Hurra! Jag är supertaggad, för jag ska på festival!  Göteborg Film Festival, nummer 44 i ordningen, har startat och pågår elva dagar framåt. På grund av ni vet vad så är festivalen helt digital detta år. Temat för årets festival är Sociala distanser, och kanske har ni hört talas om projektet The Isolated Cinema. Festivalen sökte en person som skulle tillbringa sju dygn ensam på Pater Noster, isolerad från omvärlden, utan telefon och med filmvisningarna som enda sällskap.  De fick in tolvtusen ansökningar (!), och har nu valt ut en som ska lämna dagliga rapporter från fyren i en videodagbok. Det lät spännande, men för mig är det hemmasoffan som gäller. Med festivalpasset har jag möjlighet att streama över femtio filmer från världens alla hörn, filmer som släpps efter hand och är tillgängliga i 24 timmar.

Årets festivalkatalog med illustration av Charlotte Gyllenhammar

Fördelar med en digital festival

Det finns saker som jag saknar från den vanliga festivalen, utan tvekan. Att trängas i biografen Drakens foajé medan blötsnön på ytterkläderna sakta förångas i värmen. Att tänka ut logistiken; bästa och snabbaste väg mellan biograferna: Chalmers, Stora Teatern, Draken vid Järntorget och Biopalatset vid Kungstorget. Att prata film med andra festivalbesökare, att se film tillsammans med dottern och att pröva någon ny spännande restaurang när det är dags att äta.

Men… när det är som det är så vill jag fokusera på fördelarna istället. Vanligtvis brukar jag gräma mig över alla filmer jag missar; för att de bara visas mitt i veckan, för att de kolliderar med andra val eller för att biljetterna sålt slut blixtsnabbt. Denna gång har jag chansen att se ALLT om jag vill. Och då satsar jag högt! Jag räknar med att slå mitt gamla rekord från 2006 på cirka tjugofem filmer under en festival med råge. Och detta till ett mycket lägre pris än vanligt: jag förköpte festivalpasset för 260 kronor (nu kostar det 295 kronor).  Mitt mål är att se 39 filmer under 12 dagar, det blir sammanlagt ungefär 66 timmar filmtid.

Tidernas snyggaste festivalaffisch: Helena Blomqvist 2006. Som Rödluvan och Hitchcocks Fåglarna i kombination

Så här laddar jag för festivalkänsla

Klädsel: Till festivalen har jag plockat fram mina festivalhoodies; jag har två, så jag kan byta vid behov. Den röda är från när jag var volontär på festivalen 2005 och 2006, och den svarta har jag fått av min dotter som var volontär för några år sedan. Jag har även en festivalmössa som jag kan dra på om jag ska göra som man brukar; gå ut på baksidan, gå runt biografen och in igen för att se nästa film. Kan nog vara bra med ett syreintag.

Filmvisning: På festivalen är det du och bioduken, från filmstart till slut. Absolut tystnad, inget pill på mobilen, inget prassel med godispåsar – möjligtvis kan man äta en ljudlös banan. Och när en hel bänkrad måste resa sig för att någon måste gå på toa under en tvåtimmarsfilm, sååå jobbigt. Mitt mål är att ge filmerna samma grad av koncentration här hemma. Undvika att pausa, och det är absolut förbjudet att kolla Facebookflödet om det blir lite långsamt. Prassla lite och knapra popcorn, det kan jag däremot tillåta mig i min ensamhet. Och så applåderar jag efter varje film som är värd det.

Festivalsnack: Jag gav min dotter ett filmpass i julklapp. Hon är på annan ort, men vi kan utbyta tankar kring filmerna via telefon eller Messenger. Jag kommer också att följa festivalen i sociala medier, och så ska det naturligtvis komma lite recensioner på bloggen efterhand.

Mat: Jag har satt samman en meny för hela festivalen; för varje dag har jag valt ut ett av filmländerna och planerar att äta en rätt därifrån. Några gånger blir det hämtmat, men de flesta dagarna lagar jag själv. Det blir bland annat galette, pierogi, empanadas och Kedjenou chicken. Mat från hela världen, precis som filmerna.

Det kommer att bli bra det här!

Redo för festival på distans!