Jag har landat i sinnet efter en fantastisk rundresa fylld av intryck i Sydostasien: Vietnam, Kambodja och Laos. En resa i ett ganska högt tempo, inga strandhäng eller bad men en och annan sevärdhet, pulserande storstäder, vacker natur och möten med människor.

Min rutt var översiktligt planerad, men endast de fyra första övernattningarna var bokade i förväg och jag räknade med att vara flexibel vid behov. Det visade sig dock att jag kunde följa min planering till punkt och pricka, den höll måttet! Den enda lilla missen var att jag missbedömt Phnom Penh, jag gav den bara en övernattning på vägen men staden hade varit värd en hel dag.

Jag fascinerades av kontrasterna jag såg; religionen har en stark ställning i framförallt Kambodja och Laos, med många buddhistmunkar och tempel, samtidigt som hammaren och skäran vajar i Vietnam och Laos. Kambodja fick troligen nog av begreppet kommunism under Pol Pots och Röda khmerernas terrorstyre mellan 1976-1979, men är i nuläget en enpartistat och en monarki där kungen är partiansluten. Kambodja och Laos finns med på FN:s lista över MUL: världens 48 minst utvecklade länder, medan Vietnam generellt har en högre ekonomisk standard.

Min resrutt

Dag 1: Ankomst kväll till Ho Chi Minh-staden, Vietnam
Dag 2: Ho Chi Minh-staden
Dag 3: Utflykt till Mekongdeltat
Dag 4: Ho Chi Minh-staden (nyårsafton)
Dag 5: Buss till Phnom Penh, Kambodja
Dag 6: Vidare med buss till Siam Reap, Kambodja
Dag 7: Angkor Vat
Dag 8: Minibuss till Don Det, Laos
Dag 9: Don Det
Dag 10: Minibuss till Pakxé, Laos
Dag 11: Utflykt till Bolaven-platån
Dag 12: Minibuss till Da Nang, Vietnam
Dag 13: Utflykt till Hoi An
Dag 14: Tåg till Ho Chi Minh-staden (sovvagn)
Dag 15: Framme morgon Ho Chi Minh-staden
Dag 16: Hemåt

Buss och tåg

Många mil blev det, men resorna gav möjlighet att se landskapet, lantbruken och byarna vi passerade. Alla bussresor – sammanlagt 150 mil – och även den 93 mil långa tågresan från Danang till Ho Chi Minh-staden bokades efter hand via websidan 12GoAsia, och rutterna trafikerades av bolag som Giant Ibis, Asia Van Transfer och Green Paradise. Biljetten fanns i telefonen, och där jag inte hade uppkoppling sparade jag den som en skärmdump för säkerhets skull. Allt fungerade mycket bra, även om delar av vägnätet i Kambodja och Laos lämnade en del i övrigt att önska.

Madrasserat tak är en bra grej på vägen mellan Kambodja och Laos

Boende

Jag hade bokat de fyra första nätterna på ett hotell i centrala Ho Chi Minh-staden, för drygt 400 kronor per natt. Efter det bokade jag med ungefär två dagars framförhållning, för priser från 330 kronor ner till 116 kronor per natt. För det fick jag riktigt bra rum, oklanderligt rena och fräscha med eget badrum, ibland balkong och tillgång till en och annan rooftop bar!

Okay Boutique Hotel, Phnom Penh

Valuta och visum

Vietnamesiska dong, kambodjanska riel och laotiska kip, samtliga med många nollor: 23 000 dong till exempel motsvarar ungefär 10 kronor. I den över trettiogradiga värmen var det svårt att hålla hjärnans valutaväxlare i trim. Extra förvirrat blev det första dagen i Kambodja, då jag använde sedlarna med siffran 9 och ett antal nollor. Efter ett tag insåg jag att krumeluren nio var en etta med khmerisk skrift! Det visade sig också att alla i Kambodja ville ha betalt i dollar, och lämna riel tillbaka i växel. Endast då man insisterade räknade de om notan till riel. Det var övervägande kontanter som gällde, kort fungerade bara på större turistställen.

Vietnam är i nuläget visumfritt för svenska medborgare i upp till 45 dagar. För Kambodja hade jag sökt ett eVisa hemifrån som beviljades inom två dagar, och som jag printade ut och tog med. Laos erbjuder också eVisa, men bara med ankomst med flyg eller via vissa gränsövergångar från Thailand bland annat. Jag hade gjort min research och kom väl förberedd till gränsen med ett styck passfoto och 40 US-dollar i släta sedlar plus två extra till utfärdarens kaffekassa, och fick mitt Visa on arrival utan problem.

Gränsen Vietnam-Kambodja

Säkerhet

Jag kände mig helt trygg, och upplevde inte en enda olustig situation under hela resan. Det farligaste jag upplevde var helt säkert de första gångerna jag skulle korsa en gata full av ettriga mopedister och en och annan bil i Ho Chi Minh-staden. Blev jag lurad någon gång? Visst betalade jag turistpriser för tuk-tuk och oförklarliga prisskillnader för taxiturer, men inget orimligt. De lurigaste var helt klart de väna vietnamesiska kvinnorna som poserade för foton och sålde frukt. ”Foto? Kostar inget. Köpa frukt!” Jag tog ett foto och köpte en liten påse frukt med en prisnivå som från NK:s delikatessdisk. Jag har svårt att uppröras över detta, de behövde de pengarna mer än jag.

Ett missöde

Var detta då en resa som gick helt som smort och smärtfritt från start till slut? Länge verkade det så, men resan från Pakxé i Laos till Da Nang i Vietnam satte stopp för den obrutna raden av fantastiska dagar. Start klockan 04.30 för en elva timmar och fyrtio mil lång resa i minibuss tillsammans med sex andra turister och tre-fyra laotier; rivstarter, tvärnitar, gupp, väja för kor på vägen och kurva efter kurva. Jag blev åksjuk av en magnitud jag aldrig tidigare upplevt; kräktes tre gånger i plastpåse och skakade i frossa. Det var långt ifrån min bästa dag i livet kan jag säga, men till slut var vi framme i Da Nang, jag tog mig till hotellet, duschade och stupade i säng. Dagen efter var det mest rehabilitering, men jag genomförde min utflykt till grannstaden Hoi An.

Jag är så nöjd med min resa – att vara i rörelse, att utmanas och att uppleva!