Mobilt lägerliv i Mongoliet

Under de fyra dagar som jag rider i Mongoliet bor jag på tre olika lägerplatser. Vi äter i vår jurta och sover i tält. När det är dags för förflyttning packas plockepinn-jurtan ihop och all packning lastas på en jakkärra. Compact living i sin ädlaste form! Det är oerhört exotiskt för mig, men fortfarande vardag för en stor del av Mongoliets befolkning; den nomadiska befolkningen flyttar åtminstone två gånger om året med sina djur, från sommarbetet till vinterbetet och tillbaka igen. Under mina ridturer passerar vi några boställen, och jag ser att nomaderna anammat moderniteter som solceller, vindsnurra och parabol.

Tälten är moderna och bekväma. Jag breder ut mig i ett fyrmanstält och skäms lite när jag ser fyra av mongolerna krypa ut ur ett tvåmanstält på morgonen. De håller åtminstone värmen bra! Det är rackarns kallt på nätterna och jag sover i underställ, fleece, sovsäck och dubbla filtar. I tältet hörs naturens ljud väl. Fåglarna kvittrar som besatta även efter solens nedgång, och gökarna sjunger sitt ko-ko i kanon. En natt hör jag ylanden, kanske en varg.

Vår guide, som tagit sig artistnamnet Zed (Z), är en duktig och ambitiös kille som studerat i USA och drömmer om att jobba för FN. Gruppen sitter länge och pratar, och vi får lära oss om mongolisk historia, traditioner och folksagor. Det är uppenbart att många mongoler står med en fot i traditionen och en i nutiden. Zed är helt uppdaterad på senaste säsongen av Game of Thrones, och den söta kökshjälpen panoramafilmar lägret med sin I-phone.

Våra värdar kan konsten att roa sig i vildmarken. En unghäst rids in på kvällarna, den bockar runt tills den tröttnar eller lyckas få av ryttaren till åskådarnas ohejdade glädje. Det anordnas informella brottningsmatcher, vilket är en av Mongoliets nationalsporter, en ganska seg historia tills någon gör ett ryck och får omkull sin motståndare. En lake fångas med bara händerna i floden, och släpps i igen.

Vi har med en egen kocka och kökshjälp. De trollar fram ofattbart rikliga och välsmakande måltider från sitt lilla kökstält och den primitiva portabla och vedeldade spisen. Rejäl frukost, lunchlåda att ta med på vandring eller ridtur, och fyrarätters middag. Även om det inte är maten som drar i Mongoliet, så har det sällan smakat bättre än dessa måltider efter ett gott äventyrsdagsverke.

Låter det välordnat och bekvämt? Nja, även om våra värdar gör sitt allra bästa för vår bekvämlighet så får vi inte glömma att vi är mitt ute i vildmarken. Det saknas elektricitet och det enda rinnande vattnet är det i floden. I sin iver att ordna det för gästerna riggar de upp ett duschtält och värmer vatten, men jag vill inte konkurrera om de dyrbara dropparna utan tvättar mig hellre i floden.

Återstår bara att rapportera om toaletten. Den är ett litet tält kring en grävd grop, på behörigt avstånd från lägret, och med ett fiffigt signalsystem som visar om det är upptaget eller ej. Inga närmare detaljer behövs, men toaletten har sina fördelar. När vi drar vidare skottas gropen igen och återgår till naturen… och så ger den starka lårmuskler!