På besök i Gdańsk

Polen är ett land jag verkligen kommit att tycka om. Tidigare har jag besökt Kraków, Toruń och Warszawa. Den här gången stod Gdańsk på tur; en stad med nära en halv miljon innevånare vid Östersjöns kust i landskapet Pommern, i stort sett sammanvuxen med grannstäderna Sopot och Gdynia. Med en inriktning mot historia lockade jag med sonen på resan denna gång.

Stadskärnan i Gdańsk

Gdańsk historiska stadskärna är vacker, pittoresk och i behändig storlek: lätt att täcka upp med promenader under en dag eller två.

Mitt inne bland husen reser sig den mäktiga Mariakyrkan: Bazylika Mariacka, med sitt 80 meter höga torn. Bygget påbörjades 1343 och slutfördes 1502, och resultatet blev en av världens största tegelkyrkor – kanske den allra största. Sannerligen imponerande! Mellan kyrkan och en port mot floden sträcker sig en mysig gågata med namnet Mariacka.

Svårt att rymma i en bild

Porten och Mariacka-gatan mot kyrkan

Parallellt med Mariacka, två gator bort, löper stadens mest kända gågata: Długa, 320 meter lång mellan Brama Złota (Gyllene Porten) och Brama Zielona (Gröna Porten). Gatan är kantad av butiker och uteserveringar, men framförallt av vackra dekorerade hus som fick mig att titta mer uppåt än framåt. Tur att det är en bilfri gata!

Brama Złota, 1600-tal

Brama Zielona, 1560-tal

Allra vackrast blir det när gatan öppnar upp sig i ett långsmalt torg: Długi Targ. ”Det här är det vackraste torg jag någonsin sett” utbrister jag. I efterhand har jag funderat på om denna känsla håller för en rationell bedömning; många vackra torg har jag sett, men jag kan inte komma på någon utmanare om förstaplatsen. I ena änden av torget ligger Rådhuset från 1556 och här finns också Neptunusfontänen från 1617 (se ingressbild).

Utmed floden Motłowa finns ett promenadstråk som kantas av restauranger, bärnstensbutiker och vackra stadsportar, med utsikt över Wyspa Spichrzów (Magasinsön) på andra sidan. Den mest iögonfallande byggnaden är hamnkranen, restaurerad men ursprungligen från 1400-talet, och då den största kranen i Europa. I floden gled ett skepp i 1600-talsstil fram, det kör tydligen turister ut till Westerplatte vid Östersjön och tillbaka.

Den imponerande hamnkranen

Nytt, gammalt eller både och?

När jag gick bland alla dessa enormt vackra byggnader funderade jag på om de var original, eller om de var uppbyggda efter kriget i gammal stil. Jag vet ju hur enormt hårt Polen och flera andra länder drabbades under andra världskriget, och har sett Warszawa som totalförstördes och byggdes upp igen. Andra dagen besökte vi Gdańsk stadsmuseum i Rådhuset (inträde 65 kr) och en fotoutställning gav svaret: runt 90 procent av den historiska stadskärnan låg i ruiner efter krigets slut. Staden är alltså återuppbyggd under 50- och 60-talet, flera hus i en till och med äldre stil än det som bombades till spillror 1945, i så gedigna material och med så vackra utsmyckningar att det ser ut som om husen alltid stått där.

Samtidigt fascineras jag av ambitionen att bygga nya hus som speglar de gamla, till exempel ute på Magasinsön; en fin nytolkning av det gamla Gdańsk. Att bygga i trovärdig historisk stil idag måste vara mycket svårt, både utifrån finansiering, material och tillgång på hantverkskunskap. Hellre då en snygg nytolkning än en halvdan kopia!

Gdansk i ruiner

Moderna byggnader ute på Magasinsön

Integrerade rester av gamla byggnader, intressant!

Museum över andra världskriget

Så till den huvudsakliga anledningen till vårt besök: stadens Museum över andra världskriget, som jag hört skulle vara något alldeles extra. Byggnaden sticker ut i dubbel bemärkelse, som en gigantisk missil som skjutits ner i backen i 45 graders vinkel. Den sextusen kvadratmeter stora permanenta utställningen är belägen tre våningar ner under jord.

Platsen är väl vald: andra världskriget startade strax intill Gdańsk den 1 september 1939, då tyska skepp besköt Westerplatte och påbörjade sin invasion av Polen. Museet tar sin avstamp i första världskriget som lade grunden för det andra, och alla de totalitära system som växte under den tiden: nazismen, fascismen, kommunismen. Sedan rör sig utställningen fram genom tiden: krigsstarten, motståndsrörelsen, ockupationen, terror, förintelsen, de allierade och slutligen överenskommelsen om fred.

Vi tillbringade tre timmar i museet, och det var en gripande upplevelse. Jag uppskattade att utställningarna inte huvudsakligen var inriktade på strategier, vapenmodeller och teknikaliteter, utan istället på människorna som upplevde kriget. Genom inspelningar till exempel, där överlevande berättade sin historia. Ja, det var tungt men också intressant och lärorikt, och sorgligt med vetskapen om att krigen fortsätter på många håll i världen. Ett historiskt museum kan inte bli bättre än såhär.
Biljett för vuxen kostar drygt 80 kronor.