Att tågsemestra under sen höst, kan det vara något? Sista veckan i oktober var jag ute på en tågresa i Europa, sammanlagt nio dagar med stopp i Tyskland, Österrike och Slovakien. Det var verkligen en rolig och lyckad tur! Här har jag skrivit lite om planering och erfarenheter från resan.

Planering

  1. Tänka ut typ av resa och idén med resan
    I mitt fall var detta en kombination av olika faktorer. Jag ville ut och resa, jag ville hålla mig i Europa och jag ville åka tåg. Vid mitt besök på Akvarellmuseet i Skärhamn och dess utställning om konstnären Hundertwasser i augusti fick jag idén: jag skulle göra en Hundertwasserturné! Det fick bli huvudtemat för resan.
  2. Bestämma önskade resmål
    Jag prickade in Hundertwassers byggnader i Europa på en karta, med hjälp av en bok och uppgifter på nätet, prioriterade bland dem och bedömde en möjlig resrutt. När Wien bestämts på resplanen väcktes tanken på att besöka ett nytt land. Det var nästan två år sedan sist. Jag beslöt att göra en avstickare till Bratislava, bara sex mil från Wien. Slovakien – check √
  3. Göra ett schema
    Noggrann planering – Japp, sån är jag. Jag gjorde en enkel tabell i Word över de dagar jag hade tillgängligt. Sedan började jag pussla med möjliga alternativ för avgångstider, restider och anslutningar för tåg med hjälp av appen Rail Planner. Jag tänkte på att ha viss marginal för förseningar, och att inte komma fram för sent på kvällen. Vissa resmål kanske krävde en heldag på plats, andra fick klara sig med en halvdag. Jag vet att en del använder sig av bokningssajter för de respektive tågbolagen i Europa i sin planering, men jag tycker att Rail Planner fungerar bra. Den är kopplad till Interrail och täcker i stort sett alla förbindelser i Europa. Den visar om platsreservation är nödvändig eller ej, och det går att ställa in önskade bytestider om man vill ha extra marginal.
  4. Köpa interrailkort
    Med planen på plats var det lätt att räkna över de resdagar som behövdes, och köpa ett interrailkort via interrail.eu. Det finns ett antal olika alternativ beroende på antal resdagar eller obegränsat resande, åldersgrupp och första eller andra klass. För mig passade sju resdagar på en månad, pris 335 euro i 2:a klass. (Av ren nyfikenhet gjorde jag i efterhand en jämförande sökning på fristående biljetter för samma sträckor, och hamnade på cirka 380 euro för de billigaste biljetterna, upp till 736 euro för mer flexibla bokningsvillkor).
  5.  Detaljplanering
    Nu återstod att detaljplanera och fylla schemat med innehåll. Jag bokade boenden via Booking eller Hostelworld, och försökte hålla koll på kartan och tänka på gångavstånd till stationen eller tunnelbana (och -viktigt- tänka på att en del städer har mer än en station). Jag googlade resmålen och dess turistsidor, vad är orten känd för och vad finns att göra? Klassisk musik i Wien, det är givet. En tryffelfestival som startade just min tänkta ankomstdag i Graz? Som hittat!
  6. Packa och åka!
    Jag avskyr att släpa på tungt bagage. Minsta möjliga packning i en liten resväska med hjul, det fungerade bra. Då bar jag ändå med mig ett paraply och en regnjacka resan runt, till ingen nytta.

Borås! Min närmaste järnvägsstation.

Uelzen, Tyskland

Digitalt Interrailpass

Jag har tagit ännu ett steg i min anpassning till den nya tiden. För första gången reste jag med ett digitalt interrailpass nedladdat i mobilen. Det fungerade perfekt! Efter köp fick jag aktivera passet, sedan var det möjligt att välja resor i appen efter hand och spara ner till ”My Trip”. Appen var väldigt noga med att kontrollfråga om jag var redo att använda en resdag av mina sju för resan. Jag hade ju en övergripande plan, men eftersom jag valde resor efter hand upplevde jag en viss flexibilitet; vilken tid jag skulle resa vidare och vilken väg jag skulle ta. När jag väl hade valt ut en resa så skapades en biljett i QR-format, som konduktören skannade av.
Appen skapade också rikligt med information för en uppföljningsfreak som jag. Resrutten på karta, statistik om den tillryggalagda sträckan på tågräls (drygt 400 mil), antal besökta länder (fyra), antal tåg (18) och hur mycket tid jag tillbringat på tågen (sammanlagt två dygn).

Söndagsmorgon vid Magdeburg Hauptbahnhof

Halle Hauptbahnhof

Platsreservationer

Den enda platsreservation jag gjorde under min resa var den i liggvagnen på Snälltåget Malmö-Hamburg. Ett antal faktorer samverkade till att det inte bara var möjligt, utan också fungerade mycket bra att skippa platsreservationer.
1. I Tyskland och Österrike krävs inte platsbokning i samma omfattning som i t.ex. Frankrike.
2. Lågsäsong i oktober jämfört med juli-augusti.
3. Tyska tåg har ett mycket bra system för att visa om platsen är bokad någon viss sträcka (visas på stolsrad eller ovanför). Med vetskap om detta kan man flytta sig när det är dags. Det gjorde jag vid tre tillfällen.
4. Jag reste ensam och var mycket flexibel. Svårare om man är flera och vill sitta ihop.
Jag slets mellan känslan av nöjdhet över att vara en hardcore-tågluffare som klarar sig utan platsreservationer, och känslan av att jag BORDE testa att få till en platsreservation kombinerat med appen för att se hur det fungerar. Nästa gång!?

