen, och väljer att tro på det. Läget är fantastiskt och gräsmattan är förvånande ren från fågelskit. Här finns en slags paviljong för fågelskådning, och en grillplats med bänkar. Det kommer och går en och annan fågelskådare men jag är ensam campare, och jag riggar upp mitt lilla primuskök bakom grillplatsen för att hitta lite lä. Det går skapligt och jag lyckas koka mina fyraminutersravioli och äta dem med parmesan och en kåsa rosévin. Vilken fest! Sedan kryper jag ner i sovsäcken i tältet, läser lite och lyssnar på… ja, oväsendet utanför. Fåglarna skriker, tjattrar och hoar. Inga näktergalssångare här inte. Det är synd att påstå att jag får en god natts sömn, men skapligt ändå och min nya vintersovsäck håller värmen trots kyliga vindar. På morgonen har vinden mojnat, och primusköket kokar upp kaffevattnet på en minut. Vid Café Doppingen finns fina toaletter tillgängliga.
Dag 2: Hornborgasjön till Varnhem, ca 12 km
På min väg från Fågeludden kikar jag in i ett gömsle, där man kan komma nära och kika på fåglarna utan att störa, men det är redan fullsatt med två män med kameraobjektiv stora som granatkastare. Jag vandrar vidare, upp genom Bolums lider, ett gammalt kulturlandskap, och blir så exalterad över blommande äppelträd, körsbärsträd och hägg att jag missar en ledmarkering som visar åt vänster. Det blir någon extra kilometer innan jag inser mitt misstag och går tillbaka. Leden passerar Heljesgården, en gammal gård som ägs av Västergötlands museum och ska brukas på gammalt vis.
Ännu en sträcka på asfalt, men med utsikten som bjuds har jag inga klagomål denna gång. Leden vänder sedan upp över Billingen, med en svettig stigning upp på höjden. Stigen ringlar sig utmed platåberget, mestadels genom skog men även något hygge, och passerar Billingens högsta punkt Bjällumanabbe, 265 meter över havet. Jag ser en rävbajskorv på en sten, en ekorre i en gran, blåa skogsvioler och rosa vitsippor. Jag tar in alla intryck och tror att det är detta som kallas Mindfulness!
Sista sträckan möter jag många vandrare. Det är Vandrarklubben i Lundsbrunn som är ute på sin ”Kinnemil”, en milslång runda som dras olika sträckningar varje gång. Från min stilla kontemplation blir det nu mer socialt; alla vill prata och höra var jag startat och vart jag är på väg. Jag passerar ett vattendrag där vattnet porlar över kalkstensskivor, och en skylt upplyser om att delar av Arn-filmen en gång i tiden spelades in just här (2007-2008). Sedan skymtar den mäktiga klosterkyrkan i Varnhem genom lövverket.
Framme vid målet – Varnhem
Min hämtningspatrull är redan på plats och jag ber om ett förevigande foto innan jag spänner av mig ryggsäcken. Vi har bestämt oss för lunch på Varnhems klostercafé, och kön ringlar sig ut på trappan utanför; det är ett populärt utflyktsställe. Här erbjuds västerbottenspaj, bakad potatis, soppa, räkmacka eller fikabröd till bra priser. Efter lunchen tar vi en titt i Varnhems klosterkyrka, där Birger Jarl är begravd och där ett dop just förrättats. Kyrkan är nytvättad och nyrenoverad (en så kallad ”antikvarisk städning”) och återinvigdes i april i år. Sedan besöker vi Kata Gård uppe på kullen, utgrävningen av Sveriges kanske äldsta kristna kyrka från tidigt 1000-tal.
Sammanfattningsvis: Härligt väder, vacker natur, historiens vingslag. En utmaning på 3,4 mil inklusive extratur. Vilken fantastisk vandring!
Mera fakta:
Som sagt, denna pilgrimsled går egentligen mellan Falköping och Varnhem, och är sammanlagt 4,4 mil lång. All information, till exempel boenden (utöver tält) och tips om kollektivtrafik hittar du under denna länk: Pilgrimsvandring Falköping – Varnhem
Själv har jag skrivit om Varnhem, Ekornavallen och Gudhem tidigare
Tack Eva för fina foton och en inspirerande berättelse om din vandring.
Tack själv Maria, kul att du gillade det!
Då jag bott i Varnhem i nästan 30 år och numera på Falbygden är det bara att inse att så här års bor vi nog på den vackraste platsen på jorden. Vi har gått på åsarna från Ytterberg till Naturum och visst är det som Körsbärsdalen. Omgivningarna bakom klosterkyrkan hörde i många år till de givna utflyktsmålen när barnen var små och Pilgrimsleden som då gick från Häggum till Varnhem travades varje år. Tack för att vi fick ta del av dina fina bilder. Om vädret blir hyfsat i nästa vecka har vi planer på att sova i husbilen vid Naturum och sedan gå till Doppinggömslet tidigt på morgonen, med våra ”stora” objektiv för att se om vi kan fånga något fint….
Ja, det är nästan sakralt i denna tid. En så vacker trakt! Bilderna kan inte bli annat än fina 😉
Hoppas ni kommer iväg, och får en riktigt fin vistelse där!