Atashgah och Yanar Dag - Dagsutflykt i Azerbajdzjan

Del 2: Efter vår förmiddagstur söderut till Gobustan mellanlandar vi i Baku för äta lunch, och den är faktiskt det bästa jag äter under mina dagar i Baku. Ett amerikanskt par och en ung kinesisk man ansluter till vår grupp, och vi reser vidare i Mushfigs åttasitsiga bil. Nu går färden österut för att se fler av Azerbajdzjans sevärdheter.

Atashgah

Atashgah ligger i Surakhani öster om Baku. Dess namn betyder ungefär Eldtemplet, vilket kommer sig av den naturliga eld som brunnit här sedan urminnes tider tack vare läckor av naturgas. Templet som vi ser det idag byggdes under slutet av 1500-talet till början av 1600-talet, och ligger mitt i en innergård omgiven av längor med stenvalv och små rum. Templet var en helgad plats för både hinduer, sikher och anhängare av zoroastrismen, som passerade under handelsresor eller gjorde speciella pilgrimsfärder hit. Utvinning av olja och gas i närheten gjorde att den naturliga elden slocknade 1969, men en gasledning drogs för att tända den igen, och hela tempelområdet är nu skyddat som ett av Unescos världsarv.

Sov jag när zoroastrismen avhandlades i skolan? Jag får läsa på i efterhand, och min lärorika googlesession går via Persien och Zarathustra och landar så småningom hos Freddie Mercury, vars föräldrar var zoroastriska parser som utvandrat till Zanzibar från Indien.

Mardakan

Efter Atashgah gör vi ett stopp vid Mardakan, ett av de kvarvarande forten i det som förr var en kedja av försvarsanläggningar. Fortet byggdes på 1100-talet och det 25 meter höga tornet på 1300-talet, och det var också avsett att klara en belägring under längre tid med tillgång till brunn och matförråd. När fiender nalkades tändes eldar uppe på muren, som Sveriges vårdkasar förr.

Vi får gå upp för en smal, brant trappa som vindlar sig inne i ett hörntorn, och väl uppe på krönet finns det bara mur på ena sidan. Ja, det är brett, men en lätt yrsel gör att jag går tätt utmed sidan beredd att gripa tag. Utsikten är milsvid åt alla håll, och nere på gården vattnar föreståndaren sin kaktusträdgård.

Yanar Dag

Sista stoppet är Yanar Dag, det brinnande berget. Den trettiogradiga värmen späds på ytterligare av de heta lågorna som flammar dag som natt året runt, på grund av brinnande naturgas. Det sägs att gasen tändes av misstag av en herde på 50-talet och har brunnit sedan dess. Azerbajdzjan kallar sig Eldens land, och det har jag nu sett flera exempel på!

Efter Yanar Dag åker vi tillbaka till Baku. En extra bonus är själva bilfärden genom byar och förorter, där jag får se en hel del av Azerbajdzjan utanför själva Bakus centrum. Hela dagsturen varade mellan 8.00 och 17.00 och kostade drygt 400 kronor inklusive lunch och inträden. Det var det värt med råge!