Tbilisi är verkligen en spännande stad! När min ridresa var över stannade jag här i två dagar, och fick åtminstone ett smakprov av den intensiva pulsen och den häftiga mixen av gammalt och nytt i Georgiens huvudstad.

Gamla Tbilisi är hjärtat i staden, med det forntida fortet Nariqala längst upp på klippan. Husen strävar uppåt på sluttningen och frontar sina fantastiska balkonger med snickarglädje, och här finns även Abanotubani, de urgamla badhusen med svavelosande vatten från varma källor. Den vackra blå moskéliknande byggnaden är också ett badhus; Chreli Abano, där jag skrubbades ren efter en veckas lägerliv under ridturen.


Överallt öppnar sig vackra vyer, över staden och Sameba, katedralen på andra sidan av floden Kura. Även uppåt mot höjden; där vakar Kartlis Deda, eller Moder Georgien i översättning, en tjugo meter hög staty i aluminium. I sin ena hand håller hon en skål vin för att välkomna vänner, i den andra ett svärd för att ta emot fiender. Ja, jag fick ju smaka vinet men inte svärdet!

Det är fullt möjligt att gå för egen maskin upp till fortet, men det finns också en linbana som ger benen en liten vilopaus, och som extra bonus får man några fina vyer över staden. Här dyker några riktigt futuristiska skapelser upp! Fredsbron som invigdes 2010 ser ut att sväva över floden, och en bit därifrån ligger några gigantiska tuber som innehåller konsertsalar. Uppe på toppen av klippan får man en närmare titt på Moder Georgien.

Strax väster om Gamla Tbilisi ligger Frihetstorget. Det ligger mycket symbolik i det namnet, för före frigörelsen från Sovjetunionen hette det Lenintorget och denne stod också staty mitt på torget. Nu finns här istället en gyllene Sankt George (Göran) som dräper en drake.

Från Frihetstorget strålar Tbilisis paradgata Rustaveli Aveny ut, med pampiga byggnader och en helt annan typ av arkitektur. Utmed avenyn ligger parlamentet, operan, balett och teater, museer, restauranger och butiker.

Parlamentet

Konstmuseum. Är det inte alldeles hiskeligt… fantastiskt!?

Opera och balett-teatern

Rustaveli Teater

Några av mina intryck av staden:

♦ Prisläget är en bra bit lägre än i Sverige, även i turiststråken.

♦ Engelska fungerar på de ställen som har med turister att göra, och alla var hjälpsamma överlag.

♦ Cash is king… Det är kontanter som gäller, få ställen tog kort och jag fick leta lite innan jag hittade en engelskspråkig bankomat.

♦ Trafiken är intensiv, och avgaserna måste vara ett stort problem för de som bor i staden. Som tillfällig gäst är det trafiksäkerheten som oroar mest, och jag var tacksam för att de byggt undergångar under de mest trafikerade avenyerna.

♦ I övrigt kändes staden trygg och säker. Även om jag inte var ute och rantade sent på kvällarna, så gick jag till mitt vandrarhem efter mörkrets inbrott, och kände ingen oro för det. De här poliserna får illustrera säkerhetsläget på Rustaveli Aveny. Även den tredje polisen övergick till att surfa på mobilen när han rökt färdigt sin cigarett!