Att Danmark och Norge blev ockuperade av Tyskland under andra världskriget vet nog alla, men det är förmodligen fler än jag som haft en mycket diffus bild av hur det egentligen gick till. Körde tyskarna över gränsen och ockupationen var ett faktum? Ja, i Danmark var det ungefär så. Den 9 april 1940 inleddes invasionen av Danmark och Norge. Den danska regeringen ansåg sig inte ha något att sätta emot, och accepterade därför Tysklands villkor; de första åren under samarbete mellan regeringarna, men när folkets motstånd blev starkare så tog Tyskland över styret helt.

Norge däremot sa nej till villkoren och samarbete och tvingades därför att kapitulera, men först 10 juni 1940. Här pågick alltså strider i två månader, och ett av de hårdaste slagen stod i Kvam den 25 och 26 april 1940.

Gudbrandsdal Krigsminnesamling i Kvam

I Kvam finns ett litet museum med minnen från invasionen och ockupationen. Gudbrandsdalen var den naturliga vägen för invasionsstyrkorna upp genom inlandet av Norge, en på många ställen relativt smal dalgång med broar över älven, smala vägpassager och kantat av fjäll.

Om slaget i Kvam berättas ungefär såhär: Tyskarna hade avancerat förbi Vinstra, och gick sedan vidare mot Kvam. Där möttes de av en norsk bataljon, men också brittiska soldater från tre bataljoner som sänts för att hindra tyskarnas framfart. Allt som allt deltog 1 500-2 000 soldater i slaget. Tyska armen gick in med pansarvagnar och artilleri, och under de två dagarna slaget pågick miste tre civila, fyra norska soldater, drygt femtio engelska soldater och ett okänt antal tyska soldater livet. Det tyska styrkorna besegrade försvaret och drog vidare upp till Otta.  Sjuttio hus i byn brann ner, däribland kyrkan från 1776, men de allra flesta civila hade flytt byn upp till sin säter på fjället och undkom därmed. De engelska soldaterna ligger begravda på kyrkogården i Kvam.

Mina reflektioner: För den som är intresserad av historia (vilket alla borde vara i någon grad) så är museet intressant och informativt, ganska komprimerat men lagom storlek för att hålla intresset uppe. Museet behandlar även åren under ockupationen och det norska motståndsarbetet. Jag saknade dock mer personliga berättelser, det finns ju fortfarande en del som har egna minnen från dagarna i april 1940 och åren under ockupationen.

Motståndsrörelsens gömslen

Kyrkan i Kvam

En tysk granat satte den gamla kyrkan i brand den 26 april 1940, och den brann ner till grunden. Ganska snart påbörjades arbetet med att bygga en ny kyrka, men den stod klar och invigdes först i oktober 1952. Här fanns inga tankar om att använda sig av modern arkitektur, kyrkan är byggd i traditionell stil likt den föregående och inredd av lokala hantverkare: träskärare, smeder, målare och textilhantverkare. Den är verkligen vacker och värd ett besök, men damen som visar kyrkan berättar att antalet besökare sjunkit drastiskt sedan E6:an som tidigare gick rakt genom Kvam drogs om utanför byn. På kyrkogården finns ett minnesmonument över de engelska soldaterna, och mitt emot kyrkan finns Fredsparken, också den med minnesmonument.

Saltlaupen

När jag besökte Kvam från mitten av 80-talet och tio år framåt var kriget fortfarande i färskt minne, det inser jag nu. Tiden kan ju jämföras med från nutid tillbaka till 80-talet. Jag minns att vi besökte en man som blivit räddad av Folke Bernadottes Vita bussar, räddningsaktionen som hämtade 15 000 fångar ur tyska koncentrationsläger vid krigsslutet. Och så min dåvarande svärfars egen berättelse om hur familjen: bestefar Edward och bestemor Margit med sina tio barn flydde undan striderna till sätern Saltlaupen på andra sidan älven, och att familjegården Teigen var en av de gårdar som brann upp under slaget. Hur de gömde en skadad engelsk soldat under luckan i golvet på sätern ( i ”matkällaren”) men att tyskarna fick nys om saken och kom och hämtade honom. Edward steg fram och tog soldaten i hand innan tyskarna förde bort honom, troligen för avrättning. Berättelsen gjorde starkt intryck på mig, även om jag önskar att jag frågat mer när jag hade chansen.

Efter kriget flyttade många till Sverige, där hjulen rullade för fullt. Där ibland svärfar från Norge som träffade svärmor från tyska Königsberg, som efter krigsslutet blev sovjetiska Kaliningrad. Hon hade sina upplevelser från kriget som hon ogärna pratade om. Hennes bror Heinz togs ut som soldat i kriget bara 18 år gammal, och stupade ganska omgående. Hursomhelst, de gifte sig vilket till en början inte var populärt bland de norska släktingarna, och blev kvar i Borås. Senare bodde de med sina barn i Saltlaupen på somrarna, innan de byggde en egen sommarstuga. En kärlekshistoria i krigets skugga.

Saltlaupen

På nätet finns en serie youtubefilmer med intervjuer om norska krigsminnen. Denna med Helga, född 1929, från Kvam: Minner fra krigen: Helga Stormorken forteller om Slaget om Kvam