Göteborgs filmfestival 2020 – andra delen

I trängseln och kön inne på biografen Draken diskuteras det film, och plötsligt hör jag en entusiastisk kvinna utbrista: ”Det är ju det som är BÄST med filmfestivalen; alla filmer är inte så bra!!!”

Jag förstår precis vad hon menar. Vem vill se fyra-fem Hollywoodproduktioner på en dag, filmer som har en fet budget i ryggen, maxade effekter, perfekt orkestrerat känslospel och smäktande filmmusik? Det vore som en fotbollsmatch där det görs mål på varje avspark, eller en golfrunda med arton hole-in-one.

Filmfestivalen är mer som en skattjakt, där det finns plats för nyanser och eftertanke. Den är en resa som innehåller vardag, kultur, människoöden och historier från alla hörn av världen. I slutändan är det de här filmerna som ger bestående minnen.

Festivalen i siffror

43 – ordningsnumret på årets festival, som visade 400 olika filmer och drog cirka 160 000 besökare.

15 – gånger har jag besökt festivalen sedan 2003, missade 2008, 2010 och 2016.

13 – filmer såg jag i år, från lika många länder och fördelade på 5 världsdelar. Detta under två helger.

7 – kvinnliga och 7 manliga regissörer hade gjort dessa filmer. Om du inte får ihop matematiken så beror det på att en film hade två regissörer. Det här är en utveckling som gläder mig, mer jämställdhet i filmbranschen plus att de bästa filmerna enligt min smak var gjorda av kvinnor.

5 – av filmerna jag såg var nominerade till Oscarsgalans kategori ”Bästa Internationella långfilm” av respektive land. Ingen av dem kom dock med bland de fem utvalda, men det visar att filmen uppskattats i det land den kommer från.

2 – Göteborgsrestauranger testade jag för första gången under festivalhelgerna: Mexikanska Monarkin och Victorian Steampunk Lab. Båda rekommenderas!

 

Helgens sju filmer:

1982

Land Libanon, regi Oualid Mouaness, kategori New Voices

Varför jag valde den:

Det här var Libanons Oscarsbidrag, och handlar om tiden för Israels ockupation av Beirut 1982. Kuriosa: regissören har gjort musikvideor åt Rihanna och Justin Timberlake.

Hur den var:

En riktigt fin film som utspelar sig under en dag i skolan, en till synes vanlig dag med kunskapsprov och förälskelser. Men i horisonten mullrar det, och bomber börjar falla. Mycket bra framställt ur barnens perspektiv.

The Good Intentions

Land Argentina, regi Ana Garcia Blaya, kategori New Voices

Varför jag valde den:

Charmigt familjedrama med bra soundtrack. Ja, det räckte för att locka mig.

Hur den var:

Håll i er nu… den var just ett charmigt familjedrama med bra soundtrack! Lite skilsmässoproblematik, charmig men oansvarig pappa, mamma som är trött på situationen, barn som tar på sig ett för stort ansvar. Men alla hade i grunden goda intentioner, och det blev en mysig film av det hela.

Chicuarotes

Land Mexiko, regi Gael Garcia Bernal, kategori Masters

Varför jag valde den:

Den här filmen är alltså regisserad av Gael Garcia Bernal, som själv är (eller var?) en snygg och begåvad skådespelare i filmer som Älskade Hundar, Din morsa också! och Dagbok från en motorcykel, där han spelar Che Guevara. Denna film utspelar sig i Mexiko Citys fattigare kvarter. Det brukar vara bra puls i mexikanska filmer.

Hur den var:

Filmen var inte dålig, men den var riktigt jobbig. Det är jobbigt när en film uteslutande handlar om hopplöshet, svek och våld. När alla är dumma, våldsamma och elaka. Cheer up, Gael, till nästa gång!

