Waitomo caves och livet som lysmask

Waitomo caves och livet som lysmask

Det är bara att erkänna: jag har extremt dåliga illustrationer till detta inlägg. Det var nämligen fotoförbud i lysmaskgrottan, av förståeliga skäl. Lysmaskarna ville varken störas eller tvingas att konkurrera med fotoblixtar. Inte desto mindre förtjänar grottans och lysmaskarnas historia att berättas. Ni får helt enkelt förlita er på min beskrivning, samt använda er fantasi! Eller googla på Waitomo caves…

Waitomo ligger på Nya Zeelands nordö, och betyder ”vatten som försvinner i ett hål i marken” på māorispråket. Grottorna som vattnet försvinner ner i skapades i kalkstenslagren för många miljoner år sedan, och är fulla av stalaktiter och stalagmiter. Det tar cirka hundra år att bygga upp en kubikcentimeter stalaktit! Grottorna var kända av māorierna sedan länge, men 1887 övertalade en engelsk upptäckare en māorihövding att följa med ner och utforska dem mer metodiskt, och redan 1889 genomfördes den första guidade turen.

125 år senare, 2016, fick jag uppleva grottorna. Turen började med en promenad till fots, via trappor och spänger, under stalaktiter som vi var strikt förbjudna att vidröra. Guiden berättade historien om platsen, och visade oss längst in i en grotta där vi fick en första glimt av lysmaskarna. Sedan var det dags för båtturen i den underjordiska floden. Häftigt nog i sig självt, men när de enorma populationerna av lysmaskar dök upp…wow! Vi gled fram i mörkret, tyst och stilla, med en gnistrande vintergata över oss. Vid några tillfällen kom vi närmre en klippvägg, och kunde se hur de små liven hängde i en tunn tråd och lyste för glatta livet. Magiskt är ett berättigat ord att använda sig av här!

Utloppet från grottan

Det finns några olika arter av lysande insekter i världen, men i detta fall är det fråga om en endemisk art, alltså en art som bara finns på Nya Zeeland: Arachnocampa luminosa. Den finns både på nord- och sydön där förhållandena är de rätta, och både larven och puppan lyser (bioluminiscens med ett finare ord). Hur ter sig då ett nyzeeländskt lysmaskliv? Ett ägg kläcks till en larv, som spinner sig en klibbig tråd att hänga i, och lyser för att locka till sig andra insekter som den äter upp. Efter nio månader blir den puppa i tretton dagar, och sedan upplever den sitt korta och intensiva vuxenliv under två-tre dagar, då den blir en myggliknande insekt utan mun. Vad kan den hitta på för kul utan mun? Jo, att para sig och lägga ägg, innan den dör av svält eller genom att likt en kamikazepilot flyga mot larvernas ljus och bli mat åt dem. Ett tufft liv!

februari 2016
2018-04-25T17:34:07+00:0025 apr 2018|0 kommentarer

Lämna en kommentar