Bratislava seglade direkt upp i toppskiktet bland mina favoritstäder. Jag fick en bra känsla så fort jag kom av tåget på stadens huvudstation, Bratislava hlavná stanica: intrycket av äkta och genuint, och känslan av att ha gjort en liten tidsresa. Första intrycket är viktigt, det bestod och stärktes ytterligare när jag hade sett mig om och ätit två fantastiska måltider under mina tjugotvå timmar på plats.

St. Stefanskyrkan med slottet i bakgrunden

Äldre stadsdel i utkanten av Gamla stan

Gamla stan

Det är bara cirka sex mil mellan Wien och Bratislava och båda städerna ligger vid Donau, men i övrigt känns skillnaderna stora; Bratislava upplevs nästan som en småstad i jämförelse, åtminstone i de äldsta delarna. Stortorget, Hlavné námestie, är en magisk plats omgiven av vackra byggnader, och likt större delen av stadens centrala historiska delar är det bilfritt. Mitt vandrarhem låg nära järnvägsstationen och det var en bit att gå till gamla stan, men väl där var allt inom nära promenadavstånd.  Till och med slottet, med lite god vilja och friska ben blev det en promenad på kanske en kvart-tjugo minuter.

Stortorget mot norr, med gamla rådhuset

Stortorget mot nordost, Maximilians fontän från 1572

Stortorget mot söder, med vackra byggnader

Vänstra huset på förra bilden, effektfullt belyst kvällstid

Den gamla stadsmuren med St. Martins katedral i bakgrunden

Bratislava slott

Uppe på en höjd väster om gamla stan ligger Bratislavský hrad, med utsikt över staden med omnejd. Slottet har en historia ända från 900-talet, med många om- och tillbyggnader genom historien. 1811 brann hela slottet ner, enligt uppgift i en eldsvåda orsakad av fulla soldater. I slutet av femtio-talet började återuppbyggnaden, på ruinerna som återstod.

Slottet är pampigt, utsikten är magnifik och barockträdgården har återskapats. Det är egentligen först när man går in i byggnaden som det tydligt framgår att detta är en replik av det tidigare barock-slottet. Det kejserliga överdådet har inte kunnat återskapas, inte heller hantverksskickligheten i möblemang och dekorationer och definitivt inte historiens vingslag i nedslitna marmortrappor. Nej, konstigt vore väl det.  I Bratislava slott finns nu bland annat Slovakiens nationalmuseum och utställningslokaler. Jag såg en fantastisk konstutställning med tecknade illustrationer från hela världen, och lärde mig sedan ett och annat om Slovakiens historia, en historia alldeles för komplicerad för att återge i korta ordalag. En sak som fastnade och visar på inflytandet från olika håll är att Bratislava har två andra namn: Pressburg på tyska och Pozsony på ungerska.

Här syns bron Nový most över Donau, med restaurangen UFO uppe på pylonerna

Maten

Det råder ingen tvekan om att det går att äta både gott och billigt i Bratislava. En spontan tidig lunch och ett bokat restaurangbesök på kvällen; båda fick toppbetyg!

Dolnozemská krčma

Denna restaurangen ligger ett stenkast från torget Hlavné námestie i Gamla stan, och lockar med  löften om “Exclusive traditional recipes” och “Handpicked local ingredients”. Lokalen var mysig, under gamla takvalv och med rustika trämöbler. Jag beställde maten på känsla: trots att jag egentligen inte gillar pumpasoppa så beställde jag just det. Varm soppa kändes rätt, och det var ju pumpa-säsong. Soppan var helt gudomlig! Inget av det fadda, söta som jag upplevt tidigare, utan perfekt balanserad i kryddning och konsistens. Till dessert beställde jag Šúlance utan att veta vad det var, men den engelska översättningen nämnde vallmofrö och så var det plommonsås till. Jag åt det, fortfarande utan att riktigt förstå vad det var, men det var gott och mäktigt. Efterforskningar hemma har gett svaret: det var typ potatisgnocchi, rullade i mortlade vallmofrön och florsocker. Den sortens dessert som säkerställer att man inte lämnar bordet småhungrig!

Restaurang Houdini

Bratislava har ännu ingen restaurang med omnämnande i Michelinguiden, men Houdini nämns som en given kandidat. Här hade jag bokat vid öppningsdags för kvällen: klockan 18.00. Restaurangen ligger i ett hotell, med en stilfull matsal och uppmärksamma servitörer. Till förrätt åt jag grillad ost med tärnad vingelé och mango, där jag hade önskat ännu mera syra att bryta av med, lite balsamico till exempel. Till huvudrätt torskrygg, broccoli, rostade pumpatärningar och vitvinssås: här blev det full pott, den bästa fisk jag ätit! Till dessert blåbärsdumplings, ännu en ganska matig dessert som lade sig som bomull i magen. Jag drack två glas Cabernet Blanc till måltiden, och priset för mat inklusive vin landade på 45 euro. Fantastiskt gott och prisvärt!