Efter att jag slutfört mitt svenska nationalparksprojekt 2025 infann sig en viss abstinens. Vad skulle jag hitta på nu? Jag sneglade på våra nordiska grannländer. Norge: fyrtioåtta nationalparker varav sju på Svalbard. Jag har faktiskt besökt några av dem; Rondane och Jotunheimen nationalparker på fastlandet och Nordre Isfjorden på Svalbard. Men fyrtiofem till? Det kändes övermäktigt. Finland då? Där finns fyrtio nationalparker. Jag vill upptäcka Finland mer och gärna besöka några av dem, men några fyrtio kommer jag inte att satsa på.
Då återstod Danmark, som med en snabb sökning visade sig ha fem nationalparker. Två på Sjælland och tre på Jylland, lätt som en plätt och borde vara möjligt att besöka på några dagar!
Skillnader mellan danska och svenska nationalparker
Jag grep mig an planeringen via den samlade hemsidan Danmarks nationalparker, och insåg snart att här fanns ett helt annat upplägg än i Sverige. Danmark inrättade sin första nationalpark först 2008, nästan hundra år efter Sveriges nio första. Inom de danska nationalparkerna finns utöver naturupplevelser både slott, kloster, museer och andra sevärdheter – ja, hela Roskilde stad ingår i nationalparken Skjoldungernes Land.
Danmark använder nationalparksbegreppet på sitt eget vis, och inte enligt internationell kutym. I Sverige till exempel är nationalparkerna statligt ägda, och de har det starkaste juridiska skydd som går att få. I Danmark är de största delarna av nationalparkerna privatägda, det bedrivs jordbruk, skogsbruk och turistverksamhet, och lagskyddet är detsamma som för mark utanför parkerna. Inom Danmarks definition ryms en önskan om att främja naturvård, friluftsliv och lokal utveckling; lite som en marknadsföringskampanj för till exempel Österlen, Höga Kusten eller Bergslagsbygden: ”kom hit och vandra, cykla, paddla och upplev natur och kultur”.
Naturnationalparker
Under tiden som jag gjorde min research dök det upp ett annat begrepp: naturnationalparker, förvaltade av Naturstyrelsen i Danmark. På deras hemsida räknar jag till sexton i nuläget och elva under utredning. Dessa verkar mer motsvara det svenska begreppet: statligt ägda, utan jord- och skogsbruk och med ett starkare juridiskt skydd. Väldigt viktiga ur natursynpunkt men lite anonyma och homogena från min horisont; dansk lövskog och hed på längden och tvären och väldigt lite vägledning för besökare. Nej, det blir inga sexton naturnationalparker för mig, fem nationalparker får räcka.
Hur gick det då?
Jag hade sturskt räknat med att hinna med alla fem nationalparkerna under de fyra dagar jag satt av för resan. Men trots att jag är en samlare och listnörd av rang så insåg jag det orimliga i att fara kors och tvärs över Jylland bara för att pricka av en lista. Upplevelserna är det viktiga, och resultatet blev därför tre nationalparker och ”en halv”.
Jag och sonen tog färjan mellan Helsingborg och Helsingör. Första dagen på Sjælland: nationalpark Kongernas Nordsjælland – fem kilometer naturvandring och besök i Esrum kloster. Vidare till nationalpark Skjoldungernes Land – Vikingaskeppsmuseet i Roskilde och fem kilometer naturvandring. Andra dagen till Jylland: nationalpark Vadehavet – utforskning av Rømø med vandring och museibesök. Tredje dagen: Sälsafari, lunch i Ribe och vidare till nationalpark Thy där besöket i princip bara blev en natt på camping i byn Vorupør och en promenad till havet, därav det ”halva” besöket. Hemresan dag fyra gick med färjan Fredrikshamn – Göteborg.
Tre danska nationalparker är alltså besökta. Ytterligare beskrivningar kommer, men jag kan avslöja att Vadehavet stod för den största naturupplevelsen. Thy och Mols Bjerge finns kvar till säsong två!













Lämna en kommentar