Harriet

Land USA, regi Kasi Lemmons, kategori Focus: Feminism

Varför jag valde den:

Det här är historien om Harriet Tubman, som flydde slaveriet i södern och återvände för att hjälpa andra slavar att bli fria. Tidigare okänd för mig, och det känns gott att råda bot på detta! I bioprogrammet berättas att det var planerat att Tubman skulle bli den första svarta kvinnan på en dollarsedel, i samband med firandet av den kvinnliga rösträttens fyller 100 år, men att detta beslut nu omprövats av Trumpadministrationen. Tänk om, Gör rätt!

Hur den var:

Det här är en amerikansk storfilm, enligt Wikipedia med en budget på 17 miljoner dollar. Bra story, välgjord och full av smäktande filmmusik. Alltså en sådan film som jag oftast inte offrar festivaltid på. Den här filmen kommer ni alla kunna se på närmsta biograf, över hela landet. Gör det!

Jag menar, här kan jag namnet på ett antal amerikanska presidenter och indianhövdingar, jag kan storyn i Onkel Toms Stuga, Rötter och Nord och Syd, samtidigt som ett så här spännande och imponerande människoöde ur verkliga livet gått mig förbi. Nu vet jag vad hon lyckades åstadkomma som kvinna, svart och slav i 1800-talets Amerika. Respekt!

Papicha

Land Algeriet, regi Mounia Meddour, kategori Focus: Feminism

Varför jag valde den:

När jag granskade schemat för helgen insåg jag att det var en orimligt lång sovmorgon på söndagen. Första filmen vid klockan 12.30. Det går att klämma in en film till! Jag valde mellan filmer om en italiensk fotbollsspelare, en madagaskisk frisör och en revolterande algerisk tjej. Det blev tjejen; Algeriets Oscarsbidrag.

Hur den var:

Filmen utspelar sig i Algeriet på 90-talet, då Nedjma och hennes vänner har en viss frihet. De går på universitetet, de smiter ut och går på disco och de planerar att anordna en modeshow. Men steg för steg dras snaran åt. De religiösa extremisterna rycker fram och kräver slöja på, ofta med våldsamma medel. Mycket bra film, väldigt upprörande och även ganska ledsam. Vi vet ju hur det gick.

The Moneychanger

Land Uruguay, regi Federico Veiroj, kategori Masters

Varför jag valde den:

Här har vi ännu ett Oscarsbidrag i kategorin bästa utländska film, en rafflande rövarhistoria i 70-talskostym.

Hur den var:

Den här storyn gick ganska obemärkt förbi. Huvudpersonen var en riktigt odräglig karlslok, som bara tänkte på sig själv. Kanske regissören tänkte sig att det skulle vara lite charmigt, men i ett flow mellan två starka feministfilmer så blev jag mest irriterad.

En Kvinnas Val

Land Saudiarabien, regi Haifa al-Mansour, kategori Focus: Feminism

Varför jag valde den:

Saudiarabiens Oscarsbidrag, en film präglad av humanism och feminism. Om Maryam som kandiderar som första kvinnliga kandidat i kommunalvalet. Regissören är Saudiarabiens första kvinnliga regissör, och vann Publikens val på filmfestivalen 2013 med sin fina film Den Gröna Cykeln.

Hur den var:

Det här var en fantastisk film, och ett väldigt bra slut på festivalen för min del. En djupt mänsklig film, fylld av hopp och med ett viktigt budskap. Jo, jag förstår att det här är drama och inte dokumentär, men det ligger också ett hopp i att denna kvinnliga regissör lyfter kontroversiella frågor i Saudiarabien, och blir utsedd att företräda landet med sina filmer.

Jag undrar bara, vem översatte titeln? En Kvinnas Val. Det ska väl föreställa någon underfundig dubbeltydighet; att gå till val som kvinna, men den engelska titeln är The Perfect Candidate, och det är vad Maryam själv säger i en scen i filmen när hon intervjuas: ”Jag är inte kvinnornas kandidat, jag är den bästa kandidaten”.