Ekehagens forntidsby ligger strax utanför samhället Åsarp mellan Falköping och Ulricehamn, och öppnades 1983 efter en lokal hembygdsentusiasts initiativ. Forntidsbyn firade alltså 40-årsjubileum förra året, och den är Sveriges största; här finns runt tio rekonstruerade hyddor och hus från en tidsrymd av 8000 år sedan fram till 1800 år sedan: från jägarstenålder, bondestenålder, bronsålder och järnålder. Under sommarens öppettider kan du paddla stockbåt, skjuta med pilbåge, slå flinta, baka bröd och gå guidad visning med djurmatning klockan 12.00 och 15.00 varje dag. Några helger är det speciella teman med järnframställning, textilhantverk, keramik och bronsgjutning.

Jägarstenålder (ca 8000 år sedan)

Stockbåtar

Jag anländer vid öppningstid klockan 11.00 och väntar inte in den guidade turen utan går min runda på egen hand. Det är lätt att fångas av känslan med de välgjorda byggnaderna och närheten till det livsviktiga vattnet; i hus som dessa föddes, levde och dog människor under en tidsrymd av tusentals år. Jag tittar på Linderödssvinen och vildsvinen bakom stängsel och blir förföljd av tre sällskapssjuka får, och jag möter en tjej i skinnkläder som är en av de som arbetar här; det framstår som ett mycket trevligt sommarjobb att lajva sten- och bronsålder i en och en halv månad!

Bondestenålder (ca 4200 år sedan)

Bronsålder (3000 år sedan)

Baksida på bronsålderhuset – dags för takomläggning?

Linderödssvin -gammal svensk lantras

Inte ens forntidsstatister klarar sig undan EU:s öronbrickor!

Det var länge sedan sist. Mitt första besök här var när barnen var små, 1992, och senast som klassförälder vid en övernattning i bronsåldershuset med dotterns skolklass, år 1997 tror jag. Jag vill gärna dela med mig av denna minnesvärda upplevelse till den unge mannen i biljettkassan, och han berättar att det är slut med övernattningar sedan något år tillbaka. Brandskyddsreglerna sätter stopp. Det finns förhoppningar om att järnåldershuset som är under uppbyggnad kan förses med adekvat brandskydd.

Kan vara ombyggt, men ungefär så här såg det ut där jag sov över

Nytt långhus från järnålder är på gång ( ca 1800 år sedan)

Tältet vid pilskyttebanan är inspirerat av ett tältfynd från det norska Osebergsskeppet, dock något större

I anslutning till entrébyggnaden finns en souvenirbutik och en servering med fika och lunchbuffé, och för tillfället en liten utställning med en rekonstruering av Bredgårdsmannen som levde i mina egna trakter för 9200 år sedan.
Här finns också ställplatser för husbilar. Väl värt ett stopp för alla svemestrare!

Länk: Ekehagens forntidsby

Ekehagens entré

Så här kan han ha sett ut; Bredgårdsmannen, vars 9200 år gamla kranium hittats i Marbäck utanför Ulricehamn

Jansa-Johans stenmur

På vägen från forntidsbyn passar jag på att se en lokal sevärdhet som jag hört talas om, några kilometer därifrån: kulturminnet Jansa-Johans stenmur. Jag ser ingen skylt vid landsvägen men förlitar mig på Google maps och kör in på en grusväg med mittsträng av gräs. Det är vid sådana här tillfällen jag är glad att jag inte kör Lamborghini; jag krypkör min Citroën och bilen får underredet putsat av växtligheten. Till slut dyker skylten upp, och pekar rakt in i granskogen där muren syns efter en kort promenad.

Per Johan Jansson byggde stenmuren med hjälp av sina söner på 1880-talet. Den är cirka hundra meter lång, 1,5-2 meter hög, 1,5 meter bred i basen och 1,2 meter i toppen. Stenmuren har fått beskrivningen ”ormatäter och jävlahöger”: den kan säkert ge ormarna vissa svårigheter, men nog kan en djävul kravla sig över? I vilket fall ett imponerande precisionsbygge och jag undrar vad som fick Jansa-Johan att satsa så mycket kraft på en avlägsen ängsmark i skogen. Uppenbarligen inte att imponera på förbipasserande, för här är lite ”bôrt-unnan” även med västgötska glesbygdsmått. Fast det imponerar på sentida hembygdsturister efter nästan 150 år, det är stort!