Sex av våra trettio nationalparker i Sverige består i sin helhet av en eller flera öar: Blå Jungfrun, Gotska Sandön, Ängsö, Kosterhavet, Haparanda skärgård och Djurö. För att ta sig dit krävs alltså båttransport, ofta en väderberoende sådan med krav på bokning i god tid, vilket gör det hela till lite av ett lotteri. Efter att ha kontaktat tillsynsmannen Anders en hel månad i förväg för att komma med på en av hans turer till Djurö under sommaren, så bekräftas den kvällen före. Jag har dragit en vinstlott!

På plats vid Läckö slott visar det sig att han fått en avbokning i sista stund, och vi blir därför en liten exklusiv skara: Anders, hans sonson och deras bedårande hundvalp, jag, min son samt ett par från Göteborg som också samlar på nationalparker och – visade det sig senare – bloggar: En tur i taget. Vi bordar en mindre, snabbare båt än vad som vanligtvis används, och fräser ut till Djurö på en timme istället för två.

Vad månde bliva?

Djurö nationalpark inrättades 1991 och består av en arkipelag med ett trettital öar. Själva Djurö är den största av dem, med sina 150 hektar. Vi lägger till i Malbergshamn på öns nordsida; här finns en fin brygga, bänkar, grillplatser, informationstavla och dass. I viken ligger tre andra båtar förtöjda; ovanligt få enligt Anders och troligtvis beroende på den något osäkra väderprognosen. Vädret är på vår sida idag, det börjar tveksamt men så småningom tittar solen fram.

Efter en snabbfika drar vi iväg i samlad tropp på stigen utmed ön, söderut genom tallskogen, förbi räfflade granithällar, skvattram och blåbärsris och en glänta med blommande lindar. När landskapet öppnar upp sig igen kommer vi till den rödmålade Djuröstugan från 1929, och strax därefter till den vackra Jaktvillan från 1901. Den senare utgör en intressant del av Djuröns historia. 1890 köpte industrimannen Frans Kempe öarna och skapade en jaktpark genom att plantera in hjort och annat vilt, och han lät bygga villan bland annat för de gäster han bjöd in till exklusiva jakter. De här väggarna har alltså hört en och annan jakthistoria. En flock hjortar lever fortfarande kvar på ön, nu i fred och frihet och emellanåt med tillskott av friskt blod och nya gener utifrån. Vi får en skymt av dem vid Djuröstugan, hjortarna håller sig på behörigt avstånd men har ingen brådska iväg.

Anders berättar också historien om femtonåriga Klara och hennes lillebror Lars som blev kvar ensamma ute på Djurö i hela sex veckor i mars 1915, efter att föräldrarna som skulle komma tillbaka och hämta dem i båt blivit hindrade av storm, och drivis som varken bar eller brast. Sex veckor utan så mycket som telefonkontakt – vilken rysare för både barn och föräldrar! Klaras historia finns bevarad i boken Ensamma på ön, nedtecknad av författaren Gun Jacobsson på 80-talet, och nyutgiven som del av boken Djurö – mer än en fyrplats i Vänern. 

Dovhjort på håll

Djuröstugan

Jaktvillan

Efter besöket i Jaktvillan vandrar vi vidare på egen hand, och valet står mellan medsols på västsidan eller motsols på östsidan. Jag och sonen tar östsidan och kommer strax till en skyltning mot Sandstrand 50 m. Värmen har nu stigit så pass att det känns lockande med ett bad, så vi viker av ner till stranden, byter om och går i; långgrunt, fast och fin sandbotten och en helt uthärdlig vattentemperatur. Stigen fortsätter sedan utmed vattnet med fina vyer ut över Vänern och vi närmar oss den norra änden av ön; där finns en avstickare till Djurö fyr och fyrvaktarstugan. Både fyren och stugan byggdes 1912, och ersatte då tidigare fyr från 1874. Fyrplatsen var bebodd till 1969. Efter det har det inte funnits några fastboende på ön, men det finns möjlighet att hyra Djuröstugan eller fyrvaktarstugan per natt eller vecka.

Sandstranden

Någon slags blåvinge

Djurö fyr

Nu är det bara en kort bit kvar ner till Malbergshamn där vi alla strålar samman igen, äter matsäck och enas om att det varit en riktigt fin dag. Så mycket fint man får se när man samlar på nationalparker! Nu var jag ju inte riktigt nöjd med nummer nitton i veckan före: Garphyttans nationalpark, men kompenserar detta med en toppnotering idag.
Min tjugonde av trettio: Djurö nationalpark!

Malbergshamn