Efter en god natts sömn blir det pulverkaffe och rågbröd med mjukost till frukost, och jag kokar även upp en flaska blåbärssoppa att ta med till lunchpausen. Efter noggrant lästa instruktioner och insidertips från andra boende behärskar jag nu både gasolkök och gasolelement! Jag pratar med ett par i 70+åldern, och vi resonerar lite kring att känna sina begränsningar och att anpassa packvikt och boendeform efter nya förutsättningar. De hade tagit en etapp på 24 kilometer dagen innan, och framstår som ett föredömligt exempel på seniora fjällvandrare.

Klockan nio startar jag dagens etapp, och fortsätter längre in i Padjelanta nationalpark. Långa bitar går leden uppe på en ås, torr och relativt slät mark med fin utsikt åt alla håll. Ett tag går den på spång över en våtmark nära sjön Kutjaure, där ett sameviste ligger vid sjökanten. Efter några högljudande pip lokaliserar jag en fågel i gräset. Jag tittar på fågeln, fågeln tittar på mig. Jag försöker kompensera mina bristande ornitologiska kunskaper med slutledningsförmåga: en fågel som går runt på fjället och säger pip; kan det vara en fjällpipare? Efterforskningar vid hemkomst visar att det var en ljungpipare.

Linnea i kråkris

Ljungpipare

Jag har lovat mig själv lunchpaus klockan tolv, men när tiden är inne närmar jag mig ledens vändpunkt vid tre broar över Vuojatädno och Varggá, och skjuter därför fram mitt mål. Lura mig själv; det funkar lika bra varje gång! Vid broarna är tretton kilometer avklarade och sju återstår, och blåbärssoppa och kanelgifflar sitter som en smäck. På andra sidan vattendragen finns en skylt som talar om att området har en unik flora och att botanister kom hit redan på 1600-talet. Redan före Linnés tid! Jag spanar extra flitigt men ser mest sådant jag sett förut, tills det dyker upp ett bestånd med orkidéer. Knäläge för fotografering igen!

Jag tror att denna orkidé heter brudsporre

Det är fint vandringsväder, om än med kalla vindar, men precis när jag ser målet för dagen: Kutjaurestugan, så öppnar sig himlen och tunga droppar faller. Så blöt man hinner bli på en kvart! Klockan tre är jag framme och installerar mig i stugan, hänger blöta persedlar på tork och vips tittar solen fram mellan molnen igen. Dagens etapp var alltså två mil och tog sex timmar.

Stugan har ett fantastiskt läge med milsvid utsikt och ett alldeles eget vattenfall hundra meter från trappen, i forsen Sieberjåhkå. Dags att testa ställets omtalade begivenhet ”bad i lagunen”. Nja, ordet lagun kanske ger lite andra associationer för mig, men den vilda forsen har gjort en liten avstickare i en stilla pöl som eventuellt även är en grad eller två varmare än forsen. Det blir ett fuskbad till midjehöjd, med tvåltvätt av övre kroppsdelar. Oiiii!!!

Utsikt från stugan

Fallet, och till höger skymtar lagunen

Nöjd efter bad-selfie

STF fjällstuga och stugvärd

Det här är mitt första besök i en STF-fjällstuga i väglöst land, och jag inser att detta är kulturhistoria. Denna stuga, och även nästa jag kommer till, är en så kallad ”Abrahamssonsstuga” eller ”65:a”, efter arkitekten Tore Abrahamsson och byggstartåret 1965. Rakt fram ligger stugvärdens rum, och på varje sida finns en likadan avdelning med kök och storstuga och två sovavdelningar med fyra bäddar i varje (plus två extrabäddar). Rustikt och trärent! Här är oftast drop-in, men nu i coronatider krävs förbokning. Vatten hämtas i forsen, maten lagas på gasolkök och vid behov finns vedkamin. Vid mitt besök är det fullbokat i vår avdelning: åtta personer.

Stugvärdarna är också en fascinerande företeelse. I tre- till femveckorspass bor de i stugan och ansvarar för att välkomna och hjälpa folk tillrätta, hålla koll på väderleksprognosen och allmänt sprida god stämning! En god social kompetens är förmodligen en förutsättning, och de värdar jag stötte på uppfyllde detta med råge. Uppdraget är i stort sett ideellt, det utgår en mindre ersättning för bland annat resekostnader. Värden i Kutjaure berättar att antalet övernattningar i juli månad: 211, är det högsta sedan 2010. Antalet vandrare på turen till treparksmötet har ökat i år, men här passerar även folk med andra mål för sin vandring.

Stugvärden på trappan

Plywood-chict!