Staden Nelson på norrsidan av Nya Zeelands sydö är min utgångspunkt för ett besök i Abel Tasman National Park. Jag får en natts god sömn efter den elva timmar långa bussresan dit, men sovmorgnarna lyser som alltid med sin frånvaro. Klockan 7.15 hämtar Kaiteriteri Kayak upp dagens kajakpaddlare med en minibuss från stadens centrum.

I landet Tvärtom blir naturen allt mer tropisk ju längre norrut man kommer, och resan går genom ett område fyllt av frukt-, humle- och vinodlingar. Efter någon mils resa är vi framme i Kaiteriteri, en by vid en söderhavsstrand, där vi möts upp av vår guide Richie som delar ut flytvästar och instruktioner. Hela gruppen får hoppa på en båt som forslar oss och kajakerna en timmes resa utmed kusten i nationalparken, och vi blir sedan avsläppta vid Onetahuti Beach.

Luttrad av erfarenheterna från min tidigare kajakpaddling med den bortkomne fransmannen i Milford Sound, så drar jag denna gång en vinstlott och får dela kajak med Ken från Seattle. Ken är en riktig friluftsamerikan, som försörjer sig på att utveckla mjukvara till Boeing-plan. En sådan kille vill man gärna lita på, eller hur!? Eftersom jag inte gärna vill skämma ut mig i manligt sällskap, så sliter jag även denna gång allt vad jag förmår… vilket gör att vi tillsammans står oss väldigt bra i konkurrensen med de andra.

Kajakturen börjar runt ön Tonga Island, som är högklassad som skyddsvärd och förbjuden att närma sig i motorbåt. När vi glider runt ön i kajakerna ser vi pälssälar i massor! Sälar som solbadar på klipporna, sälkutar i flock och sälar som gör konster i vattnet. En kajaktur är ett fantastiskt sätt att komma nära naturen utan att störa. Det ligger en tung och söt doft i luften nära land, och Richie berättar att det är Manuka-träd, av vilka bina gör Manuka-honung, en storsäljare med antibakteriella egenskaper.

Vid Bark Bay är det lunchrast, och vi stannar för att äta och bada, på en kritvit sandtunga i det ljumna turkosblå vattnet. På hemvägen paddlar vi genom grottor och stenportar, och testar även att segla en bit med kajakerna. Det går till så att vi håller ihop våra fem kajaker, och håller ett segel fastknutet i de yttersta paddlarna. Vi kommer upp i bra fart, men det är jobbigt att hålla i seglet! Vid Torrent Bay blir vi upplockade av en båt igen,  saltstänkta och solsvedda. Under båtresan får vi veta att det varit ett jordskalv med 5,7 på Richterskalan några mil inåt land, men det gick oss obemärkt förbi ute på havet.

februari 2016

Sälkutar

Fruktlösa försök att komma upp på bästa klippan