De sista två dagarna i juni drog jag och dottern iväg på en bilutflykt med tältövernattning – målet var främst Sandgrund i Karlstad, och ”stortältet” fick komma ut och luftas för första gången på sex år.

Alsters herrgård

Alsters herrgård ligger strax öster om Karlstad, och blev ett bra lunchstopp innan vi gav oss i kast med staden. Det var som matställe det flimrat förbi i min research, men väl där förstod jag att det hänt större saker här än lunchservering till turister. Här föddes nämligen poeten Gustav Fröding den 22 augusti 1860; ett fascinerande och på många sätt tragiskt levnadsöde som gav oss en nationalskatt av poesi. Ursäkta Fröding, men jag tillhör generationen som bäst minns de dikter som Sven-Ingvars tonsatte: Det var dans bort i vägen förpassar mig snabbt tillbaka till tidigt 70-tal!

Dagens Alsters herrgård är ett välbesökt utflyktsmål med en vacker park, en trevlig servering med gofika och helt godkänd mat och en hantverksbod med fina genuina saker att köpa.

Alsters herrgård

Sandgrund – Lars Lerin

Äntligen skulle jag få besöka Sandgrund – ett före detta danspalats i Karlstad och numera Lars Lerins egna utställningslokal. Jag har sett hans konst tidigare; på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn redan 2003, och på Borås konstmuseum ett antal år senare. På den tiden var han urbilden av svenskt svårmod, med akvarellmålningar där solen aldrig lyste och där de röda ladorna förföll i avfolkningsbygd. Helt fantastiskt!

Nu har han blivit hela Sveriges kändiskonstnär, med åtskilliga TV-program bakom sig och en nu likaledes känd make. Och minsann, det känns som att svårmodet lyft lite från hans senare målningar. De är fortfarande helt fantastiska. Utställningen är omfattande och visar både äldre och nyare verk, bra valuta för hundringen i inträde tycker vi.

Snygg skylt på entrén, som är under reparation

En strimma ljus över skogen i Lars Lerins målning. Vackert!

Möruddens camping

Vi hade två kriterier för val av campingplats: utanför staden och vid Vänern. Möruddens camping uppfyllde dem båda, belägen knappt en mil söder om Karlstad. Jag blev förvånad när jag insåg att vi åkt in i en annan kommun; halvön Hammarö är en egen kommun, landledes omsluten av Karlstads kommun.

Möruddens camping ingår i kedjan First Camp och har ett toppenläge vid Vänerns strand. Det blåste så att det gick vita gäss på sjön, men jag var fast besluten att bada – premiärbad inom juni månad är väl tvunget!? Uppdraget slutfördes och var inte plågsamt alls, sedan blev det medhavd kvällsmat utanför tältet och en natt med god sömn på tjock luftmadrass.

Badudden vid campingen

…och vy in mot campingen

Hammarö sydspets

En ny punkt hade tagit sig in på vårt program efter att ha läst campingens broschyr: Hammarö sydspets och Skage fyr. Vi packade ihop tältet efter frukosten och rullade ytterligare en mil söderut genom idyllisk landsbygd (här ute på Hammarö ska visst Lars och Junior Lerin bo någonstans). Vägen blev smalare och smalare; sista biten var det grusväg och den slutade vid en parkering. En skylt visade 900 meter ut till själva sydspetsen, som är en del av naturreservatet Värmlandsskärgården. På en annan skylt berättades att platsen är en betydelsefull sträckfågellokal, där 261 olika fågelarter har observerats. En välbesökt transithall helt enkelt!

Nu i junis sista dagar rådde lugnet, till och med vinden hade mojnat och Vänerns yta krusades bara. Det var dags för bad igen, men nu var det kallt i vattnet minsann. Kanske var det bottenvattnet som rörts upp av gårdagens blåst, kanske var det kontrasten till den varma lufttemperaturen som gav känslan. En mycket vacker plats, men Skage fyr fick beskådas på avstånd; fyren ägs av en förening och används som sommarbostad.

Skage fyr

Värmlands museum

Innan hemresa hade vi siktet inställt på Värmlands museum, som vi sett bredvid Sandgrund dagen innan. Museet består av två byggnader. En pampig museibyggnad invigd 1929 och ritad av Cyrillus Johansson ligger till vänster. Till höger och sammanlänkad med en glasad gång finns en modern och smakfull tillbyggnad i falurött, ritad av Carl Nyrén och invigd 1998.

Museet har några fasta utställningar, till exempel Insyn & Utblick: främst verk med värmländsk koppling; där Rackstadsgruppen från förra sekelskiftet och nutida Lena Cronqvist var mest kända för mig, förutom Lars Lerin såklart. Värmlandsliv är en intressant historisk utställning från forntid till nutid, där Selma Lagerlöf, Tage Erlander, Sven-Ingvars och Färjestads BK dyker upp bland mycket annat. Sandbergs sagovärld riktar sig till barn, och bygger på de nu avlidna karlstadsborna Inger och Lasse Sandbergs figurer. Deras sol pryder för övrigt Karlstads stadsvapen.

Christian Eriksson – Skridskolöparen

Värmländska konstnärer: Gustaf Fjaestad, Lars Lerin med flera

En av Värmlands vita älgar

Lilla Anna och Långa Farbrorn

De två temporära utställningarna visade Arkitektur i Värmland, en fin fotoutställning med märkvärdiga värmländska byggnader, och Stefan Johansson- Sken och skuggor. Hans namn låter nutida, men Stefan Johansson levde 1876-1955. Så vackra tavlor, och jag förundras över att jag aldrig hört talas om denne konstnär tidigare. Han använde en speciell teknik med akvarellfärg på tyg, vilket gav målningarna både liv och struktur som är svårt att återge på foto.

Om Sandgrund motsvarade våra förväntningar, så överträffade Värmlands museum dem med råge – detta var ett makalöst bra och mångsidigt museum! Efter en god italiensk lunch på Nonna Grassa begav oss av hemåt igen, nöjda och belåtna efter att ha upplevt både natur och kultur av högsta klass.