Boutique Hotel är tydligen det hetaste på boendefronten för hängivna resenärer. Nej, det är inget försäljningsställe för vita frottétofflor och hotelltvålar i presentaskar som man kan tro, utan det betyder att det är ett mindre hotell med personlig stil (ja, det kan ju finnas någon mer än jag som inte visste det tidigare). Färgmatchade rum, fluffiga kuddar och helkaklade badrum. Och ska man ut i naturen är det lodger som gäller. Lyxiga ställen mitt ute i obygden.  När jag nyfiket kollar upp priserna ser jag att de oftast börjar på cirka tvåtusen kronor natten, och sedan går uppåt utan något takbelopp.

Alltså, jag är inte snål. Inte fattig heller (med globala mått riktigt välbeställd). Jag betalar gärna för roliga aktiviteter eller goda måltider. Men för att sova? Nej, nej, nej. Jag är så lyckligt lottad att jag kan sova var som helst när jag är trött. Ibland lyxar jag till det med eget rum, mest för att kunna bre ut mig lite, men jag sover i princip lika bra i flerbäddsrum tillsammans med främlingar. Blir jag väckt så somnar jag om lika snabbt.

Jag vet att de flesta vill ha högre standard och mer bekvämlighet, och att det är ett annat läge för er som reser två och delar på rumskostnaden. Och är reskamraten dessutom en käraste/käresta, så har ni kanske tänkt att tillbringa mer tid i sängen än era åtta timmars skönhetssömn. Men jag reser ofta ensam och vill maximera tiden för att upptäcka resmålet, och då kör jag budgetvarianten.  Mellan hundra och trehundra kronor per natt brukar mina sovplatser kosta, beroende på var i världen de är. Det mesta jag betalat är nog sexhundra kronor i London.

Jag brukar alltid känna mig nöjd och glad med det lilla bo jag får mig tilldelat, för en eller flera nätter. Oftast centralt beläget till ett billigt pris. En annan fördel med mina boenden är att det garanterat är småskalig lokal företagsamhet, så långt från all-inclusive som man kan komma, och ofta också en arbetsplats för ungdomar. Har det blivit fel någon gång? Det skulle väl vara när vi frågade efter ett billigt boende i Tanzania och fick ett för fyrtio kronor natten, men bytte upp oss dagen efter. Eller när jag släpptes av vid vandrarhemmet Sunpath i Ulaanbaatar, gick genom en ruffig bakgård och in i en port där ett stort hål i golvet var delvis täckt med en masonitskiva. ”Nu har du allt tagit i lite för mycket, Eva!” tänkte jag. Men innanför dörren till vandrarhemmet var det rent och välordnat. Sextio kronor natten.

De flesta av mina rum finns förevigade på bild, trots att det ibland kan vara svårt att få till om golvytan är minimal. Så nu kommer de, några av rummen som aldrig kommer att platsa i någon hotellrecension. Är du beredd att boka?

Ingressbild: Vertigo Vieux-Port i Marseille, Frankrike 2014. Cirka 270 kr/natt

Sunpath Hostel i Ulaanbaatar, Mongoliet 2015. Cirka 60 kr/natt. Sex bäddar och minimal golvyta

Hostel vid katolska kyrkan i Lushoto, Tanzania 2013. Cirka 60 kr/person och natt, inklusive moskitonät.

Gjestehus 102 i Longyearbyen, Svalbard 2014. Ett av de dyrare, cirka 550 kr/natt. Tidigare boende åt gruvarbetare.

Lakeview Kiwi Holiday Park & Hotel, Te Anau i Nya Zeeland 2016. 285 kr/natt. Älskade lyxkänslan med nålfiltsmatta i barack.

Fluxus Hostel i Ljubljana, Slovenien 2016. Cirka 130 kr/natt. Gott om space och högt till tak.

Friends Guesthouse & Hostel i Bishkek, Kirgizistan 2017. Cirka 160 kr/natt. Siden, satäng och en jurta i trädgården utanför

Budget Hostel Zodiac i Tbilisi, Georgien 2018. Cirka 100 kr/natt. Typ egen vindsstudio dit man tog sig via en spång.

Marken Guesthouse i Bergen, Norge 2018. Cirka 300 kr/natt. Någon som sa att Norge var dyrt?

Slutligen en liten bonusbild av en gnisslig sängbotten i Georgien, i privat boende under ridresan. Tur för henne som jag delade rum med att jag inte bara sover bra, utan också stilla!