Du känner väl till Ötzi? Tänk att bli världskändis 5 300 år efter sin död! Ötzi levde nämligen under neolitikum eller yngre stenålder, och har fått sitt ”artistnamn” efter platsen där han hittades år 1991: Ötztal-alperna i Sydtyrolen.

Visst hade jag hört talas om Ötzi, men jag hade dålig koll på var han hittades och var han fanns nu.  Så spännande att få reda på att fyndplatsen låg vid en glaciär mindre än en mil från där vi vek in i Pfossental under vår vandring. Så nära gränsen mellan Österrike och Italien att han först hamnade i Insbruck i sju år, innan Italien lyckades bevisa att han hittas en meter innanför italienska gränsen och fick honom flyttad till Bolzano och Sydtyrolens arkeologiska museum.

Såklart var vi tvungna att besöka Ötzi under vår hemresa med tåg från Merano. Ett stopp på några timmar i Bolzano planerades in, ryggsäckarna lämnades in på bagageförvaring och vi gick raskt genom staden till museet.

Museet firar 25-årsjubileum med Ötzi: 1998-2023

På entréplan finns biljettkassan och en liten museishop, och innanför portarna en utställning med berättelsen om själva fyndet, då i september 1991. Två vana bergsklättrare stötte på ett lik som smält fram ur isen, och antog först att det var en förolyckad alpinist från modern tid eller kanske rent av ett mordoffer. Ganska snart kunde man slå fast den sensationella nyheten att det var en mumifierad människa som levde för flera tusen år sedan.

På museets andra plan förvaras fynden: Ötzi och hans tillhörigheter, och all fotografering är förbjuden. För att få en titt på mumien får vi köa i ett led som rör sig sakta förbi en liten glasruta, och där bakom ligger han, nedfryst i 30 minusgrader. Det är både fascinerande, makabert och lite sorgligt på samma gång. Det känns lättare att beskåda alla tillhörigheter, de är bara fascinerande. Rester av kläder: byxholkar av päls, skor stoppade med hö, björnskinnsmössa och getskinnskallingar, ramen till en ryggsäck, en dolk, en pilbåge med fjorton pilar, en påse med medicinalväxter, elddon, och den mest värdefulla ägodelen: en kopparyxa.

På tredje plan sätts fynden in i ett sammanhang. Det berättas om glaciärarkeologi – jag hörde nyligen på radio att detta vetenskapsområde är högaktuellt i och med att glaciärerna smälter och fler fynd tinar fram, med risk att snabbt förstöras av väder och vind.  Där berättas också om allt vi kunnat lära om Ötzi: DNA-analys visar på hans ögonfärg, hårfärg, längd och ålder (cirka 40 år), prover visar vad han ätit före sin död, att han hade magsår, var sliten och förkalkad i skelettet, att han hade tatueringar som troligen gjorts som en slags akupunktur för smärtlindring.

På en interaktiv skärm kan man examinera Ötzis kropp

Modell efter vad vetenskapen kommit fram till. Men vi får väl hoppas att Ötzi slapp springa runt i snöklädda alper med bar överkropp?

Teorierna kring hans död är många. Länge trodde man att han överraskats av oväder och frusit ihjäl, och först efter tio år upptäcktes en pilspets i skuldran som helt säkert orsakat en dödlig utgång. Han har alltså dödats, men frågan kvarstår: av vem och varför? I museets utställning resoneras utifrån nutida vetenskaper: av forensiker och kring gärningsmannaprofiler. Jag funderar själv på varför han fick behålla alla sina värdefulla ägodelar, om det var så att han blev dödad av en fiende. En kopparyxa då måste varit mer värdefull än en Rolex är nu.

En annan liten fundering är varför detta museum heter Sydtyrolens arkeologiska museum och inte helt enkelt Ötzi-museet? Sydtyrolen måste väl ha mängder av olika arkeologiska fynd, men i detta museet handlar allt om Ötzi, från golv till tak. Men det är gott så, och mycket intressant och lärorikt: att möta en av dem som levde före oss!

Museishopen