Vad finns det för sevärdheter i Azerbajdzjan? Sista dagen på plats har jag bokat en dagsutflykt för att få se några av landets främsta. Guiden Mushfig plockar upp mig vid gamla stadsmuren klockan åtta på morgonen, och lite senare ansluter ett israeliskt par. Turen går söderut, sex- sju mil utmed Kaspiska havet, och under resan berättar Mushfig om det vi ser. En gigantisk marknad i förorten, som hans fru gillar att besöka men inte han. Azerbajdzjanska marinens högkvarter. Ett lyxbygge till hotellområde, som avstannat i brist på finansiärer. Små oljeborrtorn och skorstenar med en brinnande eldsflamma i toppen. Landskapet är torrt, i stort sett utan ett grönt strå, och trafiken är hetsig.

Lada-rally till lervulkanerna

Mushfig talar om att vi ska ta en Lada-taxi sista biten ut till lervulkanerna, eftersom vägen inte är lämpad för finare bilar som hans. I en by-korsning står en hel rad med små Lador och väntar. Vi hoppar in, fem personer med den nye chauffören, och det bär iväg på en grusväg med stora kratrar i vägbanan, och en och annan stenbumling att runda. Chauffören kan vägen som sin egen ficka, och han håller hög fart. Bilens fjädring är väl sådär, men spiralfjädrarna i det nedsuttna baksätet gör vad de kan för att skicka upp oss i taket vid varje väg-gupp. Yihaa!!! Jag blir barnsligt förtjust i den lilla strävsamma bilen, och sugen på att köpa med mig en Lada hem.

Landskapet är mäktigt och vidsträckt. Framme vid lervulkanerna står redan två andra Lador, och ett antal turister beskådar de puttrande, gurglande små kratrarna. Det är naturligtvis inga riktiga vulkaner i ordets rätta bemärkelse, utan metangas i kombination med vatten som skapar eruptioner av lera, som skjuter upp och rinner utmed sidan för att sedan torka och krackelera. Jag står för nära för länge, hypnotiserad av bubblor och blurp, och en lervulkan spottar på mig så den ljusgrå leran rinner nerför mitt ena byxben.

På vägen tillbaka är den israeliske mannen sugen på att köra Lada. Ja, ni fattar. Han kan INTE vägens alla gropar, men är angelägen om att hålla högsta möjliga fart för att boosta sin manliga stolthet och visa azerbajdzjanerna vad han går för. Jag lider med bilen, och bilägaren får en sedel i näven för besväret efter avslutad färd.

Gobustans statsreservat

Färden går vidare till Gobustans statsreservat, som är ett av Unescos världsarv och fyllt av lämningar från människor under ofattbart långa tider. Här finns mer än 6 000 hällristningar från 40 000 år tillbaka på en yta av hela 537 hektar, och enligt Mushfig står ett ännu större område på tur för grundliga arkeologiska undersökningar. Vi börjar med en runda i det pedagogiska och interaktiva museet, där man får historien bakom platsen och en sammanfattning av de mest anmärkningsvärda hällristningarna.

Sedan är det dags att titta på de riktiga hällristningarna. Trots att det är sista dagen i september är det över trettio grader varmt, och vi går i sakta mak på de anlagda gångarna i området. Klippväggarna är fyllda av bilder, och en del överlappar andra. De är ju gjorda under en mycket lång period, och jag anar att detta var ett mycket ritvänligt område där våra konstnärliga förfäder fick utlopp för sin skaparlust. Klipporna verkar vara av en mjuk bergart, mer lätthanterlig än Vitlyckes hårda granit i Bohuslän. Mushfig demonstrerar en musiksten, i en porös bergart som ger ifrån sig ljud i olika tonart när han slår på den med en mindre sten.

Hällristningarna är från stenåldern och framåt, och det finns en intressant inskription av senare slag. En romersk legionär: Lucius Julius Maximus från tolfte legionen kände sig manad att hacka in sin tag när han passerade runt år 80-90 efter Kristus. Hade han lite överskottsenergi när legionen slog läger? Tänkte han att så här långt hemifrån kommer jag aldrig mer, detta måste förevigas? En annan man som besökte området flera gånger var Thor Heyerdahl, som inspirerades i sina historiska efterforskningar, bland annat av båtarna som avbildats här.

Efter Gobustan åker vi tillbaka till Baku för lunch, innan eftermiddagens sevärdheter. Fortsättning följer…

Mushfig musicerar på en sten

Den romerska inskriptionen

Dagsutflykt i Azerbajdzjan del 2 – Atashgah och Yanar Dag 

September 2018