Maj 2024

Jag kände stor förväntan, men också viss bävan inför mitt besök i Florens. Staden är en ikon, en plats som ”måste” ses en gång i livet, men jag hade också hört vittnesmål om stora mängder turister, trängsel och timslånga köer till museer som Uffizierna, som var mitt främsta mål. Jag förköpte en biljett på museets hemsida med entré mellan 08.30-08.45 morgonen därpå, med förhoppning att endast de mest hängivna skulle vara uppe med tuppen för att titta på konst!

Första eftermiddagen på plats promenerade jag i stadens centrum. Med färska intryck från Rom med Colosseum, Forum Romanum och Pantheon var det uppenbart att tiden gjort ett hopp framåt i Florens: från antiken till renässansen. Stadens mest kända landmärken är från 1300- till 1500-talet, till exempel Cattedrale di Santa Maria del Fiore, Palazzo Vecchio och den vackra Ponte Vecchio över floden Arno.

Cattedrale di Santa Maria del Fiore, även kallad Il Duomo

Palazzo Vecchio

Ponte Vecchio

Galleria degli Uffizi

Min strategi fungerade; första insläppet skedde kvart över åtta och det var tämligen glest med besökare. Bokningen i telefonen skulle bytas till en biljett på papper i det lilla biljettkontoret, och sedan traskade jag över borggården till själva museet. Uffizierna är ett av världens äldsta konstmuseer, och anses också vara ett av de främsta; här hänger tavlor av Leonardo da Vinci, Michelangelo, Botticelli, Tizian och Rafael på rad, varvat med vackra och naturtrogna statyer. Jag gick varv efter varv uppåt i museet och blev mäkta imponerad!

Biljettpris 19 euro. Kuriosa: byggnaden byggdes först som kontor, och det är vad Uffizi betyder. Uffizi=office!

En rejäl konstrunda, utan trängsel!

Botticelli – Venus födelse ca 1486

Michelangelo – Den heliga familjen ca 1506

Caravaggio – Medusas huvud ca 1595-98

Jag är fascinerad av byster, som detaljrika porträtt från antiken. Frisyrerna!

Här har antikens hårfagra män fått sällskap av en välkammad herre från 1700-talet

Palazzo Pitti

Min upptäcktsfärd gick vidare på bron över Arno till Palazzo Pitti. Palatset byggdes 1458 som residens för Luca Pitti, och köptes sedan av den mäktiga familjen Medici år 1539. Här började jag med en rundtur i trädgården: Giardino di Boboli och tog sedan en lunch på palatsets innergård, och först efter det var jag redo att gripa mig an fler konstskatter. Palazzo Pitti är mer som ett fullt möblerat hem än ett konstmuseum, ett praktfullt sådant. Med risk för nackspärr eftersom även innertaken är fulla av målningar!

Biljettpris för tillträde till både palats och trädgård: 22 euro.

Stazione Santa Maria Novella

Efter allt detta förgyllda överdåd tog jag också en titt på Florens huvudjärnvägsstation Firenze di Santa Maria Novella, i samband med att jag köpte platsbiljett till morgondagens hemresa. Den nuvarande stationsbyggnaden öppnades 1934, och är ett utsökt exempel på italiensk modernism. Byggnaden var kontroversiell på sin tid då missnöjda traditionalister fick se sig överkörda av modernisterna, och kanske fick den sitt rykte något skamfilat av att ha vunnit Benito Mussolinis stora gillande.

Ja- modernism i en renässansstad är ett djärvt grepp, men den är byggd i likadan sandsten och färgton som den intilliggande kyrkan Santa Maria Novella från 1420 och smälter väl in i omgivningen.  Interiören är supersnygg tycker jag, och biglietterian är fortfarande bemannad, om än kompletterad med biljettautomater.