Naadam - Mongoliska mästerskap

Tänk er en blandning av OS-invigning, nationella mästerskap, midsommarafton, stadsfest och syttende mai (sjätte juni göre sig inte besvär). Mixa, skaka och förflytta er sedan till Ulaanbaatar i mitten av juli, och ni har Naadam! Naadam betyder ungefär sport eller spel och innefattar de tre nationalsporterna brottning, bågskytte och hästkapplöpning, men är även klassad som nationalhelg.

Under min planering av resan till Mongoliet upptäcker jag att Naadam råkar infalla den sista helgen efter min planerade tur, och jag förlänger därför min vistelse med tre dagar i Ulaanbaatar. Biljetterna till invigningen är slutsålda sedan länge, men föreståndarinnan på vandrarhemmet kan naturligtvis skaka fram några stycken ur rockärmen. Vi betalar säkert fyra gånger ursprungspriset, men priset är högst överkomligt ändå.

Jag, Dawn från USA och fem koreanska studenter går i samlad tropp från vårt boende, ut till arenan i utkanten av Ulaanbaatar. Det är väldigt varmt redan tidigt på morgonen, och vid ingången delas det ut kepsar till skydd mot solen, och program i form av en solfjäder att svalka sig med. Fiffigt!

Det strömmar in folk på arenan; uppklädda mongoler, munkar och en och annan turist. I den allmänna trängseln råkar jag trampa en man på hälen, och han vänder sig blixtsnabbt om för att skaka hand med mig. Här är jag glad att jag läst på min kulturella läxa. Så gör man nämligen i Mongoliet för att undvika otur, och efter en mikrosekund kopplar hjärnan och jag räcker fram handen. Jag blir riktigt upprymd av att få genomföra denna mongoliska hedersritual, men passar mig ändå noga för att trampa fler på fötterna.

Invigningen är otroligt pampig. Det är banér, parader, hästar, strupsång och dansföreställningar med flera hundra deltagare. Efter de inledande ceremonierna börjar något som jag förstår är en odyssé genom mongolisk historia; från hunnern Attila till Djingis khan, från kinesiskt välde via sovjetkommunism till frigörelse. Vi avslutar med att stå upp och sjunga Mongoliets nationalsång.

Första sportgrenen är brottning. De som känner mig vet att jag är i det närmaste totalt ointresserad av att titta på sport, men ingen regel utan undantag… Jag blir fullständigt fascinerad! Brottarna är iklädda bolero och puffbyxor, liten toppig hatt och broderade läderstövlar. När de presenteras av domarna dansar de en liten piruett med händerna i luften, likaså när de lyckats få ner sin motståndare.

Legenden bakom brottarnas bolero är att det en gång, för mycket länge sedan, var en förklädd kvinna som vann hela turneringen. Efter detta tävlar brottarna i öppen bolero, för att undvika sådana nesliga händelser. I nutid har spelen nyligen öppnat upp för kvinnligt deltagande i bågskytte och hästkapplöpning, men bland brottarna lyser de ännu med sin frånvaro.

Mitt intresse är mer visuellt än sportmässigt, men vad jag kan förstå finns det olika viktklasser, och den enkla regeln är att om brottaren nuddar marken med annat än händer och fötter, så är han ute ur leken. De bästa brottarna är nationalhjältar i Mongoliet, och kasserar in stora prissummor. Vinnaren får även en splitterny Toyota SUV, eftersom Toyota är huvudsponsor av spelen sedan några år tillbaka.

Brottarna fångar mitt intresse i säkert en timme, vilket är något av ett rekord i kombinationen Eva och Sport, men sedan är det dags att dra vidare för att leta upp hästkapplöpningarna.

Fortsättning följer…