Kosterhavets nationalpark skiljer sig från de övriga i Sverige: den är en marin nationalpark och hela 98 procent av ytan består av hav. Den invigdes 2009 och är i nuläget Sveriges näst yngsta nationalpark.

Resa dit

Den naturliga vägen för de som saknar egen båt är att ta Kosterbåtarna i Strömstad. Turtiderna kunde jag söka fram i Västtrafiks app, men för att köpa tur- och returbiljett hänvisades till en biljettautomat vid kajens hållplats (144 kr). När båten anlände uppstod stor förvirring; vi som skulle till Ekenäs på Sydkoster uppmanades att vänta in en kommande båt. Det visade sig att det var byte till sommartidtabell just den 7 juni, och att de inte hunnit byta till nya vid hållplatsen. Nåväl, vi kom iväg i den trevliga lilla båten som hade gott om sittplatser och servering, och resan tog cirka 45 minuter.

Hållplats Vettnet

Naturum

Vårt första stopp var i parkens naturum, som ligger i Ekenäs hamn. Inte alla nationalparker har något naturum, men finns det så är det ett bra sätt att bekanta sig med områdets flora och fauna. Speciellt här, där det mesta finns dolt under havets yta. Naturum Kosterhavet var fyllt av riktigt snygga foton och spännande information, och jag lärde mig nya saker som jag missat under mina sextio år; som att krabbor och räkor har ett stadie när de kallas larver, och att hos kantnålar och sjöhästar är det pappan som blir gravid och tar hand om ungarna. Naturen är spännande!

En gedigen kunskapsbank om det marina livet i Kosterhavet

Vandring

Det finns informativa vandringskartor över öarna, och det gäller bara att hitta en lagom lång sträcka. Vi startade på Blå leden förbi den vackra udden Nästången, och fortsatte söderut mot Kilesand med ett badstopp på vägen. Vid Kilesand vände vi västerut på grusväg tvärs över ön mot Brevik, där moln plötsligt tornade upp sig och ett skyfall drog förbi. Sedan tillbaka på Blå leden norrut över klipphällar, genom tallskog och in i lövskogen där ettriga myggor fick oss att hålla snabb promenadtakt, tills vi kom ut i öppet landskap igen. Sista sträckan gick förbi Långegärde där den lilla linfärjan går över till Nordkoster, men vi fortsatte utmed stranden och sundet mellan öarna fram till Ekenäs. Sammanlagt blev det en tur på över milen, en omväxlande vandring genom många olika naturtyper.

Nästången

Breviks fiskehamn

Vid linfärjan till Nordkoster

Jämfört med gårdagens besök i Tresticklans nationalpark fick jag här mitt lystmäte av blommande växter. Nyponros, blodnäva, vänderot, vitmåra och käringtand, överblommade gullvivor och orkidéer samt smultron som måste räknas som en botanisk sensation varje gång man stoppar dem i munnen. Jag uppskattade också lugnet; här är bilfritt och flakmopparna går på el, där (mestadels) män susar fram med frugan och barnen på flaket!

Nyponros. Vresrosen däremot är en invasiv inkräktare som bekämpas i området.

Blodnäva – Geranium sanguineum

Naturreservat eller nationalpark?

Större delen av själva Kosteröarna – 1 254 hektar – är naturreservat, och förutom naturum Kosterhavet så upplevde jag alltså mest naturreservatet. Ett sätt att komma närmare själva havet och nationalparken hade varit att hyra kajak, ett annat att pröva den snorkelled som finns vid Rörvik, strax norr om Ekenäs. Det var tyvärr för kyligt för att ligga i blöt så pass länge denna gång, ett treminutersdopp räckte gott. En annan gång, hoppas jag!

Eva was here – nationalpark nr 22