Maten är en viktig del av min upplevelse på resa, och jag har utvecklat några strategier för att hitta rätt. Jag kollar upp tips på nätet, på Google maps, betygssättningar, intrycket på plats, hur menyn ser ut och om restaurangen är välbesökt. De mest pålitliga och kvalitetssäkrade tipsen hittar jag på Guide Michelins hemsida, om platsen jag ska besöka finns med där. Guide Michelin ägnar sig inte bara åt att dela ut stjärnor, utan har även kategorin Bib Gourmand: vällagad mat till ett bra pris, och en kategori de helt enkelt kallar Utvalda restauranger. Riktiga proffs har gjort urvalet, och jag vet av erfarenhet att detta är restauranger som ger mig en extra minnesvärd upplevelse.

När jag anlände till Istanbul tog jag hjälp av Guide Michelin, och kände för att spänna bågen lite extra. Gourmetmat kunde väl tänkas vara extra prisvärt här i Istanbul? Jag bokade en Bib Gourmand-restaurang för lunch på nyårsafton, och en restaurang med en stjärna för middag på nyårsdagen. Kriterierna var läget: rimligt centralt belägen, bokningsbart på nätet och att restaurangens inriktning i grunden var det lokala turkiska köket.

Foxy Nişantaşı

”Savour a fresh, modern and sophisticated take on traditional local cuisine”
Restaurangen låg i stadsdelen Nişantaşı och gav ett enkelt och rustikt intryck, likt en fransk bistro med caféstolar. Servitören var avslappnad, trevlig och hjälpsam. Jag beställde två mindre rätter; först en underbar sallad med tuggmotstånd: grönkål, huvudsallat, ansjovis, cashewnötter och tahinidressing, sedan en exklusiv macka: toast med stekt havsabborre, täckt av någon slags strimlad grönska. Till dessert en profiterole och ett glas Foxy Royal: körsbärslikör med bubbel. Det var ju ändå nyårsafton! Maten på Foxy var jättegod och levde verkligen upp till Bib Gourmands kriterie vällagad mat. Men till ett bra pris? Nja, där är jag inte lika säker. Jag betalar gärna för vällagad mat, men prisläget var högt.

Restaurangkatten fick vittring och tiggde till sig en liten bit havsabborre

Nicole

”The chef revamps traditional recipes from all over Turkey, adding delicate nuances, and he is clearly proud of his terroir”
På nyårsdagen var det så dags för riktig fine-dining. Jag har ätit på restauranger med stjärna i Michelinguiden några gånger tidigare, men aldrig helt på egen hand. Lite nervöst, men det som utmärker en proffsig restaurang är väl just förmågan att få gästen att känna sig bekväm!

Jag beställde en fyrarättersmeny, där jag själv valde ut två förrätter: en med fisk och en med bläckfisk, en huvudrätt: lamm och en dessert. Till detta kom två små amuse-bouche (aptitretare), en uppsättning bröd med två smaksatta vispade smörklickar, en liten mellanrätt i form av en öppen dolma, och sist två små gourmandises (”godisar”) – allt som allt hela åtta serveringar.

1. Amuse bouche

2. Bröd. Och kolla den extremt tunna vinglas-stjälken!

3. Första förrätten – fisk med syrliga betor

4. Mellanrätt – öppen dolma med risfyllning

Det var en helt fantastisk måltid, som ett spännande äventyr att äta sig igenom! Ett nyårsfyrverkeri av olika smaker och konsistenser; mjukt, krispigt, sött, salt och syrligt, samtidigt som det var en fröjd för ögat att se de vackra uppläggningarna. Till detta drack jag ett underbart gott turkiskt vin: Chateau Nuzun från 2013 i ett vinglas med den tunnaste stjälk jag greppat. Kocken Serkan Aksoy var själv ute vid desserten och försäkrade sig om jag var nöjd.

5. Andra förrätten – bläckfisk

6. Huvudrätt – lammfilé

7. Dessert – körsbärstema

8. Gourmandises

Om jag hade varit en Michelin-inspektör så hade två saker dragit ner betyget en halv poäng från full pott. Servitrisen var jättegullig, men gav intryck av att vara nervös; hon pratade snabbt och dessutom på ganska dålig engelska. Av hennes noggranna presentationer av maten förstod jag bara lite över hälften. Och så var det ena brödet -med fyllning likt en kanelbulle- enormt kladdigt, att slicka fingrarna gick ju bort men att torka av sig på kritvit linneservett kändes också lite ociviliserat. Men – i det stora hela en extraordinär upplevelse till ett pris av drygt 1 500 svenska kronor.

Resto

Sista dagen avvek jag från Guide Michelin-linjen. Jag ville äta traditionell turkisk mat i gamla stan, nära hamnen, i en lokal där det var varmt eftersom jag var frusen efter båtresan på Bosporen. Google maps visade att 3 479 recensioner hade gett Resto ett medelbetyg på 4,9 av 5 möjliga. Den fick det bli!

Ja, det var både varmt, gott och mättande, och en välbesökt restaurang. Jag åt en fräsch aubergineröra med granatäppelkärnor, köttfyllda dumplings med syrlig yoghurt och smakstark kryddning, och som dessert syltad pumpa med valnötter och tahinisås – gott men så sött att tungan krullade sig!