I Albanien – kyrkor och monument bortom allfarvägen

I Albanien – kyrkor och monument bortom allfarvägen

För att vara ärlig – det här är udda turistmål, som få kommer att hitta till. Det finns inte ens bilväg till några av dem, medan andra kan nås med en timslång färd på grusvägar så gropiga att det krävs njurbälte på, om man inte kommer till häst eller vandrar såklart! Somliga är i skriande behov av underhåll, då den albanska staten lider brist på medel och prioriterar de sevärdheter som ligger mer centralt och besöks av turister. De enda som är någorlunda tillgängliga, för den som råkar befinna sig i Gjirokastra i södra Albanien, är ruinstaden Antigonea och kyrkan i Labova e Kryqit.

Det stoppar inte mig från att skriva om dem, för jag tycker att det här är intressanta och sevärda platser, trots bristen på berömmelse och besökare.

Ruinstaden Antigonea

Antigonea var en stad som grundades av kung Pyrrhus år 295 före Kristus. Staden var befäst med försvarsmurar, och hade ett strategiskt läge på höjden ovanför dalgången. Trots sig forna storhet  föll den totalt  i glömska, innan den återupptäcktes på 1970-talet och delar av staden grävdes ut.

De största delarna av staden ligger fortfarande kvar under jord, där de är mer skyddade för väder och vind i väntan på professionell utgrävning. Enligt turistbroschyren vi fick har det hittats många fina arkeologiska fynd, husgeråd och konstföremål, och de förvaras på Historiska muséet i Tirana.

Kyrkan i Labova e Kryqit

Det här är Albaniens äldsta kyrka, och ett underbart vackert exempel på bysantisk arkitektur. Delar av kyrkan är från år 554 efter Kristus, medan det runda tornet är en del av tillbyggnaden på 900-talet. Tornet började strax luta, och stöttande pelare tillkom inne i kyrkan.

1967 utropade Albanien sig till ateistisk stat, och allt utövande av religion var förbjudet fram till dess att kommunistregimen föll. Men kyrkan i Labova e Kryqit var så vacker och speciell att till och med den statsateistiska regimen föll till föga; kyrkan utsågs till kulturmonument och skyddades. I kyrkan fanns länge ett stort silverkors som sades innehålla en relik; en bit av Jesus kors. Korset försvann 1989, enligt obekräftade rykten stulet av Enver Hoxhas dotter. Tragiskt vem som än gjorde det.

Kyrkan i Hoshtevë

Om kyrkan i Labova e Kryqit har den vackraste exteriören, så har kyrkan i Hoshtevë förmodligen den vackraste interiören. Kyrkan är dekorerad med målningar från golvlist till taknock. Enligt vår guide klarade den sig någorlunda undan förfall under de år religion var förbjudet, eftersom den var avlägset belägen. Kanske byborna pysslade om den lite i smyg, eller lät bli att använda den till lager åtminstone?

Under bröstpanelen i det bakre rummet finns några grymma scener, där djävlar torterar människor på de mest utstuderade sätt. Tänkt att avskräcka från synd, men fungerade kanske också som den tidens motsvarighet till skräckfilmer? I kyrksalen finns en annan intressant detalj bland målningarna: en osman i fez och kjol, alltså en muslim avbildad i en ortodox kyrka. Vår guide bekräftar att albanerna har ett mycket avslappnat förhållande till religionerna. Själv är han muslim, men gift med en kristen kvinna och giftermålet skedde i en kyrka. Kristna, muslimer och judar delar också samma begravningsplatser.  ”Kristna eller muslimer, vi är albaner -det är viktigast”.

Ali Pashas broar

Ali Pasha av Ioannina var en albansk furste, politiker och despot  som levde 1740-1822. Han var grym och hårdför, och hade som mål att bryta ut det albanska furstendömet ur det osmanska riket; en sån kille som skaffar sig många ovänner helt enkelt. Ali Pasha figurerar i Alexandre Dumas Greven av Monte Christo, och jag tror jag ska ta och läsa denna klassiker endast av den anledningen.

Historien bakom de broar vi såg är denna: Ali Pasha var förföljd av fiender, men byborna i trakten räddade honom genom att gömma honom i en trätunna. När faran var över frågade han vad de önskade som tack för hjälpen. ”En bro över floden”, sa byborna. De fick fyra broar. Tre finns kvar, men en drogs med i vårfloden i februari detta år.

Kyrkan i Lilla Labova

Den här kyrkan hör till de sämre lottade. Förfall, mögelskador och små chanser till behövligt underhåll, i en avfolkningsbygd med få bybor kvar. Men läget är det inget fel på, en vårdag bland rosablommande Judasträd.

Kyrkan i Poliçan

Det mest tragiska kyrkoexemplet på vår tur. Här hade någon nitisk alban gått All-in under den ateistiska tiden, och visat sin respektlöshet mot historia och religion genom att måla över kyrkans medeltida väggmålningar med ljusblå färg. Förfallet hade inte stoppats på senare år, utan pågick fortfarande; glassplitter och skräp på golvet, nedfallna träd runt kyrkan. Ledsamt att se.

 

2019-05-20T16:04:34+00:0019 maj 2019|0 kommentarer

Lämna en kommentar