Belgrad, huvudstaden i Serbien, var ingen omedelbar förälskelse. Jag anlände till den ruffiga busstationen klockan 18.00, efter mörkrets inbrott, trasslade mig fram genom dunkelt upplysta gator och över vägar där trafikanter körde mot rött. Jag stretande med väskan uppför trappor till gator i nästa plan och konsulterade ett bångstyrigt Google maps med väldigt dålig precision mellan husväggarna. Till slut var jag framme vid vandrarhemmet Balkan Soul där det sjöd av liv. Det var ju nyårsfest på gång! En liten buffé och fri rakija för motsvarande 10 euro, och vid tolvslaget fin utsikt över stadens fyrverkerier. Morgonen efter, medan ungdomarna på rummet fortfarande sussade gott, var jag redo för en stadstur på årets allra första dag.

Belgrad välkomnade mig med all omysighet som gick att uppbringa

…men strax kändes det bättre!

Kalemegdan

Första målet på kort promenadavstånd var Kalemegdan park och Belgrads fästning, med ett strategiskt läge där floderna Sava och Donau rinner samman. Själva befästningen består av många olika tidslager, från tiden runt Kristi födelse fram till nutid, och det är förutom läget just dess storlek som fascinerar. I en av de torrlagda vallgravarna fanns en militär utställning med tanks och luftvärnspjäser, på ett annat ställe en dinosauriepark dit det var speciellt inträde. Nja, fästningens egna historia och utsikten var det som var behållningen för mig.

Knez Mihailova

Rakt österut från Kalemegdan-parken sträcker sig stadens paradgata för flanörer: Knez Mihailova. Gatan är den centrala pulsådern i ett litet område av gågator i stadens äldsta del, med affärer och restauranger. Här är det förmodligen alltid liv och rörelse, och inte minst på nyårsdagen! Några mässingsorkestrar spelade balkanmusik på gatan, och folk dansade.

Trg Republike

I slutet av den drygt sexhundra meter långa gatan ligger Republik-torget. ”Åh, det är så vackert” sa taxichauffören jag åkte med sista dagen på plats. Jag nickade naturligtvis instämmande av artighet, men ska jag vara sanningsenlig så är det bara två sidor av torget som är fina. De med Nationalmuseet, Nationalteatern och statyn av prins Mihailo till häst: fina. De andra två sidorna: ganska fula.

Nationalmuseum, och statyn temporärt inklädd i någon låda.

Nej, inte så fint.

Skadarlija

En bit norrut från torget ligger ett av Belgrads bohemiska kvarter: Skadarlija. Jag skulle nog säga att det slagit över från bohemiskt till turistiskt, men trevligt var det definitivt med många uteserveringar utmed gatan.

… och lite mer av Belgrad

Jag vilade benen i Studentski park strax norr om Knez Mihailova, och såg stadens många hundägare rasta sina små vovvar. Parken blev ett av riktmärkena för att hitta i staden, och här går också flera busslinjer som till exempel nr 41 till tågstationen.

Vandrarhemmet Balkan Soul låg lite söder om Knez Mihailova, och i det området fanns bland annat St. Michaels katedral och den lilla parken Vojvode Vuka med en live-scen.

Studentski park

St. Mikaels katedral. Ortodox kyrka: inga bänkar.

Vojvoda Vuk, hjälte från första världskriget

Undrar vem kvinnan var, som fick pryda fasaden?

Mat och fika

Iva New Balkan Cuisine
Den här restaurangen finns omnämnd i Michelinguiden med utmärkelsen Bib Gourmand; riktigt bra mat till bäst värde för pengarna. Jag gick dit nyårsdagens kväll: fullbokat. Testade lunchtid dagen efter: fullbokat. Då insåg jag allvaret, och bokade bord via mail till den lunchtid jag hade tillgänglig efter jag varit i Bar och innan jag skulle vidare till Sofia. Tredje gången gillt!

Det var verkligen en fantastisk måltid, balkanmat med en twist, och med bra service. Till förrätt krispiga bovetepannkakor med ricotta, honung och valnötter. Till huvudrätt gnocchi med kalvhjärna, oxsvans och karamelliserad lök. Till dessert citrontarte med yoghurt och vit choklad. Huvudrätten var kanske mest utanför mina ordinarie preferenser, men kalvhjärnan gömdes väl i de små lena gnocchibullarna, och oxsvansen påminde om en favorit från min tidiga barndom: det jag kallade ”trådkött”, det vill säga kött så mört att det faller isär i trådar. Husman de luxe! Och hur var det med prisvärdheten? 320 svenska kronor för en trerätters med ett glas vin,

Endorfin
Hur gick det nyårsdagens kväll då, fick jag gå hem hungrig? Nej, några hundra meter bort från Iva låg restaurangen Endorfin. Där beställde jag långbakade fläsktärningar med pepparrot, en helt gudomlig gnocchi med räkor och tomater, ett glas vitt vin och en äppelkompott med vaniljkräm. Det här var i princip lika bra som Iva New Balkan Cuisine; god mat, snabb och trevlig service till exakt samma pris: 320 kronor.

Snežana
Snežana ligger i västra änden av Knez Mihailova. Här serveras både fika och mat, och stället har varit igång sedan 1958. Med det strategiska läget närmar sig fikapriset det svenska, men det är hög klass på både personal, fika och lokal.

Via del Gusto
En bit längre österut på gatan ligger Via del Gusto som är mer av en mysig kvarterskrog. Här serverades bland annat något som jag gillade skarpt i Balkanländerna: en rejäl frukost som gick att få fram till klockan tolv. Jag beställde kaffe, färskpressad apelsinjuice och toast med ajvar och fetaost. Mums!

Sammanfattande intryck

Någon timme in på dag två kände jag det tydligt, och den känslan består: jag gillar Belgrad! Staden är varken mysig eller pittoresk, utan snarare stöddig med en stark karaktär. Jag gillar kontrasterna mellan de gamla klassiska byggnaderna och betongbrutalismen, mellan fint och fult, och att den inte gör sig till för att blidka turisterna. Och som ni förstår; maten var god och prisvärd. Belgrad ska tydligen vara en bra partystad också, jag är tyvärr förbi den åldern men mina yngre rumskamrater på vandrarhemmet ramlade i säng klockan fem på morgonen.