Jag har drömt om att få se Pompeji så länge jag minns, förmodligen sedan ämnet var uppe på någon lektion i grundskolan. Det närmaste jag kommit var när jag passerade stationen under en tågluffarresa i början av 80-talet. ”Ooh, där var Pompeji…” Men då hade vi siktet inställt på en annan destination och det var för sent att stanna. Nu – juni 2019 – skulle det ske. Min svägerska bar på samma dröm, och vi tog tåget från Cannes till Neapel för att äntligen få se platsen vi drömt om.

Pompeji är ju en superkändis bland världens besöksmål; staden som år 79 efter Kristus täcktes av ett fyra meter tjockt lager av aska och pimpsten från ett av Vesuvius utbrott, och därefter sov en törnrosasömn i över ett och ett halvt årtusende. Området är 66 hektar stort, och en tredjedel är ännu inte utgrävt. I nuläget ligger man lågt med utgrävningar, och ägnar sig istället åt att bevara det som redan tagits fram. Bra tänkt.

Vesuvius i bakgrunden

Via dell Abbondanza

Det är svårt att sammanfatta alla intryck, men jag kan säga att trots mycket höga förväntningar så blev jag inte besviken. Snarare tvärt om! Det var överväldigande att besöka staden. Så stor, så välbevarad, så välorganiserad då för nästan tvåtusen år sedan. Här fanns tempel och teatrar, badhus och bordeller, matmarknad och serveringar, barer och bagerier, vattenledningar och värmesystem.

Vi gick på stadens gator där stenarna nötts ner av pompejanernas vagnshjul, och tittade in i vackra hem med väggmålningar och golvmosaiker, förvånansvärt välbehållna. Lång tid har gått, men det som påminner om att Pompeji är en katastrofplats är de gipsavgjutningar av människor och djur som visas på olika ställen i staden. De fångades av de giftiga gaserna, rök, aska och sten från vulkanutbrottet, deras kroppar förmultnade och bara håligheten i askan blev kvar. De är otäckt detaljerade och visar ansiktsuttryck, fingrar, tår och klädernas veck.

Vårt besök hade kunnat vara längre… flera timmar, eller till och med dagar, för att hinna se allt. Men med 34 grader i skuggan, en skugga som för övrigt knappt stod att uppbringa, så var vi väldigt nöjda med att ha sett ett bra urval av de mest sevärda platserna, och att ha känt på stadens storlek genom att vandra till amfiteatern och tillbaka.

Avgjutningar och lerkrus i de gamla spannmålsmagasinen

Spannmålskvarn med ugn i bakgrunden

Huset med den lilla fontänen

I bordellen Lupanar. Målningen är fin, men stället var tragiskt.

Stabianska badet. Här erbjöds kalla, ljumna eller varma bad, med skilda avdelningar för män och kvinnor.

En av flera serveringar: Thermopolium. I nedsänkningarna på disken hölls lerkrusen varma eller kalla, efter behov.

Utsidan av amfiteatern som rymmer över 20 000 besökare.

Paquius Proculus hus

Varning för hunden!

Praktiska tips

Ta sig dit: Med pendeltåget Circumvesuviana är det väldigt enkelt att ta sig från stationen i Neapel till Pompeji. Tåget går ungefär varje halvtimme, kostar 2 euro enkel resa och resan tar 35-40 minuter. Ett tips är att vara på plats tidigt efter öppning klockan 9.00, för att undvika den värsta värmen och folkmängderna.

Guide: Vi hade inte förbokat någon guide, men på Pompejis station väntade organiserade guider som erbjöd sina tjänster. Den stora grupp som önskade guidning på engelska delades upp i två mindre, med cirka femton personer i varje. Vår tur pågick under två timmar, och var verkligen informativ och givande. Det hade varit svårt att hitta rätt på egen hand även med karta, och det finns inte mycket skyltar och skriftlig information inne på området, vilket på ett sätt är skönt. Efter den guidade turen fick de som ville fortsätta på egen hand, och vi gick till Sabianska badet och amfiteatern.

Två timmars guidad tur kostade 13 euro, plus inträdet som kostade 15 euro.

Försäljning

Inne på området var det befriande rent från försäljning av souvenirer, glass och snacks. Enligt kartan finns det två matställen som är integrerade inne i byggnader. Men om det är varmt, som det ofta är i Pompeji, så tänk på att ta med en flaska vatten. Den kan sedan fyllas på i de gamla fontänerna utmed ”Storgatan”. Jo, de gamla blyrören är utbytta och vattnet är drickbart!

Utanför området finns matserveringar (med lite högre prisläge, men inte skamligt högt), souvenirförsäljning och läskande fruktdrycker.

Länk med all info inför ett besök i Pompeji

Museo Archeologico Nazionale di Napoli

De första åren av Pompejis utgrävningar försvann det mesta av fynden ut på antikmarknaden, så pass att det inspirerade till en ny stil i arkitektur och inredning: klassicismen och senare nyklassicismen. Men som tur är finns många fynd samlade på nationella arkeologiska muséet i Neapel, där de också skyddas bättre för väder och vind än på sin ursprungliga plats. Efter en avsvalkande dusch och kort vila på hotellet kompletterade vi därför besöket i Pompeji med ett besök på muséet. För att spara på krafterna tog vi tunnelbanan till muséets egna station: Museo, där man kommer ut precis under entrén.

Jag kan inte låta bli att reflektera över vad som brukar förknippas med arkeologiska fynd i Sverige; stenyxor, bronssköldar och en och annan glaspärla. På det här muséet finns det delikata al-frescomålningar (som en gång målats på våt kalkputs), detaljrika mosaiker och naturtrogna statyer som hittats i Pompeji. Här finns också det ”Hemliga rummet”, med erotiska motiv och ett stort antal snoppar i varierande material och utförande. Inget nytt under solen!