Graz Hauptbahnhof med psykedeliska takmålningar

Lördagsmorgon vid Darmstadt Hauptbahnhof

Snälltåget

Sträckan Köpenhamn-Hamburg kan vara en flaskhals för svenskars tågresande ut i Europa. Tro mig, jag har fått känna på! Jag har blivit utkörd från stationen i Köpenhamn till perrongen mitt i natten, jag har letat ersättningsbussar, fått min planerade sovstund på tåget förstörd av efterfestande danskar som varit på fotbollsmatch i huvudstaden, jag har saknat sittplats och fått stå, bytt tåg i Fredericia klockan tre på natten och missat tågbyten där eller i Flensburg. Ju fler byten, desto fler risker.
För att maximera restiden ville jag åka från Borås på fredagseftermiddagen, och vidare söderut. Jag insåg att Snälltåget från Malmö till Hamburg var ett säkert sätt att påbörja resan: avresa vid tiotiden på kvällen, ankomst till Hamburg 05.30 lördag morgon, och sedan var jag redo att ta mig an Europa! För att försäkra mig om detta köpte jag en separat biljett för 780 kr i ett tidigt skede. Jag förlorade därmed några hundra, hade jag väntat in interrailkortet hade jag bara behövt betala själva platsbokningen. Snälltåget fungerade i alla fall väldigt bra. Vi var fyra i en enkel liggvagn för sex personer, med små utrymmen och ganska korta hårda britsar, men jag sov gott. Tur att man är relativt kort, och fortfarande skapligt vig och smidig. Över på danska sidan dök det upp en tysk som hade en kroppsbyggnad ungefär som The Rock, som skulle veckla ihop sig på motsatta översta britsen under mycket pust och stön!

Ingen tvekan om vem som drar

Liggvagn utan lyx

Covid-19

Vid min resa i oktober 2021 var Covid-frågan fortfarande synnerligen aktuell. Tyskland tillämpade 3G-regeln. Geimpft (vaccinerad – med Covidpass), Genesen (återställd – med antigentest) eller Getested (testad – med PCR-test). Utöver detta gäller allmänna regler som att hålla avstånd, tvätta och sprita händerna, samt FFP2-munskydd i alla allmänna lokaler och transporter. Jag upplevde att Tyskland, Österrike och Slovakien hade ungefär samma regler och efterlevnad. Jag hade munskydd på alla resor, i restauranger (fram tills man satt sig), på museer och i övriga inomhuslokaler, jag visade mitt covidpass vid oräkneliga tillfällen och fyllde i blanketter för kontroll av smittspridning på flera ställen.

Den vertikala Kalle Anka-näbben på!

Luringar

Som ensamresenär och egenplanerare gäller det att vara alert. Det är nog en del av tjusningen med resan! Att vara på stationen i god tid och kolla in spår och avgång är ett bra knep. En annan bra sak är att det i stort sett alltid finns personal att fråga på europeiska tågstationer, till skillnad från Borås till exempel, där personal i Pressbyrån får agera rådgivare för vilsna resenärer.

Några pulshöjare från min resa:
På plats i god tid i Hauptbahnhof Magdeburg, för vidare resa till Wien – Plötsligt började det rulla en text efter min planerade avgång: Zug fällt aus. Google Translate bekräftade mina farhågor: tåget är inställt. Jag skyndade mig till informationsdisken och visade fram min tänkta biljett i appen, damen kontrade snabbt med att skriva ner en tidigare avgångstid med regionaltåg till Halle, där vidare byte kunde ske.
Bratislava: Samma där, jag var på plats i god tid och tittade intensivt på tavlan med Departures till Wien. Men varför annonserades inte vilket spår tåget gick från? Jag väntade och väntade, tills jag insåg att jag tittade på avgång 09.37 istället för 08.37. Med fem minuters marginal kom jag på rätt tåg! Samma dag i Wien: fjorton minuter för tågbyte till Graz. Avgång från – låt säga- spår 14 A-D. Jag går upp på perrongen vid spår 14, ungefär vid markering D, men där står ett annat tåg som ska avgå fyra minuter tidigare. Ja, nästa rullar väl fram när detta har åkt, tänker jag. Tills jag ser ett par vandra bortåt och fattar misstanke… det andra tåget står redo att gå åt andra hållet på perrongen, vid markering A – C.

Bratislava hlavná stanica: fem kassor för komplexa kundärenden.

Darmstadt: rökruta på perrongen. Intressant.

Sammanfattning

Allt gick som tåget ändå! En försening i Odense gjorde att jag missade den tänkta anslutningen i Köpenhamn, och kom hem en timme senare än beräknat. Det var min enda motgång. Jag gjorde stopp i Magdeburg, Wien, Bratislava, Graz och Darmstadt. Jag såg sju olika byggnader skapade av Hundertwasser, jag gick en tryffelvandring i Graz, jag besökte flera museer, jag åt god mat på ett antal fina restauranger och jag lyssnade på en klassisk konsert i Wien. Några dagar var renodlade resdagar, men under lördagen, måndagen, tisdagen, onsdagen och fredagen gick jag sammanlagt drygt sju mil och upptäckte städerna till fots. Jag bodde i sovsal på vandrarhem i fyra nätter och i eget rum tre nätter, på en prisskala från 13 euro till 68 euro. Jag såg makalöst vackra landskap från tåget, framförallt genom Österrike, och jag upplevde ett mer vardagligt lugn utanför turistsäsongen. Detta var min första höst-tågluff men definitivt inte min sista!

Genom Österrike

Min resrutt